Den här scenen sammanfattade hela filmen The Virgin Suicides. Den fick mig också att på riktigt se var exakt den ungdomsromantiserande stilen M83 använder kommer ifrån, bildspråket i sina videor, stilen på sina skivomslag och musiken (speciellt då i senaste albumet). Samma sak med Van She, som kör flickrumsstilen och har även en låt som heter Virgin Suicide för att vara lite övertydliga. Det är samma stil som The Teenagers driver med i all sin musik. Filmen är från -99 men sätter fortfarande sina spår. Det finns en nyligen startad en klubb i stan som heter Virgins and Suicides som bjuder på "techno & gitarrer, lite skuld & lite skam".
TV-serietemat på gårdagens fest fungerade rätt bra. När jag drog igång Alabama 3 - Woke Up This Morning (Chosen One Mix), mer känd som Sopranos-introt, gav de gigantiska högtalarna ifrån sig den här väggen av bas den låten ska ha.
Alabama 3 gör även i andra fall tuff musik. I motsats till vad man kan tro är de faktiskt från England, och de släppte sitt senaste album så sent som i år.
Måste också ge ett TV-tips: Virgin Suicides kl. 22.00 på SVT1 ikväll. Gjord av Sofia Coppola, tjejen som gjort Lost in Translation. Där gjorde asgrymma Air ett par låtar till soundtracket, men här har de gjort hela. Dessutom är Kirsten Dunst med, precis som hon är med i en annan Sofia Coppola-film: Marie Antoinette. Det har inte kommit mig för att se varken den eller Virgin Suicides, men jag har stora förhoppningar på att filmen som visas ikväll ska vara bra. Jag kan åtminstone garantera att musiken är det!
Mogwai har precis släppt sitt första livealbum. Men de är ack så bra även på studioalbum.
Jag har ett par expertisområden. Ett är musik, ett annat är bilar, ett tredje är barnsligt nog vapen och ännu ett är datorer och elektronik. Allt jag läser på dessa områden fastnar i hjärnan och jag får en extremt precis blick för dessa ting. I fredags runt kl. 01 på Herr- och Dam-sittningen, jag står med en kille vid gatan, det är mörkt och jag ser en bil starta och köra iväg. Han vänder sig mot mig och säger: -Fan, min bil börjar låta illa. Jag svarar. -Den är fin, du borde ta hand om den. Visst är det en Ford Probe? Han svarar -Fan, vilket öga du har!
Artbestämning av obskyra importerade coupeer från tidigt 90-tal är inga problem, inte ens bara på silhuetten och strålkastarna. Liknande situation idag på Internfesten. Radig hade stridsutrustning och jag frågade var den kom ifrån. "Tradera", fick jag till svar. "Är hölstret tyskt?", frågar jag som ren reflex på den kantiga designen jag tycker mig känna igen. "Japp." Jag knäpper upp det, tar tag i en pistolkolv, drar upp en liten automatpistol i plast. "En PPK" säger jag, vilket han bekräftar. Jag gör mantelrörelse, kramar avtryckaren och drar av ett skott. Han hade också en bandolier över vardera axeln med två olika typer av flaskhalsad ammunition. Jag gör en kvalificerad gissning: "5,56 mm och 7,62 mm.". "Japp", svarar han lite impad, "vet du till vilka vapen de används?" "Ak 5, och någon sorts understödsvapen" svarar jag vilket stämmer, understödsvapnet är Ksp 58. Det underligaste är inte att jag besitter sådana här obskyra kunskaper, det är att inte behöver tänka innan jag svarar för de sitter i ryggmärgen. Vare sig det är musik, bilar, sådant som smäller eller datorer!
Sedan blev jag sugen på att göra lumpen, vilket är för sent. Men jag fick tipset om GSU, Grundläggande Soldatutbildning, som är 3 månader och gör att man blir en del av Nationella Skyddsstyrkan. Det vore roligt att göra någon gång!
