Okej, efter den här videon ska jag sluta obsessa över Alice Glass. Först måste jag bara säga DAAMN. Och visst är det en grym låt? Särskilt när ljudet låter lite sprängt, som i den här HD-versionen. Tror den som lade upp låten kört lite för mycket överdrive på basfrekvenserna ;)
Det här är Alice Glass och det är så här hon rockar ut på spelningarna, hon har brutit ben på scenen. Och den var en av de man aldrig glömmer. Och inte heller henne och de där läpparna, med adrenalin- och testosteronnivå i höjden kastade jag mig upp mot henne och försökte stjäla en kyss, det hade varit värt att få spö av vakterna. Hon var ovanför mig men utom räckhåll.
Punks Jump Up har också remixat den här låten, men enligt mig blev det blev lite slätstruket. Döm själva.
Idag har jag varit programmerat, handlat mat och varit på banken. Bra när man upptäcker att man har fonder man inte visste om!
Efter den hastigt påkomna och energiskt genomförda utgången igår blev det en lite lugnare dag idag. Hade Iron Man-maraton eftersom jag inte sett 2:an, så jag passade på att se om ettan innan. Uppföljaren spårade ur lite, som de ofta brukar göra, men ettan är en riktigt bra film. Det kommer en trea, och Iron Man och skådisarna från filmerna kommer också vara med i nästa års superhjältefilm The Avengers, samtidigt som andra enstaka skådespelare/roller kommer dyka upp i filmerna Thor och Nick Fury. Superhjältegenren är inte utspelad än.
I övrigt var det fullt av cameos, kända entreprenörer som Oracles karismatiske grundare Larry Ellison och Elon Musk, skapare av Tesla Motors, PayPal och SpaceX. Daft Punk - Touch It från Alive 2007-touren spelades av berömda DJ AM (Adam Goldstein) på en fest. Numera är han avliden efter en överdos två månader efter filminspelningen, och den dedikerades till hans minne.
Men vad som främst är intressant är framställandet av ingenjören och entreprenören som superhjälte. Visserligen på ett ganska uppskruvat sätt, men det är här Iron Man skiljer sig från vanliga superhjältar: istället för att ha "fått" gåvan skapar Tony Stark sin egen. Med sina bara händer och framför allt geniala hjärna. Och sina miljarder han tjänat på att tillverka och sälja vapen.
Mina jeans luktar cigarettrök.
100 Mbit-lina och en bra dator är en härligt kombination, jag har precis testat nya Need for Speed Hot Pursuit och det fungerar bra i full-HD-upplösning (1920x1080). Den här Benny Benassi-låten spelades under första loppet, den är riktigt riktigt bra. Men kör den i Youtube 720p för ljudkvalitetens skull.
Genom Need for Speed-spel fastnade jag så mycket för electro, och framför allt fransk sådan. Need for Speed: Pro Street (2007) var i mångt och mycket ett ganska mediokert NFS-spel men det hade Digitalism, Yeah Yeah Yeahs, MSTRKRFT, Toxic Avenger, Bloc Party, Chromeo, Yelle, Junkie XL och The Faint som medverkande i soundtracket.
Men jag är ju barnsligt förtjust i bilspel och dess musik ända sedan Need for Speed 2 (1997) och Rom Di Priscos soundtrack.
Är hemkommen efter en kväll av drinkin' & billiards. Vi körde en sunkhakssväng på Nivå 22 och Biljardpalatset och det var riktigt trevligt. När vi skulle börja spela körde de den här låten, och jag kom faktiskt inte ihåg vad det var för artist så jag körde igång mitt hemliga vapen, SoundHound, en Android-applikation som kan identifiera låtar. Kelis - Acapella, ganska sönderspelad i radion men väldigt bra. Låter som något av Simian Mobile Disco, men det är faktiskt David Guetta som producerat den... Jättefina Malamutes i videon, är så imponerad av de hundarna efter att ha sett Top Gears nordpolsspecial.
För övrigt har jag börjat med Twitter. På riktigt. För nu har jag verkligen insett nyttan - inte att posta så mycket själv - utan att hålla koll på nyheter och trender i världen, direkt från källan själv, utan någon mellanhand som tolkar åt en. Nu följer jag institutioner som David Lynch, BBC, Trent Reznor och Carl Bildt. Det är spännande.
