Lykke Li:s album släpptes på Spotify redan idag, faktiskt. Har lyssnat igenom och det är bra, fastän jag inte riktigt hittade någon låt i samma magnitud som I Follow Rivers. Rich Kid Blues var dock i närheten.
Otroligt vacker bild på Lykke Li tagen av Robert Henriksson på Hotell Lydmar för DN, gör sig inte i så här låg upplösning men i tidningen var den otrolig.
Efter att ha postat I Follow Rivers-inlägget märkte jag att DN intervjuat Lykke Li, och det var rolig läsning, särskilt som hon verkar ha en ganska frånkopplad personlighet. Som hon svarar på frågan:
Du är inte så imponerad av artistlivet, säger du?
– Verkligen inte, jag är djupt besviken, haha. Du förstår inte hur många gånger jag har känt så och fått dåligt samvete för det. Jag får uppleva mycket och se många platser i mitt jobb, och jag bara står där, vid typ Atlasbergen, och känner: jaha, fina berg.
– Det där är mitt eget problem, att jag är blasé. Det värsta är att jag läste någonstans att ”boring people get bored”. Jag kanske bara är tråkig?
Och visst är det väl ett problem, att man är avtrubbad? Jag kan känna mig väldigt blasé själv. Eller att man kämpar och längtar i motgångar, men i medgångar rycker man bara på axlarna och tänker "det var väl bra" utan att känna någon särskild glädje utöver lättnaden.
Hur som helst, bra intervju, de som är intresserade kan läsa den i sin helhet hos DN.
Nu ska jag se på entimmesprogrammet "Kvällsöppet special: Den nya arabvärlden"!
Fransk electro av Toxic Avenger tillsammans med en fransk, riktigt douch:ig rappare. Resultatet är bra men videon är både lite cool och cheesy. Kanske är det tanken, slutet överraskar. Och ja, jag like:ar The Toxic Avenger på Facebook men att han skulle ha en halv miljon fans är önsketänkande!
Roligaste Oscarsvinsten var utan tvekan den till Trent Reznor och Atticus Ross för bästa soundtrack för musiken till The Social Network. Jag hade ju den som favorit och den tog hem klabbet och slog därmed Inception, 127 Hours, How To Train Your Dragon och The King's Speech. Eat that!
Dessutom fick The Social Network en Oscar för best adapted screenplay. Även det kan man förstå. Manusarbetet hade gjorts av Aaron Sorkin som skrivit manus för Vita Huset, och även detta kunde man ana i filmen då den har den här rappa "walk and talk"-dialogen som är så typisk för Sorkin, han som praktiskt taget var upphovsman till den.
Riktigt bra låt från soundtracket.
En intervju av New York Times med Trent Reznor om nomineringen där man får se hans otroliga studio och höra lite musik från filmen.
Sitter här och skriver kunskapsbildning och bestämde mig för att ge Arctic Monkeys en chans, satte på senaste albumet Humbug (2009). Tänkte "fan vad bra, det här låter lite som Queens of the Stone Age men brittiskt!". Kollar upp albumet. Ser att min rockidol Josh Homme från Queens of the Stone Age har producerat det. Facepalm.
Repost på I Follow Rivers nu när Lykke Li släppt videon till denna. Superbra låt (särskilt i Dave Sitek-mix men orginalet är inte heller dåligt) och jag måste erkänna att jag gillar Lykke Li. Får fortfarande kräkreflexer av det gamla albumet Youth Novels eftersom det är så typisk gullig, fager svensk flickindiepop men nya singlarna I Follow Rivers och Get Some är knivvassa. Det nya albumet Wounded Rhymes, som hon drog till LA och spelade in, kommer på onsdag.
Idag sov jag till tio, steg upp och gick och åt brunch med blåbärspannkakor på Sirap i Vasastan med kusinen, hennes BF och en tjej. Gick hem och klarade ut Medal of Honor som jag köpte igår, och kan nu konstatera att fem av mina nio tv-spel har en man iförd full stridsmundering hållandes ett skjutvapen på framsidan :P Så jag tar det ganska chill. Det var faktiskt ett väldigt intressant spel, inte så spelmekaniskt bra kanske, men relativt realistiskt. Stort minus dock att jag klarade ut det på under sex timmar på värsta svårighetsnivån. Det intressanta här är att man spelar som amerikansk soldat i Afghanistan och jagar al-Qaida, talibaner och tjetjenska legosoldater i bergsbyar, vilket gjorde det lite kontroversiellt då det släpptes. Lite skrämmande blir det när man kommer till ett uppdrag där man spelar som skytt i en Apache-helikopter, tittar på människor på långt håll genom helikopterns gryniga, svartvita TADS, ser några män och bekräftar att de bär vapen. Efter den vanliga byråkratin med basen över radion får man till sist tillstånd att skjuta, drar iväg en salva explosiv ammunition med M230:n, ser de ljudlösa explosionerna och kropparna som slungas iväg. Man känner igen situationen så väl: detta hände i filmen som släpptes av Wikileaks där civila och journalister blev ihjälskjutna av en Apache och man erinrar sig kritiken armén har fått: soldaterna ser verkligheten som ett TV-spel.
Imorgon ska jag upp kl. 6, dra ut till Frescatihallen och köra lite badminton kl. 7 och äta frukost. Sedan Kista kl. 10!
