johnfromscratch

Futurecop! är lite fantastiska: 80-talsosande musik kombinerat med utdrag ur 80-talets matinéfilmer, det är sprudlande nostalgi.

Var lite uttråkad igår kväll och såg på en komediserie på SVT1: The Big C, om en 42-årig kvinna som hade diagnostiserats med obotlig cancer. Det låter ganska kontroversiellt, men i själva verket var det en ganska lam och snäll historia. Det intressantaste var att just det avsnittet fungerade som ett inlägg i debatten om positivt tänkande: "Se cancern som en gåva! Den hjälper dig att försonas med livet och se det med nya ögon!". Huvudrollskaraktären tyckte att det var totalt skitsnack.

Boken av Barbara Ehrenreich, Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande tar upp den här positiva kulturen, hur hon fick höra just detta när hon fick cancer, och att man kan besegra cancern om man bara är positiv. Något som hon även hon anser är totalt skitsnack, och hur hon senare utvecklar en tes ur detta: att USA just nu är i fritt fall just på grund av detta, hur blind optimism och "det ordnar sig nog!"-tänket har gett en slapp attityd.

När det gäller att besegra cancer tror jag inte optimism hjälper. Däremot är jag säker på att mental styrka och kämpaglöd krävs, och de flesta får säkert detta ur just positivt tänkande, så jag inte säga att det är något fel på det. Jag fick idag reda på att en nära vän till familjen i min mors ålder har diagnostiserats med cancer. En hjärntumör. Samtidigt är hon som har den en av de roligaste, mest bitska, härliga människor jag känner. Och hon är stark som fan. Så jag är hoppfull: om någon har förutsättning att klara det, så är det hon.

Med eller utan positivt tänkande.