Jag gör ett litet inlägg eftersom Childish Gambino är grym, The xx är grymma och Carro är grym som påminde mig om den här låten på FB. Gambino kommer in så sent som på 2.42.
Swag
You think that I’d be fuckin’ other girls You know I’m not Come back to me like hipsters to Blogspot Let me kiss you on your neck and make your heart stop I’ll give your new dude a fat lip, Pharcyde
I wrote another song, I’m not where I belong My eyes water when I see her, it’s (Sears?) catalog I never thought you were a cheater, that was all I need To get ahold of my head, jackin’ off
You ran back to them grody-ass indie dudes James Perse cardigan and scuffed up tennis shoes Wow, girl, that’s what you really wanted, huh? A Micheal Cera knockoff? I guess I wasn’t white enough You said I wasn’t capable of loving you, I never was A 20-something nigga tourin’ the world with hella buzz
I’m saying that my life’s swell, Cortazone Fuck Macaulay Culkin, never goin’ home alone iPhone photos, show ‘em just to mock you Read your Twitter messages, too proud to block you Spread shit around: “You know that his glasses fake” That’s why I’m dating girls now who asses ain’t
“Damn, Donald, why you gotta be so mean” I’m a nice guy, that’s why you broke up with me You probably in the club dancing to this right now Play it cool, text me when you walk out
It’s just childish It’s just childish It’s just childish
Idag hade jag ett gäng rapporter att läsa, så vid nitton-tiden satte jag mig ned med en stark latte och dundrade igång #1-albumet av Fischerspooner som öppnar med den här låten. Det har varit mycket att göra... bara idag har jag varit i Kista, rensat i en hastigt lämnad lägenhet i Årsta, läst och gett feedback på tre rapporter. Det är varmt och vackert ute och jag har verkligen en hel del annat att tänka på än att blogga.
Till viss del har jag tröttnat eftersom det egentligen inte ger så mycket. Det är roligt att få ut alla sina nyckfulla tankar i text och att eventuellt någon som läser dem, men ibland kan det ersätta att prata med folk och det är onödigt. Dessutom kan vissa saker vara mer givande att fundera på än att få ur sig. Men jag tror att jag hamnat i en mindre reflekterande och mer impulsiv tidsperiod. Det stod tydligt när jag tänkte se en konstig fransk film men tröttnade och satte på The Fast and the Furious 3 istället.
Klart är i alla fall att jag står inför slutspurten nu, två veckor av rätt mycket sysselsättning, och jag kommer nog inte skriva så mycket här. Kanske lika bra, det.
Holy Ghost! är bra disco och de släppte sitt album nu under april månad. Sommarspellistan :)
Var på en bra föreläsning anordnad av Vattenfall idag, som handlade om att de har på försök att få ner koldioxidutsläppen till 1 ton per person och år hos en testfamilj. Det ska vara tillräckligt för att stoppa den globala uppvärmningen, och det är ett spännande projekt. Försöket kallas One Tonne Life, och det förutsätter att man kör elbil och kan prodducera egen el med hjälp av solceller. Tack vare smarta elnät ska man också kunna producera egen el och distribuera ut på elnätet. Givet är också att man inte ska behöva förändra sin livsstil i övrigt. Det vore ju fantastiskt, förutsatt att det går. Försöksfamiljen hade minskat sin förbrukning från 7,3 till 2,6 ton per person. Men föreläsaren trodde att de inte skulle kunna minska den mer utan att förändra livsstilen. Det tycker jag var den mest intressanta slutsatsen av alla - vi behöver ändra vår livsstil för att stoppa den globala uppvärmningen. Det är bara det att vi inte kan göra det, inte hela världen, inte när vi har en så stor global tillväxt. Därför är den ett faktum, och man måste således försöka dämpa effekterna av uppvärmningen, inte bara förhindra den. Det är min slutsats.
Förutom att skrivit på kandidaten ikväll, sett på dramadokumentärserien Krig för fred på SVT Play. Det handlar om ett svenskt förband i Afghanistan och det tolkar krigets tristress rätt bra, såsom den avhandlas i exempelvis Generation Kill. I första avsnittet i Krig för fred får man se soldaterna diskutera lite med kameran om moralfrågan att ta andra människors liv, och hur de bortförklarar det med att det inte är människor de slåss mot, utan fiendekombattanter. De har i uppdrag att "nedgöra motståndaren" och det är precis det de gör. Men en stridande soldat kan lika gärna vara en bonde eller ungdom som fått ett par dollar och en Kalashnikov i handen och blivit tillsagd att skjuta mot de soldater som åker förbi, som en distraktion medan "den verkliga fienden" omgrupperar. Dessa nyansskillnader målade denna enskilda soldat bort, och det är förmodligen vad man måste göra i en sådan situation. Men av den amerikanska militära machokulturen märktes inte ett spår hos de svenska militärerna.
Filmteamet följer också ett uppdrag som de svenska soldaterna åker ut på tillsammans med de afghanska soldater de utbildar. De åker till fotet av ett berg eftersom det ska var en fiendebefästning och ser någon längre upp. Efter ett tag hör de knattret av automatvapen på lite avstånd, men fiendens finkalibriga vapen når inte de ca. 3000 meter som är avståndet till de svenska soldatern, och det vet svenskarna om. Ingen bryr sig riktigt, utan riktar lugnt en fordonsmonterad .50-kalibrig kulspruta mot berget och skjuter några salvor mot den fiendesoldat som beskjutit dem.
De lyckas ändå inte riktigt nedgöra fienden på det långa avståndet, så när de fastställt ungefär var fienden befinner sig så kallar de in flygunderstöd. De får vänta någon timme på att planen ska komma och under tiden sitter de på fältet i solen och snackar och tar det lugnt. Sedan ser man explosionen av en entonsbomb på bergstoppen, hör ljudet några sekunder senare, varpå de packar ihop och åker hem till basen.
Så det är inte så dramatiskt, men soldaterna själva ifrågasätter sin egen nytta. En av dem säger: -Jag kom hit 2004-2005, och då åkte åkte vi runt obehindrat i hela norra Afghanistan i obepansrade, civila Toyotor. Så läget har ju förändrats.
Men det är så krig är - alltid en sista utväg och aldrig en särskilt bra lösning. Diplomati och bildning är alltid överlägset, ni vet ju det där med pennan och svärdet ;) Jag tar fasta på det och pluggar vidare, imorgon med en ny dag och en ny föreläsning!
Fan vad vackert. Den här låten är så enkel men lyckas samtidigt vara så upplyftande och mörk samtidigt. Den hamnar i sommarspellistan, för de där ljusa nätterna.
Idag har jag softat efter ännu en trevlig kväll, denna gång med grillning och samtalande och utan majbrasa, vilket bara var skönt. Har städat rummet på datorkartonger och har sorterat ur två kassar kläder som jag inte använder längre, för lite välbehövligt extra utrymme. Ikväll ska jag till kusinen på middag. That's about it.
Cannibal Freeway från Midnight Juggernauts nya album, The Crystal Axis.
Är inget vidare engagerad i bloggandet för närvarande, känner att jag har bättre saker att göra än att plita ned mina lösryckta tankar på nätet. Förresten är jag lite för trött för det - jag har fått den där klassiska vårförkylningen efter en lite för kraftig anstränging bärandes lite för lite kläder. Samtidigt måste jag lägga ner rätt mycket energi på skolarbetet.
I övrigt sätter jag ihop min sommarspellista i Spotify... jag blir alltid inspirerad till ny musik i samband med årstidsväxlingarna. Sommaren 2010 var ganska mycket electro och pop, men sommaren 2011 innehåller mer nydisco, synthar och 80-talsinspirerad musik.
Nu tar jag det lugnt och väntar på att återhämta mig inför helgen: Valborg!
Lady Gaga har släppt sin nya singel och Internet är i eld och lågor som vanligt ;) Hon twittrade för ett par timmar sedan om den nya låten. "JUDAS is about forgiveness+perseverance through struggle. Persevere today!". En påsklåt helt enkelt! Jag tycker att den är rätt fet.
Och jag vaknade nu kl. 06 av att jag hade ont i halsen. Så jag steg upp och drack lite te med honung och passade på att köpa Spotify Premium! Nu ska jag lyssna på musik så öronen trillar av ;)
Moment Bends, Architecture in Helsinkis nya album, landade denna månad. Det kommer definitivt hamna låtar från det på min sommarspellista, för det den typ av glad sommarmusik som australiensarna är så bra på.
Idag har jag röjt upp lite efter hemkomsten till Stockholm. Jag har fixat sladdhärvan med kabelstrumpa, samt tvättat. Och just nu känns det som om vi ramlat in i försommaren. Det är varmt och soligt och idag är jag ledig. Jag ska cykla till Lidingö och bjuda E på glass.
Pale Blue Eyes: Detta är nog inte den mest kända Lou Reed-låten, men jag tror att jag postat den förut.
Såg Adventureland ikvällm, en romantisk dramakomedi innehållandes Jesse Eisenberg och Kirsten Stewart ikväll. Detta gjorde jag tillsammans med min bror - han har så konstiga filmer på lut. Den här låten spelades ett par gånger i den. Och även om filmen var förutsägbar och väldigt svår att se (eftersom Eisenbergs rollfigur var så plågsamt awkward) så kan jag ändå fatta förtjänsten med filmen. Det den efterlämnar är kemi och känslor och det är väl precis vad en romantisk film ska göra, oavsett hur dålig intrigen än är.
I övrigt intet nytt att rapportera, jag har mest bara slappat idag. Men det är rätt okej i övrigt. Ha det gott allihop!
Det här är en av mina optimala sommarlåtar, och jag vet att det är lite tidigt, men dessa dagar har det varit nära. Det drar ljumma vindar genom träden och fåglarna sjunger efter solnedgången. Jag har grillat, gått i skogen och varit hundägare. Gårdagskvällen var en typisk sommar-utgångskväll även fast utomhustemperaturen var ca. tio grader lägre än sommaren, och jag slumpträffade gamla vänner på stan!