Eftersom jag har tid har jag också börjat kolla mer på investeringar. Aktieobligationer i inhemska kinesiska företag, amerikansk och kinesisk bilindustri och andra emerging markets. Mycket intressant, och kul att experimentera med, man får mycket gratis av att vara insatt i politik, historia och världsläget.
En annan av mina besattheter är Javaprogrammering. Fan vad jag håller på! När jag fastnat med ett problem kan jag bara inte släppa det förrän jag vet hur jag ska lösa det! Till skillnad från Python, som nästan ingen använder, och C, som är så gammalt att ingen använder det, vet jag att Javakunskaper har en praktisk nytta. Att ha tid att sitta själv och fundera över algoritmerna, läsa API och guider, ger också mycket motivation.
Jag sysselsätter mig!
Stötte på en fantastisk cover på Daft Punk - Human After All. Det är en annan ton i låten fast de inte messat för mycket med den.
Videon kommer från filmen Electroma, en film 70-minuters film helt utan dialog som blev til i samband med att de spelade in musikvideos, det var aldrig meningen att bi en film. Jag blev nyfiken och satte igång en nedladdning, det tog 12 minuter att få ner den 700 Mb stora filen från ~20 seeds, så nu sitter jag här och kollar på den i min andra skärm samtidigt som jag skriver.
Igår kväll kopplades min 100 Mbit-lina in, tillhandahållen av Comhem, det är därför jag har sådana bra nedladdningshastigheter. Eftersom jag kör med WLAN uppnår jag i praktiken "bara" 40 Mbit, men det är mer än nog för mig. Det bäst är att all media är så mycket mer lättillgånglig för mig och man bara kan ladda ner en film så här enkelt.
I övrigt har jag det otroligt lugnt och skönt. Spelar lite squash, umgås med folk, programmerar och tampas med KATTIS (bitchigt webbaserat rättningsprogram för programmeringsuppgifter och flickvänssubstitut för Computer Science-g33ksen), organiserar och ringer runt och väntar på svar angående projektarbetet. Samt jobbar med den eviga utmaningen: att få kontakt med studievägledningen.
Allt är riktigt bra och som det ska vara just nu. Behagligt :)
Fan vad skönt. Den där första veckan av hårt nio-till-fem-pluggande var inte förgäves. Nu är jag av med något som gnagt på mig länge men som jag inte tagit tag i förrän nu: den ökända mekanikkursen! Därför blir segersången Clive Tanaka - Neu Chicago. Varning för claymation-våld ;) Från hans nysläppta album Jet Set Siempre 1º. Det är en otrolig stämning på det. Finns på Spotify.
Synthoarder av Riksgränsen
Viktor Thunström och Simon Lindholm i Riksgränsen bara spottar ur sig fin ambient med glimten i ögat. Viktor är en kompis till mig och brorsan och jag har precis pratat med dem på Skype. Efter lite fram och tillbaka ska de ändå trycka upp en skiva och jag kommer naturligtvis köpa den.
"Synthoarder" är sarkasm mot gamla syntfetichistiska samlare, och en smula självironi, blandat i en låt som går från Moby-lik ambient och glider över i ett breakbeat som luktar Beck lång väg. Jätteroligt.
Just nu känner jag mig som om jag gått i pension. Jag skulle haft två föreläsningar den här veckan men en av inställd. Så vad gör jag? Jag ser över mina investeringar och förbereder för nya, städar, vilar, ser på daytime-TV, läser lite relevanta texter, går ut och äter, spelar squash och går på museum!?
Idag funderade jag på att köpa en Irak-fond eftersom jag vill investera en mindre summa i något högvolatilt. Och det finns potential i en land som ska återuppbyggas och demokratiseras - och en massa oexploaterade oljekällor. Å andra sidan har vi all korruption och, enligt mig, hur instabil maktbalansen är. Ja, vill man ha högvolatilt så får man det... ;)
Caribou, Four Tet och Apparat har spelats frekvent idag. Skönt med sådan musik.
Jag har också sett första avsnittet av Boardwalk Empire. Riktigt bra serie som kommer in 1920, två timmar innan spritförbudet träder i laga. Ja, det behöver ju inte jag förklara. Idag har nämligen Qwiki öppnat för alla, en riktigt smart wiki som, istället för att bestå av en vägg av text, istället visar ett bildspel och berättar med hjälp av röstsyntes. Det kan inte ersätta Wikipedia eftersom det inte är lika ingående, men om man bara vill ha en kort briefing på något är det perfekt, och det är lätt hänt att man bara sitter och söker runt på saker. Man lär sig en massa.
http://www.qwiki.com/q/#!/Boardwalk_Empire
Det här är det i musikväg mest eteriska jag lyckats skaka fram den här veckan. Den dök upp på Apparats album DJ-Kicks i oktober. Apparat är tysken Sasha Ring och han har bestämt sig för att börja göra ambient. Det var ett bra val.
