Hos naparapaten


Notera trenden att skapa åttiotalsdoftande electro och göra musikvideor av hopklippa åttiotals-ungdomsfilmer till den. Jag tycker att det är en ganska cool tendens trots att det är ett väl enkelt trick att skapa musik som väcker längtan och nostalgi.

Idag vad jag för första gången på Naparapathögskolan. Det är första gången jag går till en naparapat, ja till och med första gången jag går och får en massage. Man får inte ha svårt för kroppskontakt (inget problem för mig)! Det var en intressant upplevelse men jag känner att det gjorde viss nytta. Och det uppfyllde ungefär ens fördomar/förväntningarna.

"Ställ dig med ryggen mot väggen och knäpp händerna runt nacken", sa hon, en tredjeårselev i min ålder. Jag stod där i kalsonger och strumpor och lutade mig lätt mot väggen. Hon lade en hand mellan, lite nedanför mina skulderblad; den andra mot mitt bröst. Hon bad mig hasa ned lite så jag var i hennes höjd, och då applicerade hon lite tryck. "Andas in", sade hon "-och ut". Jag gjorde det, och när jag fått all luft ur lungorna lutade hon sig in mot mig samtidigt som hon fördelade sin kraft mot handen på min bröstkorg. Det knäckte till.

Några likande övningar senare samt lite massage jag gick därifrån och kände mig mindre stel i bröstryggen och skuldrorna. Det måste ha varit rätt nyttigt så jag lär boka en tid med henne igen.

0 Responses on "Hos naparapaten"

Skicka en kommentar