Det var fantastiskt igår. Eftersom morsan är bortrest ett par dagar har jag och brorsan huset för oss själva, så vi tog hem några kompisar och grillade, spelade sällskapsspel och drack öl innan vi drog ner på Kårhuset på stan. Jag vet inte vad det är med min närvaro som driver på festandet så mycket för jag manar ju inte på någon, men alla i min närhet från igår (min bror, hans vänner, mina vänner) var verkligen helt wrecked till den grad att jag fick dåligt samvete för att jag hade köpt så mycket öl och inte sa åt dem att chilla lite. Det brukar bli så här när jag är med. Brorsan sa att han aldrig hade blivit så bakis och sov länge. Själv hade jag festat ungefär lika hård men steg upp kl 10 och var pigg utan ett spår av huvudvärk, så jag städade undan gårdagskvällen och diskade allt (trasig diskmaskin...) och det gick rätt okej!
Idag har jag socialiserat mig med mormor och morfar samt hundarna. Jag fick bada den äldste av dem eftersom hon rullade sig i en död och förruttnad skata när vi var ute. Det är en glädje att vara hundägare :P
Men jag trivs verkligen med att vara ensam med brorsan, sköta hushållet och göra ärenden samtidigt som man tar hand om djuren. Man märker att det är en del jobb för att få vardagen att fungera, men vi har väldigt trevligt.
Spännande dag. Jag kom hem vid tolvtiden. Jag och brorsan var ensamma hemma, så vi tog därför initiativ till en grillfest. Köpte lite fläskfilé och bjöd hem ett par vänner, grillade, hade trevligt, drack öl och spelade sällskapsspel. Efter att vi dragit ner på stan och tagit en runda på Kåren drog vi hem.
Det är fantastiskt att gå hem en sådan här kväll; jag, brorsan och en vän. Vi har en dryg kilometer att gå upp över ett brant berg, och den sista sträckan går genom en grusbelagd stig genom en skog. Vi tog dock den där genvägen hem man alltid tog när man gick i grundskolan, den som gick genom skogen.
Det var också där vi gick sent på kvällen när jag var ute med scouterna, med månen som reflekterades i det av snön som tagit sig genom trädkronorna, ner på marken. Vi pulsade genom skogen och genomförde någon övning i nästan totalt mörker, eller som en av de sista gångerna då vi avgav nykterhetslöftet.
Denna gång gick vi genom skogen och pratade högt om vänner från förr och hur vi var en gång i tiden. Vi gick och slogs av grenar i ansiktet (har en decimeterlång, blodig skråma på vänster kind) samtidigt som vi genomlevde den tid då vi var väldigt unga. Det var häftigt att påminnas om hur vi en gång var, och hur vi har förändrats.
Explosions in the Sky, rätt bra postrock. Deras nya album kommer den 18:de men har naturligtvis redan läckt, detta är en av deras låtar.
Sådär, nu har jag träffat farsan och ätit middag. Har packat alla mina grejer för att hoppa på tåget åtta och trettio imorgon bitti. Känner mig rätt utpumpad redan nu så det är nog bäst jag går och lägger mig ASAP.
Tron Legacy: Reconfigured är remixalbumet på Daft Punks soundtrack till filmen, och det är fullsmockat med fantastiska låtar. Denna tycker jag särskilt mycket om, gjord av M83 och Big Black Delta. M83 (Anthony Gonzales) är en av mina favoriter och det storslagna och lite mörka soundet är ett av hans signum.
Idag nådde mig nyheten om att Spotify Free görs om. Har man skaffat Spotify före den 1:a november 2010 kommer man få begränsningar från och med 1:a maj i år. Man kommer bara kunna lyssna tio timmar på en månad, och bara lyssna på samma låt fem gånger.
Har man skaffat Spotify efter detta datum kommer begränsningarna träda i kraft ett halvår efter att man skaffat det.
Jag behöver kanske inte säga hur beroende jag är av Spotify, så det är självklart att jag skaffar ett Premium-konto nu. Det betalar jag gärna för eftersom jag lyssnar minst en timme varje dag, och 99 kr i månaden är ingenting för vad man får. Plus att man får mobilapplikationen - och slipper all reklam.
Det här blir mina sista två veckor med Spotify Free.
Notera trenden att skapa åttiotalsdoftande electro och göra musikvideor av hopklippa åttiotals-ungdomsfilmer till den. Jag tycker att det är en ganska cool tendens trots att det är ett väl enkelt trick att skapa musik som väcker längtan och nostalgi.
Idag vad jag för första gången på Naparapathögskolan. Det är första gången jag går till en naparapat, ja till och med första gången jag går och får en massage. Man får inte ha svårt för kroppskontakt (inget problem för mig)! Det var en intressant upplevelse men jag känner att det gjorde viss nytta. Och det uppfyllde ungefär ens fördomar/förväntningarna.
"Ställ dig med ryggen mot väggen och knäpp händerna runt nacken", sa hon, en tredjeårselev i min ålder. Jag stod där i kalsonger och strumpor och lutade mig lätt mot väggen. Hon lade en hand mellan, lite nedanför mina skulderblad; den andra mot mitt bröst. Hon bad mig hasa ned lite så jag var i hennes höjd, och då applicerade hon lite tryck. "Andas in", sade hon "-och ut". Jag gjorde det, och när jag fått all luft ur lungorna lutade hon sig in mot mig samtidigt som hon fördelade sin kraft mot handen på min bröstkorg. Det knäckte till.
Några likande övningar senare samt lite massage jag gick därifrån och kände mig mindre stel i bröstryggen och skuldrorna. Det måste ha varit rätt nyttigt så jag lär boka en tid med henne igen.
Oj jag insåg precis att Childish Gambino är Donald Glover, dvs. han som spelar Troy i Community! AWESOME! Han skriver helt sjukt bra texter, alltså verkligen. Freaks and Geeks är grym.
Childish Gambino återanvänder Kanye Wests melodi från All of the Lights, men med sin egen text. Det är bra och rätt träffsäkert och jag kunde inte låta bli att skratta högt på raden "these girls I'm kissing chase the blues away like Gargamel".
Stresslabbade Java idag, blev klar i grevens tid. Jag har inte hunnit göra mycket annat idag, men jag hade en trevlig lunch där jag träffade ett par gamla bekantingar man inte sett i skolan på ett bra tag. I övrigt har jag börjat följa en serie som heter The Walking Dead som utspelar sig i efterräkningarna av en zombie-apokalyps. Tänk Zombieland fast med mindre humor ;) Mer om det när jag sett några avsnitt!
Ratatat tillsammans med Marvin Gaye fungerade faktiskt över förväntan.
Datorägandet går bra och jag är väldigt stolt som bygget, som kombinerar grym prestanda (jag kan spela alla spel på högsta upplösning och detaljnivå), ljudnivå (jag ställer ner fläktarna när jag inte gör tungt arbete och då får jag anstränga mig för att höra den) med lågt pris (slutnotan hamnade på 7552 kr). Då valde jag alla delar själv och monterade.
Jag försöker hänga på de spelserier som jag gillade förr i tiden, och parallellkör nu Crysis 2, Splinter Cell: Conviction, Shift 2. Samt en uppstickare: Metro 2033. Sedan är jag väldigt sugen på att spela om mina gamla noir-klassiker: Fahrenheit, Max Payne-serien, Hitman-serien. De spelar man för stämningen och storyn, och det är lika tillfredsställande som en bra bok. Precis som en bra bok ska man däremot njuta av dem i lagom tempo. Jag har faktiskt en massa saker att göra som har högre prio än att spela datorspel...
Det roligaste med att han en fräsch dator är trots allt möjligheterna att konsumera nyhetsmedia. Svenska dagstidningar, svenska och utländska teknikbloggar, Youtube och streamad video, Twitter, amerikansk nyhetsmedia, Al-Jazeera. Det är fortfarande nytt för mig att jag inte behöver stanna och buffra en video stup i kvarten, än mindre att streama högupplöst material!
Haha jag var helt fearless igår kväll - det var den bästa sittningen på länge, men det beror på att det blir vad man gör det till. Är man omgiven av folk man tycker om, lägger alla pretentioner åt sidan och släpper loss, då blir det episkt.
Jobbade idag. Jag trivs verkligen jättebra på jobbet och att hjälpa kunder. Jag sålde ett flertal datorer idag, och när jag kom hem bytte jag det nätaggregat jag installerat i min dator eftersom det lät lite för mycket, och det blev suveränt! Nu är jag nöjd :)
När ens vänner säger att man skrämmer dem så vet man att man lyckats hålla sig utanför ramarna.
Det var overallsittning ikväll. Jag vet inte varför jag var så energisk men jag tror att det är något som ingår. Jag var inte full, utan tog bara ut svängarna.
Jag hade helt enkelt kul utan att bry mig om andra. Jag stack sångledaren med svärdet, hoppade frenetiskt på dansgolvet, skrek med i sången när coverbandet spelade "When You Were Young" av The Killers, snodde ett bloss på någons cigg. Jag låg ner på gräsmattan och studerade Karlavagnen när två tjejer gick mot mig. När jag sa att jag var okej sa de att de bara skulle kolla vem det var som låg där. Jag råkade anamma min elaka sida och ropade "det är lugnt, det är ingen ni känner ändå" vilket jagade iväg dem. Hoppsan :P
Jag deltog i matkriget och en tjej som jag hade en speciellt hård kamp mot hämnades jag på. Jag steg över hennes bord, hoppade ner framför henne, kysste henne och föll, med henne i famnen, över ett gäng stolar. Det gjorde ont men det värt det :) Räddade henne iaf.
Jag hade kul hela kvällen. För jag brydde mig inte, och jag tror inte att någon tog illa upp heller. Vi hade bara jävligt roligt, och det är vad som räknas. Min kavaj är genomblöt efter att jag försökt rädda den efter hallonkriget, men vem bryr sig!
Fleet Foxes nya låt som kommer på albumet den 2:a maj!
Idag väntade jag bara på att få återstående datordelar. Vid fyra-tiden tröttnade jag på att bevaka kollistatus vid datorn och gick till mitt uthämtningsställe. De hade faktiskt precis fått in sina postpaket så jag kunde hämta ut mina grejer direkt. Att bära de femton otympliga kilona hem var däremot inte lika smidigt, men det gick!
Jag och Carro monterade - det är smidigare när man är två! De få problem vi stötte på löste vi ganska enkelt, och ni sitter jag här och skriver blogginlägget på min nya dator.