Det tycks som att jag har bättre kontakt med min bror när han är i Australien än när han är i Sundsvall. Runt midnatt för mig har han precis stigit upp ur sängen och sitter på Facebook. Det är som att Einsteins relativistiska effekter påverkar: med information som går nära ljusets hastighet kröks universum och Nya Sydwales är inte längre bort än Västernorrland. Nå, men i praktiken blir inte en anslutning märkbart mer fördröjd av att datan skickas längre bortifrån, min 3G-anslutning påverkar fördröjningen mer än det fysiska avståndet. Tänk hur paradigmen om avstånd har förändrats på bara ett tiotal år... haha, efter en helg med stäckläsning av Thomas Kuhn lever jag och andas kunskapsbildning.
Jag såg Collateral ikväll, inte helt utan problem eftersom det var en MKV-fil kodad i H.264 i 1080p på över 17 Gb så VLC kunde inte ta den eftersom det inte har multicore-stöd. Laddade ner Media Player Classic som har hårdvarustöd så grafikkortet kunde avlasta. Fick då en CPU-användning på bara 13%! Och vilken film. Lågt tempo, lite kornig utan en massa ljussättning och lite mellow stämning sådär, jag tänkte kort att den påminde om "Miami Vice". Och mycket riktigt, det var samma regissör som gjort den, Michael Mann. Just den här scenen grep mig mest i filmen, det där ögonblicket jag själv upplevt när man sitter i bilen på natten och plötsligt slås av hur universums skönhet och oändliga omfattning kontra ens egen förgänglighet, något som var lite av ett tema i filmen. Michael Mann är sjukt bra.
För övrigt kan jag nästan ta på känslan av att komma till ett ställe där det är varmt, folk är avslappnade, alla bilar har V6:or och V8:or, milsvida stränder, att man bara kan leva dag till dag. Just det, jag chattar med brorsan just nu, som befinner sig i förorten Manly i Australien som fått sitt namn efter att en engelsk kolonisatör tyckt att ursprungsbefolkningen var manlig där, så han förlät dem när han blev stucken av ett spjut.
Men tänk om man skulle åka dit i sommar? Det är ju möjligt.
Låten av Audioslave som är med i Collaterals coyote-scen.
Jag lyssnade på Tiga medan jag läste och den här låten är så fräck så jag ville posta den. Den bisarra videon passar den perfekt också.
Idag är jag ganska fysiskt trött. Jag har varit ute i kylan i tre timmar och åkt skridskor osv, och även om det är väldigt lågintensivt blir man ganska trött i kroppen. Ha, ja det kan ju också haft något att göra med att jag var ute igår.
Förutom det har jag också läst idag. Halva "De vetenskapliga revolutionernas struktur". Imorgon läser jag andra halvan. Hittills är den tankeväckande men ganska upprepande. Synsätten är intressanta, parallellerna mellan vetenskapliga och politisk revolution som blir så uppenbara när man tänker på Jasminrevolutionen i Tunisien och hur den nu sprider sig som en löpeld genom Mellanöstern och Nordafrika. Politiska revolutioner börjar nästan alltid i ungdomens missnöje eftersom de gamla despoternas paradigm är så oförenlig med ungdomens paradigm: framtidsförhoppning, frihetstörst.
Paradigmbegreppet är så vidspännande och handlar om så mycket mer än vetenskapliga revolutioner, och för all del politiska revolutioner. Det handlar också om det personliga planet, hur ens livssyn kan förändras av en avgörande händelse och därmed hela den paradigm man definieras av. Det gör begreppet så engagerande.
Efter middag och förfest hamnade vi till slut på Bonden Bar, det blev mitt andra besök där. De spelade en del dålig musik men också klassiska indiehits som Wombats - Let's Dance To Joy Division och Justice vs. Simian - We Are Your Friends, då jag slet upp Chrisse på dansgolvet. Det märks att det är ett riktigt musiknördigt ställe då alla drinkar hade låtnamn. De hade bland annat Sexy Bitch (David Guetta), Shoreline (Anna Ternheim/Broder Daniel/Broken Social Scene), Blue Monday (New Order) och så Stylo, som är första singeln från Gorillaz nya album Plastic Beach. I videon har de en biljakt där ingen annan än Bruce Willis jagar dem i en Chevrolet El Camino och skjuter mot dem med en Raging Bull. "Stylo"-bilen är modellerad efter en annan Chevy, nämligen Camaro. Good shit.