I övrigt har det varit en galen helg med kräftskiva följt av jobb följt av mer jobb följt av fest. Steg upp 0500 imorse, jobbade, kom hem 1600, sov och vaknade pigg men lite vimmelkantig av överansträngning. Uppåttjack i form av energidryck gjorde mig mer speedad men knappast vassare, när jag kom till festen tjackade jag nedåt i form av en öl och lyckades slappna av. Festen blev bra, det var lagom kaos, jag stod i baren, skötte musik och strobe. När jag stod där hängde en kille över disken och spydde järnet på den och jag lade glatt och oförskräckt ut ett par trasor framför honom medan han minst lika oförskräckt spydde vidare. Dans-våtmoppade obekymrat till musiken, spya är inte hela världen! För övrigt var jag stolt: Jag hade föreslagit fördrinken, förrätten och ölen (min favorit, Mariestads, 50 cl glasflaska) och Foci hade gjort allt precis som jag hade tänkt och alla var helt lyriska över maten och festen. Det är så roligt att agera festgrupp. Även fast vi inte är det!
Passande nog var min "utklädnad" Jack Bauer i 24. Det var inte så mycket utklädnad utan mer agerande: Så sliten som jag var, och dygns-skäggstubbig. Inte konstigt. I skrivande stund är jag på väg in på 21:a avsnittet ;)
Storslagen electropop av Fischerspooner, jag börjar gilla det "nya" albumet.
Fest idag igen, nu med McKinsey och n0llan. Herr & Dam brukar vara mycket roligt och det var det visserligen, men också sjukt segt med över 4 timmar lång sittning. Bra underhållning dock. Var desto roligare att (ja, frivilligt) packa ihop den, rodda och småprata med någon konsult och fixa lite. Nu väntar en grymt körig helg, men man ska väl veta att man lever: mottagning och lådbilsbygge imorgon, kräftskiva på kvällen, sedan upp och jobba både lördag och söndag, och när jag kommer hem på söndagen ska jag direkt till skolan och arrangera en fest jag ska hålla den kvällen. Fullt ös!
Lång dag igår, med en trerätters middag för 200 drängfulla I:are och Maskinare som skulle hanteras och sittplatser med bord som skulle ställas upp och dukas. Det var galet att vi, den lilla gruppen på ca 10 personer, kunde genomföra alltihop och lyckas så bra. Som tema hade vi tonår och jag klädde mig som chav: Hoodie med dragkedja, öppen. Luvan på. Gigantiska hörlurar runt halsen som kontinuerligt brölar störande electro, som Teenage Bad Girl (det slog mig inte hur passande musikvalet var förrän senare).
Lyckligtvis hade vi inget ansvar för efterfesten. Jag gick dit med en flaska sprutgrädde vi hade över för jag vet hur Bludder-efterfest blir. Alla hade tagit av sig tröjorna, såväl killar som tjejer, och jag fick nytta av grädden. Maskinartjejer är som bekant inte onödigt fina i kanten :P
Idag har vi planlagt en till fest, den här gången bara för 50 pers. Planeringsarbetet är grymt roligt, man får hitta ett gäng rätter och sedan anpassa dem så att de inte innehåller några komplicerade moment eller dyra råvaror. Samma sak gäller med drycken: den ska vara så prisvärd som möjligt så alla får en lagom generös mängd utan att den överskrider budget. Utöver detta får man ta lokalhyror etc. i akt, och se till att man går ungefär jämt ut med det gästerna betalar. Sedan kommer bara genomförandet...
Seventeen går på repeat ikväll. Jag vill se Jet live.