Jag har lagt sista handen på detaljerna, som att sätta fast ett galler, en USB-frontpanel och installera Windows. Det är en otrolig maskin, och bärbara datorer i all ära, men de kommer inte riktigt upp i samma nivå som en bra stationär. Denna reagerar ögonblickligen och den är relativt tyst och sval. Bara för att snabbt prova drog jag igång Lady Gaga - Telephone i 1080p på Youtube, och det bara flöt, buffrade toksnabbt och såg asbra ut. Det är bra att ha en rejäl arbetsstation hemma, och jag är riktigt nöjd över att ha gjort monteringen så bra.
Okej, så jag kanske blev lite överentusiastisk över Little Boots. Den enda minnesvärda låten på skivan var "New In Town", och den har gett upphov till många bra remixer.
Den här är gjord av sångaren i Franz Ferdinand, Al Kapranos, och jag vet inte varför, men han har en förkärlek för dub. Han gjorde ett fullängds-album med dub-mixar på FF:s senaste (floppade) album, och dubbarna var väl iofs bättre än orginalen...
Anyway, idag har jag köpt dator. Jag fick ett bra pris - inte för att jag är anställd på en datorbutik - utan för att de hade lockpriser på eftertraktade komponenter och jag köpte på mig en del. En Intel Core i5-2500K, som är en väldigt prisvärd och otroligt överklockningsbar processor med fyra processorkärnor. 2x4 Gb Corsair Vengeance 1600 MHz, ett par snabba minnen med rejäla kylflänsar monterade. Gigabyte GTX 560 Ti OC, ett snabbt fabriksöverklockat grafikkort med väl tilltagen kylning. Samt en ganska ordinär 1 TB-hårddisk från Samsung och en DVD-brännare på bulk. Imorgon (förhoppningsvis) kommer mitt moderkort, ett ASRock P67 Deluxe4 (har kontakter för extern strömförsörjning för att klocka bättre och rejält med expansionsplatser) samt ett chassi: ett titanfärgat Fractal R3 (stort, svensktillverkat, ljudisolerat).
Det är alltså en stationär dator för det kändes som att det blev bäst: man kan överklocka och meka lite med den, man kan spela lite datorspel och prova ny datorhårdvara för att hålla sig a jour med vad som är hett på marknaden (det ingår lite i mitt jobb). Plus att den har en otrolig datorkraft i jämförelse med en laptop, så programmering och photoshoppande går snabbt och smärtfritt. Hell, bara att se på Youtube i 720p har varit ett hopplöst projekt så jag ser till och med fram emot det! Imorgon bygger vi!
Jag tror att alla redan sett Rebecca Black - Friday? Om inte tänker jag inte posta den, ni får söka upp den själva. Det här är en remix som industrial-gruppen Cynical Mass gjort och sedan redigerat videon. Resultatet är minst sagt spännande och visst är det lite bra?
Storyn om Rebecca Black har väl inte undgått någon. Men vet ni backstoryn?
Rebecca Black har inte på något vis erkänts som någon talang, ska man väl börja med att säga. Låten av videon har skapats av ett företag som heter Ark Music Factory. Ark är inget traditionellt skivbolag, utan är till affärsidén mer likt konceptet modell för en dag. Man betalar från $2000 för en låt skriven av Ark Musik som sedan spelas in och marknadsförs av dem. Rebecca Black (eller snarare hennes föräldrar) hade oturen att välja $4000-paketet som även inkluderade en musikvideo - och därmed var det bara en tidsfråga innan hon blev Youtube-kändis.
Det exceptionella är hur uruselt skriven låten är, och hur nasalt och auto-tunat de fått den 13-åriga Black att sjunga. Det är inte bra reklam för Ark, vars grundare Patrice Wilson syns i videon som rappare i en SUV.
Men vad beror all upprördhet på? Att låten är usel? Att hennes rika föräldrar har betala för att göra henne känd - och att det faktiskt fungerade? Att poppen har blivit så urvattnad och urusel, att det finns företag som bara producerar artister utan att de faktiskt har någon kompetens? Det är nog lite olika för var och en. Vissa tycker nog bara att det är roligt. Själv tycker jag det - det är roligt - men jag tänker ändå: Om den hade varit bra producerat, hade den inte kunnat bli lika bra stor som vilken annan pophit som helst?
Ny låt av Moby som kommer på nya plattan Destroyed. Han har gjort ett gäng videor till sina nya låtar - själv, och med handkamera.
Moby är en skön människa. Han gör djup musik, bor uppe i bergen ovanför dalen i Los Angeles men älskar hotell, är vegan och filantrop och twittrar humoristiska iaktagelser han kallar Signs of the Apocalypse.
Jag tipsade min lillebror om att Moby gjort musical score till Southland Tales. Det är ett gäng ambient-låtar som sätter stämningen i filmen, utöver själva soundtracket. Han tyckte att det var kanske det bästa som Moby gjort. Jag tror jag håller med, låten ovan är inte av denna värld.
En av de där Thieves Like Us-låtarna som är sådär lysande fin.
Jag gillar mitt nya jobb men ibland får jag inte tiden att gå ihop. Speciellt när det blir schemakrockar, som nu då jag köpt biljett till en festival innan jag ens sökte jobbet och sedan schemaläggs den dagen, så jag får försöka byta bort den. Eller att jag tänkt köra en långhelg i Berlin - och hur ska det gå ihop med tentor, kandidatexamensarbetsredovisning (woah!) och jobb? Det rationella hade varit att inte åka bort, men man vill ju ha roligt när man får tillfälle.
Allt löser sig ju på ett eller annat sätt, det är bara att ge det lite tid. Idag hade jag lyckligtvis ingenting viktigt att göra, så jag gjorde en stor omstrukturering och städade bland lådor och papper hemma. Tänk vad man ackumulerar under 3 år av universitetsstudier!
Plus, jag har köpt en lila skjorta och en uchigatana i plast, för jag ska se ut som snubben ovan. Det kräver tre saker: att jag inte rakar mig på ett par dagar, att jag knäpper en skjortknapp för mycket, och att jag fuckar upp frillan lite. Done deal!
The beating of a million drums The fire of a million guns The mother of a million sons Civilization
Ni får tillfällig respit från shoegazen för idag släppte Justice sin nya singel Civilization. Jag bortser från att jag hörde den för en vecka sedan och att den legat ute på bloggarna minst lika länge, då den läckte genom Adidas All In-reklamkampanj. Det är en bra låt, inte lika hård som man är van vid att Justice är, men tung och episk. Texten är så episk en låttext kan bli och musiken är distad och mordisk, bara inte så rytmistk avancerad som jag vill att Justice ska vara. Men jag väntar mig inte riktigt det från deras första singel på evigheter. Det är Justice - fransk electro är tillbaka!
Räkna Starfucker till samma genre som Van She och Thieves Like Us. Det är mysig electropop med ett bjärt 80-talssound, släpiga vocals och överdramatiska texter som tagna ur en tonårings hjärna. Och jag gillar det.
Ser fortfarande gårdagskvällen ur ett skimmer. Det var en bra kväll. Det är lustigt hur det kan bli: ibland har man siktet inställt på något, bara för att få sitt mål ändrat innan kvällen är över. Till det bättre.
Dessutom blev jag lite imponerad när jag fick höra att en vän, som inte visste hur stora Glasvegas är, hade gått i skolan med deras nya trummis Jonna! Det är synd att de blivit så rubbish bara. Det är inte bara den här låten som låter som Coldplay, det verkar som om de har siktet inställt på att göra som Coldplay genom att tona ner sin svårmodiga sida för att locka en bredare publik. Det är väl okej... jag har aldrig varit något stort fan av dem.
Igår såg jag Thieves Like Us på Hornstull Strand, längst fram vid scenen som vanligt :) Spelningen som sådan - inte jättebra, de gör sig bättre på skiva, de hade dålig publikkontakt och dessutom lite tekniska problem, men de var roliga att se och musiken är grym. Deras musik är fylld med romantik och nostalgi, och de visar det otroligt bra i videon till Shyness, ovan, där videon är klipp från en Roy Andersson-film som heter En kärlekshistoria. Ruggigt.
Att sedan få se dem spela Drugs In My Body live var också rätt stort eftersom den var en av de låtar jag spelade mycket under min betydelsefulla sommar -08. Det var också den låt som fick hela publiken att leva upp. Repost ovan.
Satt och trånade efter filmen Southland Tales häromdagen, i förrförra inlägget postade jag faktiskt Pixies-låten från den filmen. Ikväll visades den på TV och jag förstår fortfarande inte varför jag gillar den så mycket. Jag vet bara att jag gör det. Kanske för att det är regissörens post 9/11-anexiety projicerat på film, enligt en intervju med honom, och att jag är facinerad av det (läser ju Generation Kill just nu, som handlar om detta). Kanske för all otrolig musik. Förmodligen för att den har så mycket att säga att det inte gör något att kvaliteten blir lidande. Eller så är det min romantiska ådra som fastnar för det filosofiska.
Låten Debaser av The Pixies är i alla fall varifrån krogkedjan/musikinstutitionen Debaser tog sitt namn, enligt legenden. De kunde valt sämre.
Futurecops låtar och videor slår nog an hos de flesta med sin åttiotalsmusik och videorna med ihopklippta åttiotalsfilmer, jag vet inte ens vilka hälften av dem är. Men vilken känsla!
Idag har jag åkt till Kungsholmen, promenerat lite längs Norrmälarstrand och letat mig fram till Petite France där jag köpte croissanter och lite annat. De var goda om än lite små och kompakta, något fransmannen i kassan också tyckte och gav mig en extra gratis.
Jag har också ätit ett rått ägg (protein!) för första gången, och det var väl dagens konstigaste upplevelse. Långt ifrån så äckligt som jag trodde, och nu känner jag mig som en riktigt Bear Grylls...
Jag har varit i nittiotalets altrock en hel del idag. Stone Temple Pilots, Depeche Mode, The Pixies. Vissa band kräver lite mognad innan man kan lyssna på dem, och det är inte förrän nu jag verkligen uppskattar The Pixies. Men vilket band de är... en massa, massa känslor.
Interstate Love Song, känd låt av Stone Temple Pilots
Idag har jag gått igenom kommunhemsida efter kommunhemsida och undersökt deras GIS- och bygglovsansökningsrutiner. Det finns 290 st. kommuner i Sverige, en del av dem har jag aldrig hört talas om. Jag gör inte det här ensam, men idag har jag gått igenom ca. 40 st.