Hämtade ut mina boots idag efter bara en dag på verkstaden, läderlappade och som bonus rejält upputsade. Jag har en toppenskomakare.
Imorgon blir det skridskor!
Alison Mosshart är en trashig het vampyr i en jävligt fin liten nedtonad låt. Och sångerska i The Kills och även Dead Weather som jag postat några låtar av de senaste dagarna.
Idag har jag lämnat in mina boots, som jag gått sönder, hos skomakaren. Visst kan ett par rejäla kängor hålla hur länge som helst om man sköter dem, men de kräver lite reparationer. 300 spänn för att förstärka med läder i skokappan, jag vet inte om det är billigt eller dyrt men det är värt det.
Har varit ute och fikat två gånger idag, spelat squash och mailat personer för att få kexarbetet i ordning. Bara för att man är ledig är man inte ledig.
Dessutom jag har spelat ut Half-Life 2: Episode 2 för första gången. Fan vilken spelserie det är. Det stora med den är atmosfären, en dystopisk blandning av Orwells 1984, Nazi-Tysklands judeförföljelser och ghetton, och Sovjets folkförtryck, i nutid men i en lite alternativ verklighet. Det här är som film när den är som bäst, men interaktivt vilket gör det än lite mer engagerande. Tempot är ofta ganska lågt och lämnar mycket utrymme till storyn, och det är sådana spel jag gillar bäst. Sedan Half-Life 2 år 2004 och Half-Life 2: Episode 1 år 2006 har det legat under skinnet på mig. Att avsluta Half-Life 2: Episode 2 (som egentligen kom 2007 men som jag inte hunnit spela förrän nu) var episkt. Nu väntar jag bara på den sista och avslutande(?) delen, Episode 3.
Fick ikväll höra att brorsan har landat och hämtats vid SYD, Sydney International Airport, efter över ett dygns resande. Gissa om jag är avundsjuk?
Synthen stegrar stämningen så otroligt fint.
Jag blev så inspirerad igår av kunskapsbildningen att jag skrev ett mail till föreläsaren och uppmanade honom att skaffa en blogg eller forum där det går lättare att hålla öppna diskussioner, gärna lite informellt. Han hade dragit sina exempel på den dagens DN:s bästa artiklar, och jag kontrade med min favoritartikel i samma nummer, den om Stuxnet, och diskuterade att det innebar (eller kanske var symptom på, men det är väl en hönan/ägget-fråga) ett paradigmskifte i krigsföringen. Överraskande nog fick jag inte ett mail idag från honom utan tre: ett personligt svar och två allmänna, där han bara kastar ut sina tankar om vad olika synsätt - paradigmer - innebär. Det är bra att läsa dem för de får igång hjärnverksamheten.
Den här dagen har varit lika lång som två. Jag har inte gjort så mycket, utan mest bara skött vardagssysslor. Var till Kista för info om kandidatexjobbet, så nu har jag börjat kolla runt lite efter det. Jag har några tankar...
Imorgon drar jag ut till Arlanda och vinkar av lillebror!
Här sitter jag och dricker glögg ur flaskan och lyssnar på rockmusik. Jag vet inte om glögg är så rock'n'roll men den där glöggen som är kvar efter jul ska bort. Lite synd att det inte går att köpa året runt.
Dead Weather är i alla fall väldigt rock'n'roll, en supergrupp bestående av bland andra Jack White från White Stripes och Queens of the Stone Age:s keyboardist.
Det har i alla fall varit en väldigt inspirerande dag, den första dagen i skolan med första föreläsningen i kunskapsbildning. Kurslitteraturen är en spännande bok från 60-talet som jag beställde hem idag, som ska läsas, läsas och åter läsas. Vi ska tydligen hänga en hel del på Tekniska museet och andas in atmosfären eller vad fan han vill att vi ska göra... på något vis få oss att tänka. Det var ett ovanligt och märkligt "Döda poeters sällskap"-entusiasmerande men det kan bli intressant. Han är duktig på att tala med inlevelse och elda på. "Den som definierar problemet definierar lösningen" sa han och drog en parallell till socialdemokraternas ledarkris, där alla tycker till om vad som får folk att inte lägga sin röst på (S). Antagligen såg han första avsnittet av Agenda i SVT2 igår, där de avhandlade just ledarkrisen. Nu visar de reprisen. Så om ni ursäktar mig...
