En kollektiv känsla

Det här är extatisk lycka uppskruvad till max, det är nästan löjligt med allt färgglitter, himmel, hav och delfiner men det är ändå så perfekt, för det är vår och generell lycka.

Japp, jag har fått en semla idag, i form av en hetvägg - en semla i en djuptallrik i varm mjölk. Det är riktigt mättande och väldigt gott. Vissa tillsätter också kanel men det tycker jag att man kan vara utan.

Kan man kalla det här vårens första dag? Enligt mig: ja, det verkar som det, för det var som om hela Stockholm kollektivt kände det. Jag tog på mig en kort jacka och promenerade i solen. Fick en tidig födelsedagspresent, en djävulskt fin necessär i brunt läder. Känns oheligt att använda den för tandborstar och tvålflaskor med tanke på hur min nuvarande necessär ser ut, men den här ska jag ta hand om!

Ute på gatorna var det helt enkelt vår. Leende vackra människor. Och man kunde känna alla de dofter våren för med sig eftersom den varmare luften lättare för med sig dem och den översta tjälen börjat släppa. Doften av gödsel och jord. Doften av asfalt och avgaser. Doften av parfym när tjejerna går förbi på trottoaren.

Ja, det är vår, och det spritter i mig! Man blir sådär uppfylld av en högtravande dramatik och oundvikligen drar man sig till minnes att Strindberg var en jävel på prosa och nu kommer jag på mig själv med att sitta och googla vårdikter, denna poesins motsvarighet till Hötorgskonst. Man han kunde sin sak. Kärlekssjukan på sid. 169-178, en dikt från avdelningen Ungdom och ideal i hans bok Dikter på vers och prosa, först publicerad 1883.

0 Responses on "En kollektiv känsla"

Skicka en kommentar