Ledig tid ägnas åt att städa, tvätta, lyssna på Stone Temple Pilots och läsa Generation Kill. Jag har ju sett serien och den är nog så fantastisk, men att läsa den tillför ännu en dimension av upplevelsen: man får den överblick man aldrig hade i serien. Man får veta mer än om bara den lilla stridsgruppen och plutonen. Boken är dokumentär och skriven av den Rolling Stone-journalist som dyker upp i serien lite då och då. Alla personer som medverkar i den är verkliga.
Så det är en häftigt och framför allt väldigt intressant om vad krigets vardag på 2000-talet handlar om, och en nyanserad skildring av ungdomar som helst av allt vill testa sina gränser, en blandning av gamla gängmedlemmar tillsammans med högutbildade ungdomar från elituniversitet. Man förstår verkligen vad som driver dem, vilket man inte riktigt gör i serien. Läs!
Den här låten är så bra att det inte gör något att videon är jättehumoristisk. Visst, den är regisserad av Anton Corbijn (The American, Control, och en lång rad musikvideor) men ändå. Och låten är tung och häftig.
Från och med idag har min period av ständig sysselsättning tagit slut och det enda jag nu kan göra är att jobba hemifrån. Jag trodde att det skulle bli skönt att ta det lite lugnt... men nu känns det bara understimuleranade :P
Satt mig ner och såg på TV för första gången på ett bra tag. Kobra var orädda idag och ägnade ett helt program om musikgenren könsrock - vi snackar Eddie Meduza, Onkel Kånkel och nya stjärnskottet Lilla Lovis. Könsrock är ett sätt att "ta ner överheten" helt enkelt, en subgenre till punken. I tjejen-som-kallar-sig-Lilla-Lovis fall startade det hela när en bild på henne snoddes av en porrsajt och då ville hon "ta tillbaka makten över sig själv, och bilden av sig själv", enligt Kristofer Lundström i Kobra. Då började hon göra den här typen av musik. Se programmet på SVT Play. http://svtplay.se/v/2375602/kobra/del_3_av_26_kobra_om_konsrock
Det är alltid lika roligt att visa Stockholms bästa sidor för de som inte sett staden "på riktigt" förut. Jag fortsatte guidningen idag. Efter att jag varit på föreläsning i Kista blev det Brunogallerian, Sneakers'n'Stuff och andra klädaffärer på Södermalm, fika på Xoko vid S:t Eriksplan, därefter tillbaka till söder där vi tog ett par tre öl och lyssnade på bra musik på Nada Bar, därefter Östermalm där vi gick på middag och åt meze på Halv grek plus turk. Kyckling- och bläckfiskbollar!
Jag gillar Nada. När vi kom dit hade de precis öppnat och bartendern spelade disco/soul. Han var såklart pratglad och undrade vad jag gillade för musik. Idag hade jag lyssnat mycket på Aeroplane, så han drog igång Superstar följt av Chromeos tolkning som jag embeddat längst upp. Den är bombastisk.
Vi satt och drack öl och pratade. DJ:en spelade Bloc Party - Banquet som är en av mina top 10 absoluta favoritlåtar, texten är sexig och så mycket sommar, tonår, hormoner och elektrisk laddning.
Jag har kört hårt de senaste dagarna. Satt i ordning en butik, representationsfestat och även agerat guide i Stockholm åt en vän.
Så sedan i fredags har jag aldrig tagit det lugnt: jobb och middag och klubb till klockan 03, sedan kommer man hem, sover till halv tio och går och jobbar, tar på sig en medhavd skjorta och drar ut på middag och klubb, kommer hem klockan 01, sover till halv tio och går och jobbar... så har det varit. Men jag är stolt över vad vi åstadkommit med stället och jag ser fram emot att jobba mer där. Det är ett företag med samma värderingar som jag, och är fullt med en massa sköna typer.
Igår kväll agerade jag som sagt guide och tog med henne till Bonden Bar där de körde klubben Big Beat, en rockabilly/psychobillyklubb komplett med burlesk-striptease och liveband. Vi drack drinkar och hade det riktigt gôtt.
Om jag använder ordet gôtt mer än vanligt så skyller jag det på göteborgarna jag hängt med fyra dagar i streck nu.
Imorgon börjar en ny, ganska normal vecka, och det är bra - fan, det är verkligen på sin plats.
Det här är Friendly Fires nya singel. "Summer 2011 sorted", säger en högrankad Youtube-kommentar. Så sant, nu har jag en sommarplåga att se fram emot förutom Crystal Fighters album!
Jag har stått på benen (BOKSTAVLIGEN) i 18 timmar, och jag är helt slut. Hela butiken är ställd i ordning och vi har haft leverantörsmiddagen och -festen. Jag blev utsedd till mingelfotograf vilket jag gjorde halvhjärtat men okej, och sedan drog vi ut på stureplanskrogarna och Solidaritet.
Det var en grym kväll och jag har upptäckt en ny värld som tillhör datorkomponent-leverantörerna. Det är fantastiskt roligt, de bestod mest av relativt ungt affärsfolk där alla känner alla och konkurrensen är en gråskala. Man känner sig hemma och det hela är rätt informellt, VD:ar umgås med säljare. Vi gick allihop på nattklubb, beställde ett 22-personers-drinkbord och öl i långa banor (företages representationskonto tar allt) och dansade järnet till klockan 02 då jag kastade in handduken. Jag har träffat en del grymt roliga människor på min arbetsplats, och även en hel del utanför. Jag tycker verkligen att jag hittat rätt.
Släpp allt du gör, släck ner rummet, luta dig tillbaka och lyssna på det här. Glöm allt annat. Det är de mest avkopplande 10 minuterna du haft idag.
Idag har jag inte haft en avkopplande dag direkt, men däremot riktigt härlig! Första dagen på jobbet, jag har packat upp lagret i den nya butiken, satt upp en vepa på nio meter med livet som insats och rent allmänt jobbat väldigt hårt. Det är extremt roligt att göra det när man har ett klart mål och ett bra gäng att göra det tillsammans med! Imorgon snyggar vi till och träffar leverantörerna. Representerar. Sedan går vi ut med dem på kvällen. Det har potential att bli vilt!
Britpop. Inte mitt område, men den här låten är en klassiker. "No change, I can change, I can change, I can change, but I'm here in my mould, I am here in my mould."
Har städat idag samt varit i skolan en sväng. Min hyresvärds dotter var här idag och tog med sig hunden, en stor schäfer. Den är alltid lite orolig i lägenheten eftersom det är så mycket ljud i huset och hon gärna vill vakta, och därför går den alltid fram och skäller oroligt på mig när jag kommer ut från mitt rum. Då brukar jag sätta mig ner och prata lugnande med henne även fast hon skäller mig i ansiktet - hundar är perceptiva så utstrålar man självförtroende och lugn, så smittar det av sig. Den här gången lät jag också hunden gå runt i mitt rum och undersöka, vilket lugnade ner den ytterligare. Jag satt och kliade den bakom öronen och när jag lade pannbenet mot dess huvud fick jag en blöt tunga i ansiktet. Hundar är okomplicerade och så uttrycksfulla bara genom sitt kroppsspråk, vilket gör dem lätta att förstå och kommunicera med. Tänk om människor så lätt kunde uttrycka vad de tänkte och kände!
Ikväll var roligt, jag var på musikquiz och det var svårt. För en gångs skull var jag lost i ett musikquiz, vilket berodde på att det hade temat 60- till 90-tal och bara innehöll schlager, motownsoul- och disco, one-hit-wonders från 80-talet och britpop. Damn!
Men det var kul, och vi fick tröstpris - jag rodde, saligt lycklig, hem ett par traditionellt knall-orange:a Jägermeister-hängslen. Perfekta till ovven!
Hörde den här låten från The Chemical Brothers nya album och associerade till Friendly Fires - Paris (Aeroplane remix). Jag var visst inte ensam om det, någon beskrev likheterna bra: "Something about Another World really reminds me of Paris by Friendly Fires, both the chords and the huge warm fuzzy synth glow. Sounds like they're trying to split the difference between the original and the Aeroplane/Au Revoir Simone remix." Tonerna och rytmerna och känslan är väldigt lika.
Oh well, livet går vidare och det är bra att man har släkt och vänner att umgås med. Har haft en väldigt lång och bra dag och mer blir det imorgon. Lite skola, lite ta det lugnt på eftermiddagen, och sedan pub quiz night! Nya jobbet börjar på torsdag!
Det här är den sista av de låtar som ligger på Radioheads mästerliga album Kid A. Jag vill hylla en kvinna som betyder mycket för mig och som inte kommer att finnas hos oss så länge till. Men hon tycker om det här albumet precis som jag gör, hon har det på CD och vi har spelat det någon gång i deras kök då vi lagat middag, våra familjer tillsammans. Det har blivit en del middagar där vi suttit alla åtta som en stor högljudd italiensk familj och skämtat och jävlats med varandra. Dödsföraktande åkt pulka i slalombacken på kvällen, hyrt ett hus en regnig vecka på västkusten. Vi har båda en ganska pragmatisk livssyn och jag vill inte göra någon stor dramatik av det här, utan helt enkelt minnas hur kul det var. Man måste leva livet utan osäkerhet, komplex, rädsla, hämningar och konstiga principer - för plötsligt kan man få höra att man har två månader kvar. Och med all hennes energi och glädje känns det som att hon levt fullt ut. Eva.
Idag har jag ingen som helst lust att röra på mig. En potatissoppa står på spisen, innehållandes muscovadokaramelliserad potatis, vitlök och chili. Jag följer tweets och nyhetsbevakningen om kriget i Libyen. Mailar och ringer runt lite. Jag behöver lite tid ensam, så mer än så tänker jag inte göra idag.
Var idag till Vingåker för lite outletshopping. De hade inte riktigt det utbud jag hoppats på, men jag fick lite köpt och det var en otroligt bra utflykt, det är kul att träffa ny människor. Köpte ett skärp för att det hade det allseende ögat på spännet, något jag såklart refererar till frimurare och New World Order.
Hur som helst hade jag ett riktigt bright sällskap och det är fantastiskt när man möter tjejer som är med i svängarna och har en åsikt när man snackar om saker som modern historia, musik eller rent allmänt diskuterar. Vi hade inte riktigt samma musiksmak så jag bad henne ge mig ett band jag skulle lyssna på. Hon gav mig Queen, därav låten ovan. Queen är bra, jag är inte helt såld än, men de har sina kvaliteter.