Becks remix på Lykke Li - Get Some. Det hörs att det är han som varit på den!
Jag är äntligen fri från plugg, i alla fall för en dag. Hemtentan är inlämnad. Imorgon börjar skolan igen, men jag har höga förhoppningar.
Det är dags att förbereda för kandidatexamensarbete.
Nu kan jag äntligen slå av på takten. I veckan har jag studerat och det har blivit en del nyupptäckt musik, bland annat Editors som låter lite Depeche:igt ibland och lite mer som Interpol eller White Lies andra gånger. Och jag blev riktigt till mig av den här låten och videon, den är alamerande och dystopisk och konspiratorisk och obehaglig och enorm. Tematiskt kommer jag att tänka på den där T-shirten som låg och väntade på mig hemma när jag kom tillbaka till Stockholm, från sVENSKT PSYKO. Jag har ingen aning om hur tröjorna ska se ut när de kommer till mig, men de brukar gå hem. Den här gången gillade jag den... skarpt.
Apropå konspirationsteorier och halvverklighet spelar jag just nu (ja, när jag har tid) ännu en shooter, ett spel som heter Call of Duty: Black Ops. Shooters nu för tiden är ofta ganska hårt hållna kring en tight story, och det läckra i Black Ops är att man spelar som amerikansk agent på 1960-talet. Det är precis så stenhårt som James Ellroys Underworld USA-trilogi, där det kretsar kring ett gäng personer som får inofficiella uppdrag av USA:s regering. Bland annat att de odlade opiumvallmo i Laos för att framställa heroin för att off the book finansiera träning av exilkubaner inför invasionen i Grisbukten för att störta Castro, hur det följer personmyten om John F. Kennedy.
Black Ops följer i fotspåren. Man åker till Cuba för att döda Castro, man åker till Vietnam och Sydostasien för hemliga uppdrag och man sitter och snackar med JFK och McNamara. Det är lite uppskruvat men det är bra berättande.
Nu har jag bara ett sista ryck, jag bestämde ju mig för att gå informationssökningskursen bara som ett rent infall (jag tror inte att jag har någon som helst nytta av det förutom kuriosakunskaper) så jag ska lämna in hemtenta imorgon 23.59. Sedan är jag fri.
Jag upptäckte att Karen O har skrivit och uppfört hela soundtracket till Where The Wild Things Are. Det och James Gandolfini måste göra en toppenfilm!
Skulle egentligen ha vaknat till Yeah Yeah Yeah - Soft Shock imorse men mobilen ljöd inte. Fick en ofrivillig sovmorgon, vaknade kl. 10 och fick huvudvärk av all sömn, men jag behövde sova iaf :P
Den här videon är grym. DJ Mehdi och Busy P från Ed Banger Records, samma bolag som ger ut Justice och Uffie, kommer och spelar på Debaser Medis på fredag. Faktum är att Busy P är grundare av Ed Banger, och han brukade vara Daft Punks manager. Då förstår ni hur stort det är.
Jag är tillbaka i Stockholm nu, men jag kan inte gå. Jag är alltför upptagen med studerande veckan ut. Tråkigt men så kan det vara!
Annars känns det rätt bra. Jag produkttestar ett bluetooth-headset, spelar lite TV-spel, gör lite home improvement genom att rationalisera lite bland prylar och möbler. Kul kan jag ha nästa vecka. Nu ska jag slita.
Såg Lou Reed spela sitt klassiska konceptalbum live på TV ikväll. Berlin, en skiva som inte handlar om Berlin utan om ett liv, det har en linjär handling. Lou Reed gör det så bra eftersom han har så mycket inlevelse i rösten när han halvsjunger fram texten. Det är verkligen texterna som är grejen med Berlin, och i Kids är texten effektfull.