Vaknade imorse efter en lång natts sömn, men inte speciellt utvilad tack vare den från början helt utspårade festen. Låt oss bara säga att jag fick fullt utlopp för mina reaktionära böjelser, åt rå blodpudding till förrätt, drack privatinförd tysk fulöl, hängde upp ett vitt lakan i ett träd i kemiparken och glömde det där, och hade gräs i tofsen när jag vaknade imorse. Men dagen började tidigt med skrivande och sedan gjorde jag kladdkaka till 193 personer mer eller mindre på egen hand i två omgångar. Det tog hela eftermiddagen och krävde att jag knäckte 84 ägg, tillsatte drygt 8 liter socker, 2 liter smält smör, nästan 4 liter mjöl och drygt 1 kg kakao. Det krävde också en elvisp vars ork jag blev sjukt imponerad av, samt armmuskler utav helvete som jag drygade ut med en rejäl portion jävlaranamma. Bra ork. Imorgon ska jag göra 193 st. Toast Skagen, och sedan ska jag servera alltihop.
Skulle inte sitta fel med lite fritid nu alltså. Har en massa grejer att ordna men ingen tid att ordna dem. Ska köpa ett par rejäla, rockiga boots till hösten, och hade riktat in mig på ett par av MC-modell, och nu har de börjat komma i lager. När jag får tid, så...
Åh, och här är förresten min guide till Stockholms parker. Lite billigt poänger med alkoholromantiken, men det är ändå nollning. Och jag skrev den på en kvart imorse. Strappan och Säpo refererar till Osqviks olika S: budord n0llan måste följa, annars dör den!
När n0llans begränsade budget börjar sina kan de med lämpligast söka sig till någon av Stockholms parker - vare sig det är för att sova ut, ha en picnic, eller gå mot nya bravader med välförsedda systempåsar. Vilken ska man då välja?
Vasaparken, Vasastan, T-Odenplan Paradparken i city på 20 minuters gångavstånd/30 minuters vingelavstånd från KTH där man kan slå sig i slang med andra marginaliserade samhällsgrupper, ligga och sova under något av träden eller bättra på solbrännan om dagarna. Ta det lugnt med avklädningen bara, avvikande beteende uppmuntras ej eftersom polisbevakningen är rigorös. Med andra ord är inte heller ölpotentialen särskilt stor.
Skinnarviksberget, Södermalm, T-Mariatorget Egentligen mer klippa med stup än park, är Skinnarviksberget ett ställe där man helst tar någon öl i gott sällskap, ser ut över ett magnifikt Stockholm by night och knuffar ner vilsegångna hipsters i de brännässlefyllda dikena när de står och pissar. Detta efter att man bestigit Strappan upp till berget. Inte så bra sovpotential, desto bättre ölpotential.
Hagaparken, Norrtull Grandios engelsk park med vidsträckta ängar, vattenvy och djurliv där man med fördel hänger om man är sugen på friluftsdag. Extremt lämplig för krocket-spel. Också väldigt populär bland joggare och kronprinsesspar-stalkers. Se upp för Säpo annars dör du, n0llan!
Otäck video jag tänkt posta för länge sedan, men den var till och med för melankolisk för mig. Nu gör jag det ändå för låten är en verkligen en favorit, och de spelade den på Sommar! igår.
Hade en grym kväll ikväll på internfesten. Vi tog i som fan, var jävligt icke-PK med vår jihad-utklädnad och drack i oheligt tempo. Vi brottades i gräset på kemigården allihop, jag satte läpparna mot chefens mage och blåste tills hon storknade av skratt. Hon är toppen och vi har verkligen jättekul tillsammans hela gruppen. Bästa!
Man taggar till med en annan Presets-låt: Girl (You Chew My Mind Up)!
Om man har dansande orangutanger i sin video, ja då är det obskyrt.