Drog hem och sov efter de 30 mil som resan innefattade, och försvann sedan på förfest hos några jag känner men inte riktigt umgåtts med förut. Det var personligt och roligt, jag ägde på dansmatta men fick stryk i Singstar och innan vi skildes åt vid tunnelbanan efter tentapubrundan gick vi och pratade passionerat om elektronisk musik.
All-in-all var det en otrolig dag och jag har verkligen fått stimulans. Det är en skön känsla när man umgås med människor och får ett ömsesidigt utbyte.
Att sedan hoppa runt på dansgolvet gav mig inte så mycket utom att ensam hoppa loss till Deadmau5 och röja som om det inte fanns något annat i hela världen. I övrigt har en sak sjunkit in, efter denna kväll och andra erfarenheter: att ragga på dansgolv och klubbar ger mig ofta nästan ingenting, jag är inte intresserad av att mötas på det viset. Men att prata och verkligen lära en känna en tjej är magiskt.
Kom tillbaka från Åre igår kväll. Det har varit ett par roliga dagar i pisten som verkligen tände mig på utförsåkning. Det var ju några år sedan sist jag åkte på riktigt.
Jag har väl aldrig varit en riktig adrenalinjunkie men utförsåkning är något speciellt: när man arbetar sig ned för berget och märker hur krafterna som påverkar kroppen ökar alltmer då farten ökar. Hur man känner gravitationskraften när man hoppar och hur man får arbeta för att dämpa landningen. Hur vaderna och låren för arbeta som fjädring när man åker i pucklig terräng. När man pumpar med knäna i nedförsbacken för att vinna mer fart.
Men jag var också väldigt glad över att få vara uppe i fjällen igen, med det här storslagna landskapet och solen som reflekteras i snön på milsvida längor av berg. Jag hade bara velat vara där längre.
På tåget hem fick jag en SMS-avisering om att jag hade ett paket att hämta ut: farsan hade sagt att han skickat en present åt mig. I aviseringen stod Sportamore som avsändaren och då kände jag på mig att det var ett squashracket. Han vet ju att jag spelar och att jag inte har något eget. Och det var precis vad som väntade mig i kartogen när jag öppnade det idag.
Fräck dubstep. Det finns alltför lite bra dubstep, ofta tycker jag att den är för seg, men den här är riktigt kraftfull och innehåller en massa fina hjortar. Dubstep verkar för övrigt kunna bli den nya trenden inom pop efter den electropop-surge som varit.
Har börjat packa ordentligt inför imorgon, är taggad på att åka, det kommer att bli så grymt kul att festa och åka skidor och steka i solen och njuta. Runt nollgradigt med svag vind, och soligt och klart under hela tiden vi är där, det kan verkligen inte bli bättre!
Good morning. Det är en otrolig vårdag med strålande sol och helt blå himmel så idag blir det solglasögon, det blir att läsa "Ett land i gryningen" på något café, och det blir middag på kubansk restaurang. Jag har inget jag måste göra!
Nu fanns den här inte i bra kvalitet på Youtube, men på Soundcloud kan man (nästan) alltid hitta något i bra kvalitet. Det är en låt som heter Machu Picchu från The Strokes kommande album Angels, som släpps den 21:a mars. Singeln Under Cover of Darkness gillar jag inte alls, den har inget driv, men den här låten är så grym och melodisk. Höjdpunkten då tjejen kommer in och gör backing vocals i 2.34...
Idag: squash och lunch. Kanske kan sägas vara kontraproduktivt att äta en pizza efter att man tränat, men sådant händer när man det står "pizza" och man läser "pasta".
Inte för att det gör mig något, jag lägger inte på mig och den lilla träning jag gjort i vår (ströpromenader tillsammans med 5-10 minuter armhävningar/situps varje morgon) har faktiskt hjälpt att bilda muskler och bränna lite fett, så jag är nöjd.
Har börjat preliminärpacka i brist på bättre saker att göra. Är i det där stadiet av rastlös avkoppling som man är i just efter en stor inlämning, då man regelbundet rycker till och för en nanosekund tänker "nej, nu måste jag verkligen jobba" bara för att inse att man inte har en arbetsuppgift.
Det enda som hindrar mig från att uppnå zen är att det är lite stökigt på mitt rum och att jag är tvungen att göra armhävningar i gruset, allt grus på golvet som mina grova kängor dragit in. Ska nog städa lite. När det är det enda man har att klaga på är livet riktigt gôtt!
Okej, eftersom jag lämnade in hemtentan ikväll har jag äntligen återvänt till de levandes land, och försöker sätta mig in i vad jag missat på senare tid. Och det här är vad jag missat, tydligen.
Okej, har missat lite Mellanöstern också. SVT körde ett väldigt bra extrainsatt direktsänt program om situationen med bra gäster som satte lite fokus på de saker som inte nämns så mycket i den övriga nyhetsrapporteringen: förföljelsen mot kopter (kristna araber) i Egypten, som även fortfarande är väldigt svår. Muslimska brödraskapet och hur de kan få större fotfäste i Mellanöstern, även om det nödvändigtvis inte blir så illa trots allt (även om de hade en kopter i studion som gjorde ett nojjigt inpass om att MB vill ha världsdominans).
Det var utrikespolitiken. På nöjessidan är det mest Charlie Sheen som dominerar. Och som han dominerar! Han gjorde en helt fantastisk intervju med fortsättning. Han lever verkligen upp till Hollywood-livet om man säger så, gör inga försök att vara inställsam, där han sitter och röker och häver ur sig episka kommentarer som "I'm on a drug, it's Called "Charlie Sheen"". Men han verkar inte direkt vara i något bra skick.
Och det senaste är att 2½ Men är nedlagt. Inte märkligt då CBS sa upp kontraktet i slutet av februari. Good riddance, säger jag, för det var inte mer än småkul på sin höjd. Med de $2m USD han fick för varje inspelat avsnitt var han den bäst betalda TV-skådespelaren i USA. Men han lär inte gå miste om inkomst: På frågan om han skulle stämma produktionsföretaget för kontraktsbrott SMS:ade han: "BIG".
Skön remix på The Shins gjord av RAC, Remix Artist Collective. De gör remixer på beställning för leverans inom 3-7 dagar, intressant affärsidé. Men de gör det förbannat bra.
Jag är redo. Jag skrev om en stor del av min hemtenta idag och det känns bra, för jag var inte riktigt nöjd med den förut. Skidutrustning är bokad, fredagsmiddagen är bokad, ytterligare 21 album musik är fixade inför resan och högtalarna är funktionsdugliga. Imorgon blir det squash och sedan ölkväll med pannkakor på Gula Villan.
Det här är extatisk lycka uppskruvad till max, det är nästan löjligt med allt färgglitter, himmel, hav och delfiner men det är ändå så perfekt, för det är vår och generell lycka.
Japp, jag har fått en semla idag, i form av en hetvägg - en semla i en djuptallrik i varm mjölk. Det är riktigt mättande och väldigt gott. Vissa tillsätter också kanel men det tycker jag att man kan vara utan.
Kan man kalla det här vårens första dag? Enligt mig: ja, det verkar som det, för det var som om hela Stockholm kollektivt kände det. Jag tog på mig en kort jacka och promenerade i solen. Fick en tidig födelsedagspresent, en djävulskt fin necessär i brunt läder. Känns oheligt att använda den för tandborstar och tvålflaskor med tanke på hur min nuvarande necessär ser ut, men den här ska jag ta hand om!
Ute på gatorna var det helt enkelt vår. Leende vackra människor. Och man kunde känna alla de dofter våren för med sig eftersom den varmare luften lättare för med sig dem och den översta tjälen börjat släppa. Doften av gödsel och jord. Doften av asfalt och avgaser. Doften av parfym när tjejerna går förbi på trottoaren.
Det här är remix, kan man kalla det så när en låt blivit totalt omgjord? på Iggy Pop - Sixteen. Inte pk, men asbra. Den kommer från hans antagligen bästa - och med säkerhet mest ikoniska - album, Lust For Life från 1977. Har den skivan hemma, och den spelades då och då i min barndom. Det var jättemånga år sedan jag hörde den, men när jag lyssnar på den nu känner jag igen melodierna.
Brr. Det har varit en lång dag idag men det var ändå värt det. De sista två timmarna mellan kl. 19-21 då vi gick igenom våra tankar om kunskapsbildningen var givande. Och jag lägger inte av nu: det är dags att skriva!
Sjukt smooth Alan Braxe-remix på Ellie Goulding. Daft Punks ande hänger lågt över alltihop.
Har mailat en massa till kommunerna idag samt utvecklat en företagsenkät. På sidan om det har jag verkligen läst in mig på de senaste pryl- och datortrenderna, och här är ett utdrag från vad jag sett.
Hett: Plattor. Ipad 2 börjar säljas utanför USA den 25:e mars, och den verkar vara en sjukt bra enhet, märkbart snabbare än den första versionen. Däremot har den fortfarande ett ganska begränsat OS och fortfarande inga USB-portar eller likanande.
Apple kallade 2011 för "Year of the iPad 2" under keynoten den 2:a mars då den lanserades, vilket tyder på att det inte kommer någon trea i år. Vad som däremot kommer på riktigt nu är Android-plattorna.
Android-plattorna har tidigare mest varit ett dåligt skämt i jämförelse med iPad, men nu kommer två avgörande tekniker som kommer att trappa upp det hela lite.
1) Hårdvaran: Nvidias Tegra 2-plattform som kombinerar en strömsnål, dubbelkärnig processor med ARM-arkitektur med en kraftfull men lika strömsnål grafikkrets. Dess Thermal Design Power, maximala effekt, är på ca. 0,2 W. Jämför detta med en dualcore-netbook med Intel Atom N550, som är en väldigt strömsnål processor men med x86-arkitektur (den vanliga Windows-datorer använder). Den har en TDP på 8,5 W.
2) Mjukvaran: Android 3.0 kommer nu i fler surfplattor, och det har ett seriöst snabbt gränssnitt, ofta övertrumfandes Ipad 2. Det är användarvänligt, men långt ifrån lika användarvänligt som en Ipad 2, vilket talar för att Android-plattan fortfarande kommer vara lite av en nisch-produkt för entusiaster som mig. Stor nackdel är också att det inte finns så många appar speciellt för Android-plattor, det behöver kommer fler nu med detsamma.