Bilprovkörningarna igår har lett till att det antagligen blir en Skoda Fabia eller Volkswagen Golf. Jag provkörde en ny Golf TDI Bluemotion med 105 hk igår, den var väldigt rolig att köra trots den låga motoreffekten, och släpper bara ut 99g CO2/km! Idag körde jag också Dacia Duster mest för att ha lite kul. En liten, avskalad terrängbil med bara det nödvändigaste, med en liten dieselmotor på runt 100 hk och fyrhjulsdrift. Jag låste fyrhjulsdriftssystemet till jämn kraftfördelning mellan hjulaxlarna och kopplade ur antisladdsystemet. En liten fin, tom, snöig parkeringsplats fick vara min arena och jag tog fart rakt mot snödrivan på andra sidan, snärtade runt Dustern med ratten när jag kom till slutet och tryckte bestämt gasen i botten. Resultatet blev en vacker, kontrollerad, bred fyrhjulssladd, jag tog mig runt den lilla parkeringsplatsen och åkte tillbaka i motsatt riktning. Jag fäste mig verkligen vid den där bilen just på grund av dess rena mekaniska enkelhet och robusthet.
A guy can dream...
Varför dör alltid den gamla elektroniken när man precis köpt nytt? Batteriet på min gamla Macbook dog precis, så praktiskt taget finns det ingen användning för den annat än som stationär dator. Den ska pensioneras: när jag åker till Stockholm imorgon stannar den kvar, morfar får den nu. Synd bara att den inte går att använda fullt ut.
Ut med Macbooken, in med Envy 14!
Band of Horses - Is There a Ghost.
Ikväll gick jag på bio med ett par vänner helt förväntningslöst och såg Due Date, det enda jag visste var att det var en komedi. Jag tycker om att inte veta något om en film innan jag ser den eftersom det låter en ha ett öppet sinne. Den visade sig innehålla Zach Galifianakis och Robert Downey Jr. Galifianakis känner man från The Hangover som var en riktigt rolig komedi i Las Vegas-miljö och blev hans genombrott. Sedan har han varit med i komediserien Bored to Death vid Jason Schwartzmans sida. Det här är hans andra stora filmhuvudroll och det var en rolig film, inte "The Hangover-rolig", men trevlig; en roadmovie där ett omaka par tar sig mellan USA:s två kuster, knappast ett udda upplägg men alltid kul. Och road movies är en en av mina favoritgenrer (tillsammans med Noir och svarta komedier), det är frihetskänslan och bilarna som gör det, trots att bilutbudet var magert i denna. Jag menar, de körde den nya Subaru Imprezan halva filmen och den är inget annat än ful.
Min tagline för denna: The 2010 Subaru Impreza. Offensively bland.
Musiken var bra och innehöll bland annat Wolfmother - New Moon Rising, Fleet Foxes - Mykonos och låten ovan, Band of Horses - Is There a Ghost.
Ska tipsa kusinen om filmen för hon är fan av Zach Galifianakis!
Det här var en så ruggigt rockig låt så jag måste dela med mig av den.
Ikväll: fick besök av våra härliga vänner till morsan, som åkte ner från Umeå. Hon köpte strategibrädspelet The Settlers from Catan i juldagarna, mer känt som bara Settlers. Det är nästan vanligare som datorspel än som brädsspel, men spelmekaniken är liknande. Vi spelade brädspelet för ett par dagar sedan. Det är roligt men klurigt. Nu var vi 5 personer, så umeåborna lånade en expansion av någon sina rollspelskompisar - men den var på tyska! Lite förvirrande för en nybörjare men roligt!
Trots den totala avsaknaden av känsla för taktik lyckades morsan vinna på något helt obegripligt sett. Det är så typiskt henne.
Så här ser Settlers ut utan expansioner.
The Radio Department gjorde riktigt fin shoegaze/dream pop på sitt förra album, Pet Grief, men det fina försvann lite i och med det senaste, som de spelade på Way Out West när jag var där i år. Jag älskar det här. De låter som något franskt men är från Lund.
Idag har jag spelat biljard med en kompis, ätit norsk rakfisk och sedan gått på Irish med brorsan, och träffat en massa folk, och många där hade en lös eller mindre lös anknytning till min lillebror, alltifrån Sundsvalls självutnämnda hipsterelit till gamla klasskompisar till hans vänner, och det var rätt roligt. En massa öl blev det. Men jag vet inte, vid sådana här tillfällen känner man att man bor i en mindre stad (ja ja, ~100000 invånare) där alla som är samma sorts människor känner varandra.