Var på Sommar!, förr känt som Trädgården, på Kungholmen ikväll med Chrystal och S:t Matteus. Kyckling, potatissallad och Sangria blev middagen, sedan drack jag horribla mängder öl och Xide till det facila priset av 30 kr och vi dansade skiten ur oss till grym house, on occasion lite indie (HELL YES, de spelade bland annat Doves - Here Goes the Fear, Dandy Warhols - Bohemian Like You, The National - Bloodbuzz Ohio som jag såg live förra helgen, The Presets - Girl and the Sea, Punks Jump Up-remixen på Lykke Li - Breaking It Up och andra personliga favoriter. Jag kunde ha suttit där och skrålat med utantill i texterna hela kvällen). Men jag dansade på satans tappert tills klockan var 01 och jag undrade varför jag var så trött. Sedan stirrade jag punch-drunk lite extra på visarna och kom underfund med att jag varit igång i 20 timmar, och då tyckte jag att det började bli dags att gå hem. Droppen blev när de spelade Håkan Hellström, vilket är värre än Marburgvirus. Efter att ha besökt garderoben hörde jag låten jag embeddat ovan och blev smått förstummad. För jag hade slöbrowsat Spotify innan jag stack till Sommar! och snubblat över Brodinsky och då kommit att tänka på Meng, som jag råkat smitta med en Brodinskylåt. Då hade jag tänkt "vilken?" och först inte kunnat hitta den, men hade browsat vidare och snubblat över Noob. Med hjälp av en korssökning på dessa båda hittade jag Peanuts, och det var ju den!
Och av samma galna slump blev den sista låten jag hörde innan jag drog från Sommar! Brodinski & Noob - Peanut Club. Det som påbörjade kvällen hemma hos mig fick avsluta den på ett dansgolv på Kungsholmen, och det kändes ganska lämpligt.
Jag avslutar mina WoW-poster med den absolut bästa och röjigaste spelningen på Way Out West 2010: LCD Soundsystem. Jag och Deutchland downade ett par öl (jag i 400% av deras hastighet, törstig) och sedan gick vi ut i det dansande publikhavet. Med Yeah (Crass version) som soundtrack står man snart och hoppar och skriker ut texten och dansar och luftboxar alltmer frenetiskt allteftersom musiken ökar i intensitet under de dryga nio minuter låten varar och de sista tre har man hunnit bli genomsvettig och vadmusklerna gör ont som fan men man vill inte sluta, man tänker inte på att sluta, man kan inte sluta, så då gör man inte det.
Way Out West bästa upptäckt blev Brooklyn-bandet The National, här framför de England som var en av de mäktigaste låtarna under spelningen. The National var otroligt bra, mycket ångest. Sångaren vandrade planlöst runt på scenen mellan verserna, såg ibland ut som att han skulle börja gråta och utstötte ångestskrik andra gånger. Hela spelningen var som en energiurladdning och musiken var jättebra.
Jag har varit hemma idag pga lätt feber, men har fått en välbehövlig vilodag. Dagens skrämmande överraskning var när jag gjorde Valkompassen, svarade på 50 frågor och den sa vilket parti mina åsikter och värderingar matchade mina bäst. Det närmaste var Kristdemokraterna med 61%! Kristdemokraterna! Till råga var den i personvalet jag matchade bäst med 65% en 71-årig gammal dam från Bromma som kandiderade för Moderaterna, en före detta lågstadielärare med äldrefrågor som viktigaste fråga att driva! Efter KD med 61% kom FP med 60%, M med 59%, SD med 56%, C med 54%, sedan ett hopp till S med 48% och sen resten av de rödgöna. Jag är inte så gammal! Men i vissa frågor är jag väl lite konservativ, det är sant. I övrigt skyller jag på febern... ;)
Att se Chemical Brothers spela live var rätt coolt. De sa inte ett ord och spelade lite för många låtar från senaste albumet, och det har jag inte lyssnat på så mycket/gillar inte så mycket. Men de gamla låtarna var höjdpunkterna, och fick hela publiken inklusive mig i gungning. Mycket dansande, hoppande, klappande, skrikande och många nävar i luften. Att se Star Guitar live var jättestort för mig. Men även den här nya låten, Swoon, är också väldigt bra.