Motorola Xoom
Den första stora plattan att lanseras med dessa två framgångsfaktorer är Motorola Xoom, som nu säljs i USA. Det ska bli den produkt med vilken Motorola gör återtåg till den svenska marknaden.
Post-PC
Hett: Apple. Apple kör fortfarande sitt eget race och har lanserat nya Macbooks. Hårdvaran är trist, men Apple har lanserat sitt eget begrepp: Efter-PC-tiden, en tid då fokus ligger på helhetsupplevelsen i användandet, inte megahertz och gigabyte. Det är marknadsföringsprat men de har rätt. Medan alla andra tillverkare försöker övertrumfa varandra med modernare teknik säljer Apple på "irrationella" argument som kvalitetskänsla och användarvänlighet. Och de vinner.
Men det finns moln på himlen. Steve Jobs är sjuk och enligt mindre nogräknade tabloidtidningar kan han vara död om sex veckor. Det här har den annars rusande Apple-aktien att segna nedåt. Och frågan är hur Apple kommer fungera utan Steve Jobs? Han är karismatisk, han är en perfektionist - och det är därför produkterna har gått så bra - men kommer en efterträdare att kunna göra det lika bra?
Tick-tock: Intels produktcykelmodell. Att om vartannat introducera en mindre tillverkningsteknik (tick) varvat med en ny arkitektur (tock).
Ljummet: Intel Sandy Bridge. Intel gjorde verkligen en tabbe då de började släppa moderkort för nya processordesignen och -sockeln Sandy Bridge, utan att ha tillräcklig kvalitetskontroll. Det visade sig att styrkretsarna till 3 Gb/s-SATA-portarna till sist blev dåliga och pajade, så de fick återkalla ALLA moderkort och därmed har de varken kunnat sälja några bärbara datorer med Sandy Bridge eller sockel 1155-moderkort. Nu har dock revision B3 av deras H67 och P67-moderkort börjat kommer in i butikerna och allt verkar ordna sig. Men det har fortfarande gått trögt för Sandy Bridge-laptops att komma.
Ni kanske undrar vad som är grejen med Sandy Bridge? Jag har skrivit ett inlägg om det förut, men för att påminna er, så är det processorer med högre klockfrekvens och en liten grafikkrets inbyggd på samma PCB som processorn. Den kan även användas till videoavkodning och att spara batteri. Protip: Köp en dator med Sandy Bridge om ni ska köpa en idag. Hur vet man då att en dator har det? Bärbar: Processormodeller heter Intel i3-2xxxab, Intel i5-2xxxab eller Intel i7-2xxxab där xxx är tre siffror och ab en eller två bokstäver. Stationär: se bara till att den bygger på Sockel 1155. Enkelt!
Futurecop! är lite fantastiska: 80-talsosande musik kombinerat med utdrag ur 80-talets matinéfilmer, det är sprudlande nostalgi.
Var lite uttråkad igår kväll och såg på en komediserie på SVT1: The Big C, om en 42-årig kvinna som hade diagnostiserats med obotlig cancer. Det låter ganska kontroversiellt, men i själva verket var det en ganska lam och snäll historia. Det intressantaste var att just det avsnittet fungerade som ett inlägg i debatten om positivt tänkande: "Se cancern som en gåva! Den hjälper dig att försonas med livet och se det med nya ögon!". Huvudrollskaraktären tyckte att det var totalt skitsnack.
Boken av Barbara Ehrenreich, Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande tar upp den här positiva kulturen, hur hon fick höra just detta när hon fick cancer, och att man kan besegra cancern om man bara är positiv. Något som hon även hon anser är totalt skitsnack, och hur hon senare utvecklar en tes ur detta: att USA just nu är i fritt fall just på grund av detta, hur blind optimism och "det ordnar sig nog!"-tänket har gett en slapp attityd.
När det gäller att besegra cancer tror jag inte optimism hjälper. Däremot är jag säker på att mental styrka och kämpaglöd krävs, och de flesta får säkert detta ur just positivt tänkande, så jag inte säga att det är något fel på det. Jag fick idag reda på att en nära vän till familjen i min mors ålder har diagnostiserats med cancer. En hjärntumör. Samtidigt är hon som har den en av de roligaste, mest bitska, härliga människor jag känner. Och hon är stark som fan. Så jag är hoppfull: om någon har förutsättning att klara det, så är det hon.
En annorlunda och lite mer peppad tolkning av Under The Bridge av RHCP.
En lat lördag ägnad åt att slipa klart mitt kunskapsbildningsarbete. Men det är inte över förrän det är över, jag skulle inte ha något emot att åka till museumet en sista gång, insikten kan alltid överrumpla i sista minuten.
Det har varit vackert väder idag och jag har lufsat runt på stan. Tänk att klockan är 17 och solen är inte nere än. Vår - det finns ingen bättre tid på året än då man har den långa tiden av ljus framför sig.
Viewer discretion is adviced - trots att det inte är värre än någon av de Shinichi Osawa VJ-videor jag postat. Jag släcker ner och kör den på fullskärm.
Har lyssnat på Kanye Wests My Beautiful Dark Twisted Fantasy under dagen: musik till kunskapsbildningen och kexarbetet, och låt efter låt är fantastisk. All Of The Lights är mäktig - lyckas med konststycket att kombinera skitig vardagsrealism med fjärilen i Kanye Wests hjärna kallad egot.
Och allt det här jobbet jag gjort idag har varit helt självförvållat för jag kände att jag behövde göra detta, det var därför jag bannlyste sociala kontakter under dagen. Men hur ska jag kunna upprätthålla det under kvällen? Det var fredag... att dra på Debaser blev ett mål men genom missförstånd blev jag ändå själv till sist.
Men jag sitter där med två hårprodukter i håret och en förväntansfull tanke jag inte vill slå ur hågen. Kommer på vem jag inte träffat på ett bra tag, kontaktar, får respons, möter upp och tar ett glas vin på Banken. Perfekt, jag får en bra, värmande kväll till sist.
Ny låt av Yelle, videon släpptes för bara någon dag sedan. Det kan mycket väl bli en stor dansgolvshit för den är fet. Det går rätt bra för henne nu, hon ska turnera med Katy Perry i UK och nya albumet med namnet Safari Disco Club släpps på min födelsedag den 14:de.
Jag har äntligen fått lite lugn och ro nu när hela familjen har dragit hem. De lämnade av några paket med födelsedagspresenter precis innan. Det har varit riktigt trevligt.
Åt på Linguini igår och jag blev imponerad. De hade en fantastisk grill och imponerande vinkunskaper och smakerna var helt fantastiska.. Carpaccio - rå, uthamrad oxfilé (det dånade i hela restaurangen när de gjorde den) med en bra parmesan. Och så huvudrätten: det primala med smakkombinationen av en blodig oxfilés nötighet, ärtskidornas jordighet och svampen tillsammans med en fet sås som bröts av av en syrlig rödvinssås, och så ett riktigt kärvt och strävt rödvin gjorde att jag var ett ganska kasst middagssällskap - jag koncenterade mig hela tiden på smakerna!
Har gjort en photoshoot ikväll med för mitt nya jobb krävde att jag hade en bild på mig. Är fortfarande lite high efter det positiva beskedet. Och inte nog med att det är ett coolt jobb som passar mig perfekt, jag lär dessutom få fina förmåner och har en väldigt god vän på samma arbetsplats :)
Att kalla mig blasé var kanske att ta i. Man får kanske inte samma glädje-highs som man fick förr, men jag är lycklig för närvarande. Jag lyssnar på ett riktigt bra band som heter Balmorhea (jag hade postat en video men jag har tekniska svårigheter) medan bror sover. Mötte honom på flygplatsen igår och vi drog och åt en riktigt blodig biff på Mellow med blev så trötta att vi gick och lade oss kl. 21 och sov till kl. 06. Så vi har haft en lång, ljus dag idag, då vi åkt skridskor med kusinen och gått i affärer.
Igår fick jag även mailet om att jag fått extrajobbet på den där datorbutiken. Jag var visserligen väldigt säker på att jag skulle få det, men eftersom det är ett sådant toppenjobb känns det helt otroligt. Att jobba i butik är inte så prestigefyllt i grunden, men i mina ögon är det grymt coolt eftersom jag får göra det på Sveriges just nu hetaste datorbyggare/-återförsäljares nyöppnade flaggskeppsbutik och använda min märkliga men otroliga expertis i en rådgivande och representerande roll. Det är inte ett säljfokuserat jobb. Dessutom får jag vara med från grunden när den öppnar, och göra hela den resan.
Idag har jag skrivit kontrakt, och av en händelse fick vår kusin ett samtal idag och har även hon skrivit kontrakt för ett jobb här i stan. Kul att veta att man har kvar henne här, det är kul hur man har alla sina vänner i stan, och hur de som inte finns här på ett eller annat sätt ofta konvergerar hit till sist!
Ska iväg och äta på Linguini när våra föräldrar kommit - till dess, standby mode!
Lykke Li:s album släpptes på Spotify redan idag, faktiskt. Har lyssnat igenom och det är bra, fastän jag inte riktigt hittade någon låt i samma magnitud som I Follow Rivers. Rich Kid Blues var dock i närheten.
Otroligt vacker bild på Lykke Li tagen av Robert Henriksson på Hotell Lydmar för DN, gör sig inte i så här låg upplösning men i tidningen var den otrolig.
Efter att ha postat I Follow Rivers-inlägget märkte jag att DN intervjuat Lykke Li, och det var rolig läsning, särskilt som hon verkar ha en ganska frånkopplad personlighet. Som hon svarar på frågan:
Du är inte så imponerad av artistlivet, säger du?
– Verkligen inte, jag är djupt besviken, haha. Du förstår inte hur många gånger jag har känt så och fått dåligt samvete för det. Jag får uppleva mycket och se många platser i mitt jobb, och jag bara står där, vid typ Atlasbergen, och känner: jaha, fina berg.
– Det där är mitt eget problem, att jag är blasé. Det värsta är att jag läste någonstans att ”boring people get bored”. Jag kanske bara är tråkig?