Roligt med all feedback jag fick från mitt förra inlägg om bilar! Idag åkte vi faktiskt ut och provkörde Suzuki Swift, Mazda 2 och Skoda Fabia. Swiften var jätterolig att köra! Väldigt varvvillig och med ett antisladdsystem som tillät lite överstyrning. Trevlig interiör och mycket bra baksäte. Att hetsa på den på smala, snöiga vägar var riktigt roligt! Men tyvärr kom någon med ett extremt tråkigt och rationellt argument: bagageutrymmet är för litet. Det var sant.
Mazda 2 bjöd i korta drag på ett lite större bagageutrymme men lite mindre spännande köregenskaper och högre ljudnivå.
Men den riktiga aha-upplevelsen kom med Skoda Fabia. Faktiskt. Den fick en uppfräschning 2010 och har extremt bra kvalitetskänsla i interiören för att vara en småbil. Det kändes som en Golf! Motorn var rolig, 86 hk med turbo gör att den ger mycket kraft från låga varv och den var i stort sett utan turbo-lagg! Styrningen kändes lite mer tung och förtroendeingivande än de japanska bilarna. Jag tror att det mycket väl kan bli den här. Det finns ett stort aber: leveranstiden är 3-4 månader! Annars är den helt perfekt, med mycket storbilskänsla. Jag skulle gärna kunna köra den till vardags.
Fast då hade det gärna fått vara en Fabia RS med 180 hk ;)
Au Revoir Simone. De gör sockersöt dream pop som har funkat bra, de har framgångar. Tydligen gillar David Lynch dem, och det förstår man! Enligt Wikipedia liknar NME dem vid systrarna Lisbon i Sofia Coppola's Virgin Suicides. Också det förstår jag. Att se dem får en att längta efter sommar.
Jag sitter vid min Envy 14 och skriver, spelar Radio Dept för min pudel och min bror, lite utmattad efter idag. Det har varit en vansinnig småbilsscouting idag, har åkt runt och letat efter en lämplig småbil åt mor, en sk. singelbil, med de hårda kraven att den antingen a) måste vara en miljöbil och att hon b) måste vara en som hon känner något för. Efter bilhallsbesök och läsning av test har jag och mor kommit ner till följande kandidater:
Suzuki Swift. Senaste modellen kom en september och har en grym, varvvilig bensinmotor på 94 hk men kvalar faktiskt in under miljöbilsgränsen (120g CO2/km) med sina 116g CO2/km! Dessutom finns start-/stopp-system som tillval. Japansk kvalitet. Tack vare dess låga vikt och motorpigghet är den något av en "mini-GTI" enligt Teknikens Världs test.
Skoda Fabia. Jag vet att många tänker hårdplast, Östeuropa och lidande när man tänker Skoda men de har blivit riktigt trevliga på senare år. Det här är en no-frills, vettig bil, billig i drift och smart. I diesel-utförande har den 75/90/105 vridstarka hästkrafter, alla under miljöbildgränsen med 119g CO2/km.
Volkswagen Polo. Min mamma har haft en förkärlek för Volkswagen ända sedan hon fick en ny Derby, som är en coupéversion av Polo, av sina föräldrar när hon tagit körkort någon gång på 70-talet. Så denna småbil ligger rätt fint, då förmodligen med 80 hk-dieseln men som tyvärr inte är miljöklassad. Det finns dock en Volkswagen som är ännu mer eftertraktad....
Volkwagen Golf. Den absolut starkaste kandidaten tycker vi alla, trots att den är en storleksklass större än de andra bilarna, trots att den drar lite mer och blir svår att hitta miljöbilsklassad. Jag lutar åt den nya motorn TSI-motorn på 122 hk, som lillebror provkört och som han, trots att han körde den hårt, inte tryckte upp över 0,6 l/mil. Det är en bil jag kör med stolthet och förmodligen har väldigt roligt med. Trots allt tyckte jag att Golf 1,6/102 hk var väldigt rolig att köra... Men ett köp hänger på att man lyckas hitta ett bra ex.
Lustigt ändå hur mycket det känslomässiga ska stämma. Jag köpte trots allt min dator på känsla, inte för prestanda per krona utan för aluminiumet och magnesiumet, de bakgrundbelysta tangenterna, slot-in-DVD:n, för vetskapen om att man har fyra processorkärnor.
För att jag försöker låta bli att vara så otroligt rationell och vettig hela tiden, och det är otroligt svårt.