Ännu en dag som Foci är slut och det är otroligt roligt, förlåt att jag tjatar om det. Men man har roligt och kan vara lite fräck. Som när nollegruppen Torskarna ska beskrivas i N0llebladet och i ska ha en rolig text med tillhörande bild och man lägger in en på Göran Lindberg, tidigare länspolismästare, och tänker att politisk korrekthet kan dra åt helvete :)
In these bodies we will live, in these bodies we will die. Where you invest your love, you invest your life
Mumford & Sons gjorde Way Out West avgjort vackraste spelning med sin finstämda folk: järnsmidd bromance i låtar som Timshel och livsvisdom i den här låten. Efter ett par öl på kullen i Slottskogen gick jag, min lillebror och vår kompis ner till scenen och såg dem spela och jag fick skälvningar av de textraderna. Sedan satte vi oss och tog det lugnt medan Håkan Hellström spelade. Honom vill man ju fan inte se.
Kompisen har kommit in på Chalmers och vi fick se hans lägenhet, tacka av honom och lämna honom där i götet. Inte fy skam det heller, jag hann bli kär i stan medan jag var där. Någon gång kommer jag bo där också, det är jag övertygad om. Kunde man ta ett skolår annorstädes istället för utomlands skulle jag nog gärna göra det. Vi gick på gatorna, njöt av miljöerna och någon enstaka engelsk pub. Kanske inte konstigt att jag gillar staden som förde samman mina föräldrar. Det är något skönt gammaldags lugnt över Göteborg, trots att staden är så stor.
På vägen hem spelade vi det här albumet i bilen. Jag susade fram på E20 medan brorsan lade sig ner och sov i baksätet.
Foci tar sig bra. Det går lite framåt och lite bakåt på den tekniska fronten. Men jag har jättekul. Ikväll hade vi den första sittningen för nollan och det var grymt. Men det roligaste är gruppidentiteten vi utvecklat. Idag spelade en Foci en massa The Shins på datorn och vi började prata Zack Braff, Garden State och att jag sett deras sångare i helgen i form av Broken Bells, och hade jättekul.
Nu är jag hemma igen. Det har varit en skön vecka i Halmstad, en fantastisk helg i Göteborg på Way Out West, och en otrolig första dag på mottagningen som Foci.
I Halmstad laddade jag mest batterierna med bad och vilande. Göteborg blev helt otroligt och jag såg bland annat LCD Soundsystem, Mumford & Sons, Broken Bells, The National, The Chemical Brothers och M.I.A. Lite kär blev jag allt i M.I.A, som fått väldigt bra recensioner för senaste albumet. Metros recenserade konserten och tyckte att den var väldigt bra men revolutionsromantiserande. Jag skulle snarare kalla den lite förhärdad. Egentligen var det rätt spralligt med körsångerskorna i niqab, två manliga dansare i amerikansk soldatmundering, M.I.A:s weed-glasögon. Och LED-skärmen bakom som visade VJ-animationer, exempelvis från BP:s trasiga oljepipeline eller texten till låten "Story to be told" i grafiken ovan. Fast hon är faktiskt allvarlig i sina budskap och åsikter. Videon till Born Free som handlar om folkmord var så realistisk att den blev bannad från Youtube. Men under spelningen var hon lättsam. Nästan hela albumet var ihopmixat till en dansant entimmesmix, och den var otroligt färgsprakande och hade en stark avslutning med Paper Planes. Dagen efter kände jag mig tvungen att köpa en M.I.A-tröja, som har övre delen av motivet från skivomslaget till MAYA och som passade mig extremt bra: ett oräknerligt antal Youtube-progressbars. Ungefär som den här bloggen då.
Så kom jag hem och kastades rakt in i I-mottagningen 2010, men jag har ändå varit en toppen-Foci idag. Allt gick tokbra och vi är en grym grupp med skön inställning som är riktigt sammansvetsad redan nu, och vi gör allting inte bara som ett välsmort urverk utan vi har också riktigt roligt under tiden. Jag har inte samma ansvar som när jag var en fadder men tack vare det kan jag slappna av, ha kul och göra det jag är bra på: att lösa uppgifter kreativt i grupp under lite tidspress. Jag ångrar inte för en sekund att jag lägger den sista tiden av sommaren på mottagningen!