Och visst är det väl ett problem, att man är avtrubbad? Jag kan känna mig väldigt blasé själv. Eller att man kämpar och längtar i motgångar, men i medgångar rycker man bara på axlarna och tänker "det var väl bra" utan att känna någon särskild glädje utöver lättnaden.
Hur som helst, bra intervju, de som är intresserade kan läsa den i sin helhet hos DN.
Nu ska jag se på entimmesprogrammet "Kvällsöppet special: Den nya arabvärlden"!
Fransk electro av Toxic Avenger tillsammans med en fransk, riktigt douch:ig rappare. Resultatet är bra men videon är både lite cool och cheesy. Kanske är det tanken, slutet överraskar. Och ja, jag like:ar The Toxic Avenger på Facebook men att han skulle ha en halv miljon fans är önsketänkande!
Roligaste Oscarsvinsten var utan tvekan den till Trent Reznor och Atticus Ross för bästa soundtrack för musiken till The Social Network. Jag hade ju den som favorit och den tog hem klabbet och slog därmed Inception, 127 Hours, How To Train Your Dragon och The King's Speech. Eat that!
Dessutom fick The Social Network en Oscar för best adapted screenplay. Även det kan man förstå. Manusarbetet hade gjorts av Aaron Sorkin som skrivit manus för Vita Huset, och även detta kunde man ana i filmen då den har den här rappa "walk and talk"-dialogen som är så typisk för Sorkin, han som praktiskt taget var upphovsman till den.
Riktigt bra låt från soundtracket.
En intervju av New York Times med Trent Reznor om nomineringen där man får se hans otroliga studio och höra lite musik från filmen.
Sitter här och skriver kunskapsbildning och bestämde mig för att ge Arctic Monkeys en chans, satte på senaste albumet Humbug (2009). Tänkte "fan vad bra, det här låter lite som Queens of the Stone Age men brittiskt!". Kollar upp albumet. Ser att min rockidol Josh Homme från Queens of the Stone Age har producerat det. Facepalm.
Repost på I Follow Rivers nu när Lykke Li släppt videon till denna. Superbra låt (särskilt i Dave Sitek-mix men orginalet är inte heller dåligt) och jag måste erkänna att jag gillar Lykke Li. Får fortfarande kräkreflexer av det gamla albumet Youth Novels eftersom det är så typisk gullig, fager svensk flickindiepop men nya singlarna I Follow Rivers och Get Some är knivvassa. Det nya albumet Wounded Rhymes, som hon drog till LA och spelade in, kommer på onsdag.
Idag sov jag till tio, steg upp och gick och åt brunch med blåbärspannkakor på Sirap i Vasastan med kusinen, hennes BF och en tjej. Gick hem och klarade ut Medal of Honor som jag köpte igår, och kan nu konstatera att fem av mina nio tv-spel har en man iförd full stridsmundering hållandes ett skjutvapen på framsidan :P Så jag tar det ganska chill. Det var faktiskt ett väldigt intressant spel, inte så spelmekaniskt bra kanske, men relativt realistiskt. Stort minus dock att jag klarade ut det på under sex timmar på värsta svårighetsnivån. Det intressanta här är att man spelar som amerikansk soldat i Afghanistan och jagar al-Qaida, talibaner och tjetjenska legosoldater i bergsbyar, vilket gjorde det lite kontroversiellt då det släpptes. Lite skrämmande blir det när man kommer till ett uppdrag där man spelar som skytt i en Apache-helikopter, tittar på människor på långt håll genom helikopterns gryniga, svartvita TADS, ser några män och bekräftar att de bär vapen. Efter den vanliga byråkratin med basen över radion får man till sist tillstånd att skjuta, drar iväg en salva explosiv ammunition med M230:n, ser de ljudlösa explosionerna och kropparna som slungas iväg. Man känner igen situationen så väl: detta hände i filmen som släpptes av Wikileaks där civila och journalister blev ihjälskjutna av en Apache och man erinrar sig kritiken armén har fått: soldaterna ser verkligheten som ett TV-spel.
Imorgon ska jag upp kl. 6, dra ut till Frescatihallen och köra lite badminton kl. 7 och äta frukost. Sedan Kista kl. 10!
Min besatthet av en låt - Aeroplane-remixen på Paris av Friendly Fires i förrförra inlägget - gjorde att jag hittade ett album som heter Future Disco som innehöll en rad överraskande bra låtar. För det där med disco... det är ju ganska fult, eller hur? Det man normalt tänker när man hör ordet är ganska ostig, kitchig musik med gay-vibe som varit död sedan 80-talet och som för guds skull inte ska återuppväckas för när den blir det hamnar den oundvikligen högt i hitlistan i en random baltstat, i någon schlagerfestival eller 50-årsfest.
Men på något vis har den diskret sökt sig tillbaka med hjälp av electro-vågen och då har den gjort det på ett bra sätt. Den har, som jag ser det, hamnat i två huvudfack. Dels dance-punken med band som Friendly Fires, Cut Copy osv. som är väldigt disco-inspirerad. Och dels den här lite hårdare, sexigare, långsammare formen som man gärna kallar dirty disco eller nü-disco som Aeroplane, Tensnake, The Juan Maclean, Hercules & Love Affair osv. Man kan även se disco-influenser i hårdare dansgolvselectro. Exempelvis Justice är ju starkt discoinfluerat, liksom Daft Punk med flera, men de har gjort det till något helt eget.
Så det ser onekligen ut som att discon kommer att leva vidare och utvecklas och det är ingenting jag motsätter mig. Nu-disco kan vara riktigt tungt och bra, och de influenser de ger kan skapa riktigt helt nya, unika former av musik.
Aeroplane! Jag kan inte låta bli att tycka att de driver lite med Lady Gaga i den här videon. Eller bara alla hipsters. Who do you think you are? Some kind of superstar?
Precis tillbaka från jobbintervjun och det gick utmärkt, tredje och sista uttagningsnivån avklarad. Blev intervjuad av en av grundarna, en riktigt trevlig en.
Är rent allmänt pepp. Fick just höra att vi har fått klartecken för att byta handledare/examinator så nu är det i stort sett bara att sätta igång med hela kandidatexamensarbetet. De flesta stora grejer har jag avklarade och nästa vecka får jag hit lillebror också, han hade lyckligtvis inte fastnat i jordskalvet i Christchurch. Men han har fått nog av Oceanien nu, så han gör ett stopp i Stockholm på vägen hem.
Ibland hittar man inte alls man söker på Youtube, så då får man ta från Soundcloud. Det är egentligen bättre pga. ljudkvaliteten.
Dök på Aeroplanes debutalbum idag, ni vet de som gjorde kanske 2008 års bästa remix, den på Friendly Fires låt Paris. Jag letar alltid efter en ursäkt att posta den, så jag lägger in den nedan. Albumet, som släpptes så sent som i september 2010, präglas i alla fall en svänger-så-det-svartnar, sjukt tight nu-disco.
Gårdagens inlämningen av min fina HP Envy 14 låg i alla fall bra i tiden: idag har det stora lanseringsvågen av Intels nya arkitektur Sandy Bridge svept med sig en rad nya, bärbara datorer från olika tillverkare. Sex olika Lenovo Thinkpads, tio olika HP-modeller. Sony och Dell har också lanserat datorer. Apple Store ligger nere och när den kommer upp igen kommer deras nya MacBook Pro med Sandy Bridge ligga där.
Sandy Bridge är en arkitektur där Intels nya 32nm-processorkärnor delar utrymme med en Intel-grafikkrets inbyggd i processorkärnan, vilket gör att man kan få snabbare och mer energisnåla lösningar, och datorer med diskret grafikkort kan dessutom byta sömlöst mellan det diskreta och processorkärnans grafikkrets. Dessutom kan processorns kärnor helt stängas av då processorn har låg belastning. Dessa energisparande åtgärder fungerar: Lenovos modell med 9-cellsbatteri var förut specad till 11h, med Sandy Bridge har den 15h.
Det var ett intressant experiment att köpa festivalbiljett innan man vet lineup:en. Så idag såg jag i Metro att bland andra Glasvegas spelar. Skotsk storslagen rock är coolt och albumtrailern som jag embeddat ovan har en fet, kokainspeedad video med överskärpa, överkänslighet och storslagen eufori som för tankarna till 70-/80-tal, Gaddafi, Mellanöstern och opiumfält. Låten heter The World Is Yours, catchphrase från Scarface, och det måste vara därifrån videoinspirationen kommer.
Sammanfattning Idag har jag kämpat med jätten och vunnit. Jag lämnade in min nyköpta bärbara dator hos Siba innan jag åkte till Sundsvall eftersom jag tyckte att batteriet var lite väl dåligt i jämförelse med den angivna specen, den klarade inte riktigt en föreläsning och det kunde jag inte acceptera.
Introduktion När jag var i Sundsvall fick jag reda på att Sibas servicepartner inte hade hittat något fel på den, utan bara skickat tillbaka den och debiterat mig arbetskostnaden på 869 kronor. Det var alltså inget fel och jag kunde bara anta att de tyckte att det var normalt med så kort batteritid.
Bakgrund Om det är någon gång jag tänder till så är det när jag blir felbehandlad fastän jag vet att jag har rätten på min sida, och då ger jag mig inte. Pengarna är en sak, men att jag ska betala för att de är idioter kan jag inte acceptera. Jag tänkte inte ta det sittandes. Så fort mottagningstiden började gick jag till konsumentvägledaren i stan och frågade om hon hade någon ammunition till mig. Hon var en pigg, insatt tjej och när jag gick därifrån hade jag hade gott om delar i konsumentköplagen att hänvisa till. Ringde och snackade med Siba. De sa att jag skulle komma in och prata med butikschefen.
Utförande Snabbspola fram till idag. Jag gick till Siba Kungsgatan och kontentan av vad jag sa var: -Jag tänker inte betala för servicen. Produkten lever inte upp till specifikationen och eftersom felet är av stor betydelse för mig skulle jag vilja häva köpet enligt konsumentköplagen.
Jag behövde inte ens använda mitt hemliga vapen, Konsumentköplagen §19, stycke 2 om återförsäljarens ansvar för tidigare leds varuspecifikationer. Och efter väldigt lite motargument gick de med på upphävandet, de var faktiskt väldigt trevliga och tillmötesgående. Det hjälpte att jag hade kvar kartongen och alla tillbehör. Bra bemötande, Siba!