Jag kom just att tänka på den här låten... "tomorrow never comes until it's too late." Eller egentligen tänkte jag på Soulwax-remixen, för jag hade inte hört orginalet. Men vilken låt, vilken video, med Chang Chen från Crouching Tiger, Hidden Dragon och gjord av den kinesiska regissören Wong Kar-wai, jag vill se hans film 2046, som verkar vara riktigt noir:ig. "Six days"... sex dagar kvar tills jag åker söderut. Det kommer bli en skön termin!
Idag har jag spelat squash med brorsan och farsan. De var snäppet bättre än mig eftersom de spelat så mycket tennis, kunde mer teknik än jag som underhandsskruvar och hur man ska spela taktiskt. Men jag lärde mig en del.
Det är en intressant hall, i väldigt bra skick med en bortre vägg i glas och mycket välskött. Intressant stämning där, ganska testosteronstinn. Det verkade mest vara män i 30-årsåldern som gick dit, och de hade rockmusik och en tom flaska Mariestad(!) i omklädningsrummet.
Av en slump sprang jag på ett par av mina vänner där som också spelar squash och har gjort det rätt länge. Det vore kul att spela med dem någon dag, men då behöver jag lite mer övning först!
Från Midnight Juggernauts andra album, The Crystal Axis, som kom förra året.
Midnight Juggernaut var ett så sjukt coolt namn så jag försökte sno det till mitt Xbox-nickname, men det var för långt. Därför blev det Punk Jump Up istället.
Såg filmen Harry Browne med bror och far ikväll, den där våldsamma och jävliga filmen med Michael Caine där han hämnas på ungdomsbrottslingar i en Londonförort, riktigt bra är den. Tro fan att man behöver en bra film efter att ha gjort 336 beräkningar för en labb!
Jag bestämde mig nämligen för att läsa de där 4,5 poängen informationssökning på distans seriöst, nu när jag ändå var anmäld till den. Den 27:e december gjorde jag ett prov och idag lämnade jag in labben, sex timmar innan deadline och efter att ha strulat med en VPN-tunnel som gick ner och gjorde att jag fick SMS:a Carro och be om mitt lånekortsnummer, de var verkligen en räddning för i Informationssökning får man inga andra chanser!
Imorgon åker jag utanför stan med morfar och brorsan och skottar tak. Jag ser med blandade känslor fram emot att åka till Stockholm på söndag, då min tillvaro här är meningsfull på ett helt annat sätt än där, även fast båda är viktiga. Här gör jag så verkliga saker, där är jag någon sorts psuedointellektuell, men jag gillar båda rollerna. Fast då alla människor här i stan åker bort efter jul, och alla människor i Stockholm finns kvar för mig, blir det ganska självklart. Och vill jag göra något ordentligt är det bara att gå och spela squash!
Såg Eternal Sunshine och the Spotless Mind och Polyphonic Spree har gjort en låt på soundtracket, den här videon låg som extramaterial. Jag har låten på min iPod.
Firade nyår ordentligt med grannarna på middag och jag gjorde förrätten. Det slutgiltiga blev att jag ställde en fläsksida med köttet nedåt och lät den stå i ca. 100 grader under folie i ugnen i sju timmar, sedan skars denna i tärningar och serverades med cassavachips, lök som jag karamelliserat genom att tillaga länge på låg värme, färsk spenat och rosmarin och fikonbalsamico.
Cassavachipsen var ett kapitel för sig. Jag var inspirerad efter att ha ätit cassava på La Habana. Mitt wikipedianörderi räddade mig från förgiftning, för jag visste inte att cassavan var giftig när den inte tillagats, den innehåller vätecyanid i ganska hög koncentration (som för övrigt Hitler och hans närmsta män tog livet av sig med i bunkern under WWII:s slutskede). Jag hann prova lite av den, men jag kände inte av något som inte kan skyllas på alkohol eller placeboeffekten ;)
Jag skivade den med en vass osthyvel, hällde kokande vatten över skivorna och friterade dem, och det blev lite succé.
Jag och Johanna drog oss undan och såg Eternal Sunshine of the Spotless Mind, en av de där filmerna som man vet är bra och vet ungefär vad den handlar om och således inte orkar se den. Men den var verkligen bra, man kände igen sig, man fick lite ångest och blev lite glad och sentimental, faan. Karaktärerna var ohyggligt bra konstruerade och verkliga.
Skumpa vid tolvslaget och jag sköt korken cermoniellt upp i taket. Det var en bra årsavslutning. Gott nytt år!