Men jag har faktiskt väldigt kul oavsett vad jag gör, jag känner mig lite som en 11-åring som upptäcker världen, är oförskämt positiv till det mesta. Och har samma 11-årings fascination för hur saker och ting funkar. Så i Namn och Nunor står det i faktan om mig "Intressen: Att vara maniskt intresserad av saker". DET ÄR JAG DET.
Jag packar mina väskor ännu en gång, och har Sinnerman på hög volym i högtalarna. Smäller av lite varje gång jag hör den här låten, Nina Simones inspelningen från 1965. Egentligen är det inte hennes låt utan en traditionell sång, men hon har gjort den överlägset bästa versionen.
Nu väntar jag på att lillebror ska ringa och säga att han kommit till Stockholm, sedan tar jag ratten och kör till Halmstad. POWER!
Karin Dreijer sätter stämningen i sommarnattens skog.
En oförklarlig rusning i tunnelbanan gjorde att jag och Jossan missade bussen från Gustavsberg till Skeviksstrand, och en resa på åtta minuter förlängdes till över en halvtimme.
Vi fick The Rasmus På Luffen Experience, gick där längs landsvägen i våra overaller och schmeckar, och plötsligt stannade en gammal Santa Fe 100 meter framför oss och började backa. En glad morsa med bilbarnstolar och bred västkustdialekt frågade om vi ville ha skjuts. Gissa om!
Hon inte bara skjutsade oss fram, utan sedan också tillbaka när vi missade en avfart, och fortsätte sedan köra oss längs småvägarna för hon "har ändå ingen brådska" och hade själv varit i samma situation. Jag var så glad, så jag tänkte att jag måste återgälda tjänsten till någon i samma situation när jag är ute och kör.
Vi hade grymt roligt på Osqvik med bad, bastu och sång. Temat var beachparty och man skulle ha en strandhink med sig att dricka ur. Jag hade en gammal senapssillburk med lock att dricka Fanta & rosé ur. Det är fina människor med på nollningen det här året och sammanhållningen är mycket tightare än förra. Jag vet inte vad det är, men det verkar bli roligare och roligare på Industriell Ekonomi ju mer längre jag går där.
Jag och Jossan stack tidigt eftersom jag ska köra till Halmstad imorgon. Men bussen kom aldrig. Vi stod där i mörkret vid vägen ute på vischan utan några tecken på liv någonstans förutom husen tvärs över fältet och hästarna i hagen. Jag stog där med grön färg i ansiktet, ett självlysande UV-rör runt handleden, en blomkrans i plast runt halsen och schmeck och overall. En bil kom ut på vägen, och sporrad som jag var av att så enkelt ha fått skjuts tidigare, vinkade jag åt den att stanna. Den gamla Seat-minibussen saktade in och det såg inte ut som att det fanns plats för det satt en förmodligen irakisk eller kurdisk familj med farsan vid ratten och tre söner i varierande åldrar där. "Ska ni till Gustavsberg?" frågade jag. "Nära Gustavsberg" svarade någon. "Får vi plats?". Det gjorde vi. Så vi åkte tillbaka till civilisationen under tystnad samtidigt som vi betraktades med glada, nyfikna blickar från den yngsta sonen. De var till och med vänliga nog att köra oss ända in till centrum, och vi kunde ta en tidigare buss än vi planerat.
På bussen mot Slussen var jag omåttligt glad efter vårt äventyr. Utan alla skulle vi ha varit strandsatta och närapå hjälplösa. Men tänk ändå vad mycket helt främmande människor kan hjälpa en om man bara låter dem.
F'flåt, men tiden är inne att posta den viktiga Felix Da Housecat-remixen av Sinnerman, en fantastisk mix på den klassiska soul-hitten av Nina Simone, även om originalet otroligt nog är bättre enligt mig. Det har varit en asbra kväll på Skinnarviksberget med mina kompisar, även om jag lockade dem på avvägar från början. Det överförfriskade sällskapet och utsikten över Stockholm var i alla fall värd det. Lite Osqvik med Joss imorgon, lite bila med lillebror till Halmstad i övermorgon.