Slutsats Vet man bara sina rättigheter och inte är konflikträdd kan man lyckas med mycket mer än man tror som konsument. Även byta en dator man köpt för två månader sedan och samtidigt komma undan en dyr servicekostnad.
Epilog Det var inte kul att behövas skiljas från sin nyköpta bärbara, det gjorde ont att lämna den sådär. Den var snygg och kraftfull. Men vissa saker vet man är dömda på förhand, och jag kunde inte leva med någonting med så kort batteritid som dessutom blev ganska varm och högljudd. Sådant som är bra på papperet är inte alltid det i verkligheten.
Men det blir bättre såhär. Får jag jobb på datoraffären hoppas jag på personalrabatt. Dessutom är Intels nya processorarkitektur på väg att rulla in på allvar. Och nästa gång ska jag försöka att låta bli att köpa en sådan extrem dator! Balans är nog inte så dumt.
Albumöppnaren till Queens of the Stone Ages självbetitlade album.
Fick veta idag att de nysläpper sitt första album, och att de samtidigt åker ut på turné igen. Så de spelar på Cirkus i Stockholm den 6:e maj. Jag känner inget större behov att se dem igen, men det rekommenderas absolut för alla som gillar dem.
Idag har jag promenerat runt i Sundsvalls kommunhus och känt mig som en local. Jag känner ganska många där så jag har gått runt och hejat på folk, suttit i fikarummet, snackat med min projekthandledare. Allting känns än mer klart nu och jag är taggad på att börja gräva.
Har också kommit ännu ett steg närmare det där jobbet jag vill ha. Har sett vinter-X-Games ikväll där Sverige tog en guldmedalj, samt följt början av slutet för Gaddafi. Jag hoppas det tar slut snart och att armén vänder sig mot honom nu.
Tyckte att The Social Network borde ha nominerats för bästa filmmusik och mycket riktigt, den låg där i listan. Jag hoppas och tror att Trent Reznor och Atticus Ross även vinner den, för det är inte riktigt den traditionella filmmusiken utan istället starkt präglad av Trent Reznors Nine Inch Nails.
Inception fick också en nominering och även det är välförtjänt, musiken var bra men även klassiskt Hans Zimmer och ganska förutsägbar. Hoppas på The Social Network istället!
En mystisk video med Yeah Yeah Yeahs. Y Control. Den är med på Colin McRae Dirt 2 som farsan köpte igår, och som vi spelat en hel del. Det är riktigt roligt.
Det blev en del Karen O igår kväll då jag var ute med Sofia och en kompis till henne som blev lite av en ny bekantskap men en kär sådan. Det var en perfekt kväll där förfesten faktiskt var det bästa: mycket kärlek och nostalgi. Men att hoppa runt till electro i Sundsvalls kårhus källarvalv var riktigt kul även det.
Fick en födelsedagspresent i förskott idag och jag börjar känna mig riktigt gammal nu, det är svårt att få det att sjunka in. Men jag ger inte upp än, utan har köpt och betalat biljetter till Where The Action Is och Dans Dakar, endagsfestivaler i juni som ska bli riktigt episka.
Rytmisk gitarrpop och Jose Gonzalez stämma kan jag lova er den 4:de mars på Debaser Medis, då bandet han är med i - Junip - gör en spelning. Den är dessutom gratis innan kl. 22. Jag ska definitivt försöka att gå på spelningen. Gonzalez röst och gitarr i ett bra band är helt rätt.
Jag har landat i Sundsvall och här är det ungefär som förut. Men det är lugnt. Alldeles för lugnt. Min bror är inte här eftersom han befinner sig i Australien och det känns lite konstigt.
Men jag har försökt hålla traditionen vid liv och har idag lekt och brottats med hundarna i snön och skottat en massa snö för av någon anledning har det snöat hur länge som helst här nästan oavbrutet. Trots att det är minus 16 grader är det snorhalt på vägarna och att köra upp för Branta Vägen (ja, den heter faktiskt så, vägen upp till Södermalm) utan antispinn var en sådan rysare att det kändes triumfatoriskt när jag tagit mig upp! Det känns befängt att det är så kallt och snöigt, man är inte beredd på det efter Stockholm.
Imorgon ska jag göra en radda ärenden och träffa folk, och sedan koka ihop en rejäl chili!
New Fang vann grammyn för årets hårdrockslåt! Kul tycker jag, eftersom Them Crooked Vultures är jävligt bra och Josh Homme är min favorithårdrockare.
För cirka en vecka sedan gick det av en eller annan anledning upp för mig att jag behövde en mer positiv inställning: 1) man behöver vara förlåtande mot sig själv 2) man mår genuint bättre av att tänka positivt 3) ensam är nödvändigtvis inte synonymt med stark 4) att vara cynisk är ofta ganska självdestruktivt och 5) det är otroligt stärkande att ha allting strukturerat.
Och det är väl i stort sett det som har präglat den här veckan, vilket lett till bättre humör, självkänsla, prestationer och relationer. Det märks kanske inte utifrån, men jag har nog hittat ett vinnande koncept här.
Och ja, det här är norsk disco, jag har väl postat den förut. Jag satte på en random spellista på väg till skolan idag och den här låten gick på. Det slog mig att det är ganska rolig musik som passar mig bra. Den dök senare också upp i Spotify-reklamen för Gulliver's Travels...
Wombats senaste singel, den finns även remixad av Crystal Fighters. De gör egentligen en lite för sockersöt typ av indiepop för min smak, men deras humoristiska och smarta texter tillsammans med den otroligt genomtänkta melodin gör att jag inte kan låta bli att gilla dem ändå. Spelar på Debaser Medis den 29:de mars.
Pff, jag är så high just nu. Jag precis avslutat en telefonintervju med personalchefen på Inet, det gick awesome och det är ett jobb jag verkligen vill ha. I stort sett en datornörds dröm, och det var roligt att prata om forumförlagd kundservice, Intels misstag med Sandy Bridge, grafikkortet i ens bärbara dator och Sveriges flora av datorföretag i en anställningsintervju.
Jag ligger säkert bra till, men konkurrensen är stenhård: när de är klara kommer de ha haft två veckor av intervjuer, så vi får se hur det går.
Igår på Grammy-utdelningen fick Arcade Fire pris för årets bästa skiva 2010 för The Suburbs. Jag tycker att det är otroligt välförtjänt då jag faktiskt kallade den årets skiva redan när den kom i höstas. Och det var ingenting som hade förändrats vid 2010 års slut. Det är en skiva som verkligen känns, och när jag hade lyssnat på det kunde jag knappt lyssna på annan musik eftersom den bara tycktes vara ytlig och enkel.
Arcade Fire har dessutom gjort en kortfilm tillsammans med Spike Jonze som handlar just om "The Suburban War", och utdrag ur den finns i videon ovan. Det kommer bli totalt mindblowing för det sätter de känslor av ungdom och framtidsovisshet som Arcade Fire alltid har förmedlat i bilder. Den är 30 minuter lång och kommer först visas på Berlins filmfestival, som nyss startat.
Nä, fuck that, det här är bara ett litet kort tips. Jag hade ingen lunchlåda hemma så jag bestämde mig för att göra en fiskgryta på morgonen innan jag skulle till Kårhuset kl. 10. Det som gör den så briljant är att den är både nyttig, extremt god och så lättlagad att även den mest köksretarderade kan tillaga den.
Du behöver: Ett fryst fiskblock à 400g, jag tog sej för det var billigast... En burk kokosmjölk, jag använde en en regular ekologisk à 400 ml Två grönsaksbuljongtärningar, jag tog en god ekologisk buljong utan tillsatser från Biofood En paprika, jag hade en röd hemma En färsk broccolibukett på 250g men fryst går nog lika bra 2,5 tsk röd currypaste men det är egentligen efter egen smak En lime att stänka över lite vid servering
Det behövs inget salt eller peppar, och jag fick en otroligt bra balans av sälta och syra. Det behövs knappt några instruktioner för tillvägagångssättet, men jag kan berätta ändå:
Tina fisken lite så den inte blir så överjävlig att skära i kuber. Skär fisken i kuber. Skär broccolin i lagom bitar Skär paprikan i lagom bitar Jag fräste fisken i lite smör från början men det behöver man egentligen inte göra, så det är bara att slänga ner alla ingredienser utom lime i en gryta och koka upp. Det behöver inte tillsättas någon vätska utöver kokosmjölken. Låt koka under lock i 5-10 minuter så fisken är genomlagad. Pressa lime över. Ät.
Haha, Radiohead är riktigt sneaky. De offentliggjorde idag att de ska släppa ett album den 19:de, OM FEM DAGAR, fastän deras tidigare ståndpunkt var att de inte tänkte släppa några fler album! Låten ovan, Reckoner, är från deras tidigare album. De har inte släppt några singlar eller ens en track list. Det enda de har sagt är att det ska bli ett lite bullrigare album. Spännande.
Ännu en låt om letar sig fram ur dimbankerna av igår. Gammal electrodisco, drop the pressure!
Jag tror att jag ska bli lika resident på klubb Loaded som deejayarna MRTN och Dinamarca. Det var verkligen astrevligt igår med riktigt bra stämning och MRTN får plus i kanten för sitt sociala och trevliga twittrande.
Igår var det spanskengelsk crossoverelectro/-pop. Nästa gång, om två veckor minus en dag, kommer franska electrohouse-hjälten Surkin och då blir det, just det, fransk electro, min favorit! Ska gå om jag har tid.
Debaser Medis var ett fantastiskt ställe att vara på igår. Jag och Wille, som slaggade över hos mig eftersom han skulle med ett plan till Irland som gick imorse, laddade med pizza och öl innan vi drog iväg dit, och även på plats var allt på topp. Mycket öl, många trevliga människor att hälsa på, en I:artjej och en del annat folk jag känner. Crystal Fighters röjde järnet och piskade upp en energisk, somrig stämning som kraftigt förstärktes av den doft rökmaskinerna avgav, doften av ett sommarregn på het asfalt.
Trots att Dans Dakar-lineup:en offentliggjordes i fredags var DJ:erna som spelade före och efter Crystal Fighters förmodligen medvetna om den: båda spelade Tiga-låtar och han spelas sällan annars. Vi fick Crookers - Jump Up, Soulwax - E Talking, Armand Van Helden-remixen på ADD SUV och annan bra musik. Det var grymt, som alltid när MRTN DJ:ar.
