johnfromscratch

Holy Ghost! är bra disco och de släppte sitt album nu under april månad. Sommarspellistan :)

Var på en bra föreläsning anordnad av Vattenfall idag, som handlade om att de har på försök att få ner koldioxidutsläppen till 1 ton per person och år hos en testfamilj. Det ska vara tillräckligt för att stoppa den globala uppvärmningen, och det är ett spännande projekt. Försöket kallas One Tonne Life, och det förutsätter att man kör elbil och kan prodducera egen el med hjälp av solceller. Tack vare smarta elnät ska man också kunna producera egen el och distribuera ut på elnätet. Givet är också att man inte ska behöva förändra sin livsstil i övrigt. Det vore ju fantastiskt, förutsatt att det går. Försöksfamiljen hade minskat sin förbrukning från 7,3 till 2,6 ton per person. Men föreläsaren trodde att de inte skulle kunna minska den mer utan att förändra livsstilen. Det tycker jag var den mest intressanta slutsatsen av alla - vi behöver ändra vår livsstil för att stoppa den globala uppvärmningen. Det är bara det att vi inte kan göra det, inte hela världen, inte när vi har en så stor global tillväxt. Därför är den ett faktum, och man måste således försöka dämpa effekterna av uppvärmningen, inte bara förhindra den. Det är min slutsats.

Förutom att skrivit på kandidaten ikväll, sett på dramadokumentärserien Krig för fred på SVT Play. Det handlar om ett svenskt förband i Afghanistan och det tolkar krigets tristress rätt bra, såsom den avhandlas i exempelvis Generation Kill. I första avsnittet i Krig för fred får man se soldaterna diskutera lite med kameran om moralfrågan att ta andra människors liv, och hur de bortförklarar det med att det inte är människor de slåss mot, utan fiendekombattanter. De har i uppdrag att "nedgöra motståndaren" och det är precis det de gör. Men en stridande soldat kan lika gärna vara en bonde eller ungdom som fått ett par dollar och en Kalashnikov i handen och blivit tillsagd att skjuta mot de soldater som åker förbi, som en distraktion medan "den verkliga fienden" omgrupperar. Dessa nyansskillnader målade denna enskilda soldat bort, och det är förmodligen vad man måste göra i en sådan situation. Men av den amerikanska militära machokulturen märktes inte ett spår hos de svenska militärerna.

Filmteamet följer också ett uppdrag som de svenska soldaterna åker ut på tillsammans med de afghanska soldater de utbildar. De åker till fotet av ett berg eftersom det ska var en fiendebefästning och ser någon längre upp. Efter ett tag hör de knattret av automatvapen på lite avstånd, men fiendens finkalibriga vapen når inte de ca. 3000 meter som är avståndet till de svenska soldatern, och det vet svenskarna om. Ingen bryr sig riktigt, utan riktar lugnt en fordonsmonterad .50-kalibrig kulspruta mot berget och skjuter några salvor mot den fiendesoldat som beskjutit dem.

De lyckas ändå inte riktigt nedgöra fienden på det långa avståndet, så när de fastställt ungefär var fienden befinner sig så kallar de in flygunderstöd. De får vänta någon timme på att planen ska komma och under tiden sitter de på fältet i solen och snackar och tar det lugnt. Sedan ser man explosionen av en entonsbomb på bergstoppen, hör ljudet några sekunder senare, varpå de packar ihop och åker hem till basen.

Så det är inte så dramatiskt, men soldaterna själva ifrågasätter sin egen nytta. En av dem säger:
-Jag kom hit 2004-2005, och då åkte åkte vi runt obehindrat i hela norra Afghanistan i obepansrade, civila Toyotor. Så läget har ju förändrats.

Men det är så krig är - alltid en sista utväg och aldrig en särskilt bra lösning. Diplomati och bildning är alltid överlägset, ni vet ju det där med pennan och svärdet ;) Jag tar fasta på det och pluggar vidare, imorgon med en ny dag och en ny föreläsning!