Det här är ett av sommarens sista stora äventyr, och enligt traditionen ska det också bli bland dess bästa.
Bra musik av Holy Fuck från deras senaste album, Latin. Det är asbra med en massa orkestral rock, påminner mig starkt om Death in Vegas.
Jag har varit väldigt, väldigt less på indie och electro och allt som hör till den på senare tid. Därför jag gått tillbaka till att lyssna på Radiohead och Nine Inch Nails och annan klassiskt bra musik.
Det har blivit både skrämmande och hopplöst. All musik jag upptäcker och börjar lyssna på spelas på Hennes & Mauritz när jag går dit. Alla och deras morsor går runt och tycker att de är hipsters i hemlighet. Jag skojar inte, efter att DN skrivit en artikel på ämnet frågade min mamma om jag var en, och sa att hon måste ha varit en hipster på 70-talet. Hon och hennes vänner satt och rökte franska cigaretter, hade på sig tanthattar och diskuterade filosofi.
Den sommarspellista jag har är nästan exakt vad P3 spelar. Sia har en Spotify-reklambanner. Reklamradion spelar Gipsy House. David Guetta gör låtar med Flo Rida.
Jorden är på väg att gå under, va?
Men ikväll kom jag på något sätt in i andra andningen, när jag plötsligt fick lust att lyssna på LCD Soundsystem. Eftersom jag varit borta från "indiescenen" under sommaren kan man lika gärna börja från ett blankt blad och skita i den allra senaste musiken och blanda sitt lyssnande lite. Sedan kommer väl min musiksmak till sist ändå att konvergera med P3 men det är ingenting jag kan göra något åt...
Headbone connects to the headphones//Headphones connect to the iPhone//iPhone connected to the Internet connected to the Google connected to the government
Det är svårt att skaffa ny mobil. Eller, hade det bara varit en mobiltelefon jag skulle skaffa skulle det vara enkelt. Men det här blir snarast en förlängning av min arm - förutom att ringa och SMS:a ska jag kunna använda den för surf och mail. Den ska kunna ersätta min iPod, och behöver därför ha minst 32 Gb utrymme. Dessutom skulle jag vilja använda den som primär Internetanslutning hemma via tethering och då kunna säga upp mitt mobila bredband, och använda den som hotspot och dela anslutningen via wifi till andra. Det är dessutom bra med tanke på hur mycket jag flänger. Sedan kommer jag skaffa ett Bluetooth-tangentbord till den. Och extrabatteri, för det lär gå åt!
Den här kravlistan knuffar ut de flesta telefoner. Det svåraste har varit att hitta en operatör att trivas med. Jag har ringt och tjötat på Tre, som till sist gick bort eftersom de inte kunde ge mig mer än 10 Gb datatrafik i månaden, ett tak jag slår i endast med mitt mobila bredband. Samma med Telia. Tele2 ger 5 Gb och Halebop 3. Kvar står Telenor, som har obegränsad trafik, och jag snackade med en säljare idag som nästan övertygade mig. Det återstår bara att se om deras nät har tillräcklig hastighet.
Sedan ska jag bara bestämma mig: Android eller iOS4? Det lutar 90% åt Googles operativsystem. Connected to the government...
Lyssnar skiten ur Broken Bells just nu. Jag älskar albumet. Det har fått rätt ljumma recensioner, men jag är inte direkt känd för att vara kritisk utan hittar glatt positiva synvinklar på typ allt. Är det något i musikväg som är helt omöjligt att tycka om är sådant som ingen tanke lagts på.
De sista dagarna har jag varit på en tur till Ångermanland och Höga Kusten, min favoritplats i Sverige, där vi har ett gammalt hus, men igår tog jag tåget ner till Stockholm igen!