Min besatthet av en låt - Aeroplane-remixen på Paris av Friendly Fires i förrförra inlägget - gjorde att jag hittade ett album som heter Future Disco som innehöll en rad överraskande bra låtar. För det där med disco... det är ju ganska fult, eller hur? Det man normalt tänker när man hör ordet är ganska ostig, kitchig musik med gay-vibe som varit död sedan 80-talet och som för guds skull inte ska återuppväckas för när den blir det hamnar den oundvikligen högt i hitlistan i en random baltstat, i någon schlagerfestival eller 50-årsfest.
Men på något vis har den diskret sökt sig tillbaka med hjälp av electro-vågen och då har den gjort det på ett bra sätt. Den har, som jag ser det, hamnat i två huvudfack. Dels dance-punken med band som Friendly Fires, Cut Copy osv. som är väldigt disco-inspirerad. Och dels den här lite hårdare, sexigare, långsammare formen som man gärna kallar dirty disco eller nü-disco som Aeroplane, Tensnake, The Juan Maclean, Hercules & Love Affair osv. Man kan även se disco-influenser i hårdare dansgolvselectro. Exempelvis Justice är ju starkt discoinfluerat, liksom Daft Punk med flera, men de har gjort det till något helt eget.
Så det ser onekligen ut som att discon kommer att leva vidare och utvecklas och det är ingenting jag motsätter mig. Nu-disco kan vara riktigt tungt och bra, och de influenser de ger kan skapa riktigt helt nya, unika former av musik.
Aeroplane! Jag kan inte låta bli att tycka att de driver lite med Lady Gaga i den här videon. Eller bara alla hipsters. Who do you think you are? Some kind of superstar?
Precis tillbaka från jobbintervjun och det gick utmärkt, tredje och sista uttagningsnivån avklarad. Blev intervjuad av en av grundarna, en riktigt trevlig en.
Är rent allmänt pepp. Fick just höra att vi har fått klartecken för att byta handledare/examinator så nu är det i stort sett bara att sätta igång med hela kandidatexamensarbetet. De flesta stora grejer har jag avklarade och nästa vecka får jag hit lillebror också, han hade lyckligtvis inte fastnat i jordskalvet i Christchurch. Men han har fått nog av Oceanien nu, så han gör ett stopp i Stockholm på vägen hem.
Ibland hittar man inte alls man söker på Youtube, så då får man ta från Soundcloud. Det är egentligen bättre pga. ljudkvaliteten.
Dök på Aeroplanes debutalbum idag, ni vet de som gjorde kanske 2008 års bästa remix, den på Friendly Fires låt Paris. Jag letar alltid efter en ursäkt att posta den, så jag lägger in den nedan. Albumet, som släpptes så sent som i september 2010, präglas i alla fall en svänger-så-det-svartnar, sjukt tight nu-disco.
Gårdagens inlämningen av min fina HP Envy 14 låg i alla fall bra i tiden: idag har det stora lanseringsvågen av Intels nya arkitektur Sandy Bridge svept med sig en rad nya, bärbara datorer från olika tillverkare. Sex olika Lenovo Thinkpads, tio olika HP-modeller. Sony och Dell har också lanserat datorer. Apple Store ligger nere och när den kommer upp igen kommer deras nya MacBook Pro med Sandy Bridge ligga där.
Sandy Bridge är en arkitektur där Intels nya 32nm-processorkärnor delar utrymme med en Intel-grafikkrets inbyggd i processorkärnan, vilket gör att man kan få snabbare och mer energisnåla lösningar, och datorer med diskret grafikkort kan dessutom byta sömlöst mellan det diskreta och processorkärnans grafikkrets. Dessutom kan processorns kärnor helt stängas av då processorn har låg belastning. Dessa energisparande åtgärder fungerar: Lenovos modell med 9-cellsbatteri var förut specad till 11h, med Sandy Bridge har den 15h.
Det var ett intressant experiment att köpa festivalbiljett innan man vet lineup:en. Så idag såg jag i Metro att bland andra Glasvegas spelar. Skotsk storslagen rock är coolt och albumtrailern som jag embeddat ovan har en fet, kokainspeedad video med överskärpa, överkänslighet och storslagen eufori som för tankarna till 70-/80-tal, Gaddafi, Mellanöstern och opiumfält. Låten heter The World Is Yours, catchphrase från Scarface, och det måste vara därifrån videoinspirationen kommer.
Sammanfattning Idag har jag kämpat med jätten och vunnit. Jag lämnade in min nyköpta bärbara dator hos Siba innan jag åkte till Sundsvall eftersom jag tyckte att batteriet var lite väl dåligt i jämförelse med den angivna specen, den klarade inte riktigt en föreläsning och det kunde jag inte acceptera.
Introduktion När jag var i Sundsvall fick jag reda på att Sibas servicepartner inte hade hittat något fel på den, utan bara skickat tillbaka den och debiterat mig arbetskostnaden på 869 kronor. Det var alltså inget fel och jag kunde bara anta att de tyckte att det var normalt med så kort batteritid.
Bakgrund Om det är någon gång jag tänder till så är det när jag blir felbehandlad fastän jag vet att jag har rätten på min sida, och då ger jag mig inte. Pengarna är en sak, men att jag ska betala för att de är idioter kan jag inte acceptera. Jag tänkte inte ta det sittandes. Så fort mottagningstiden började gick jag till konsumentvägledaren i stan och frågade om hon hade någon ammunition till mig. Hon var en pigg, insatt tjej och när jag gick därifrån hade jag hade gott om delar i konsumentköplagen att hänvisa till. Ringde och snackade med Siba. De sa att jag skulle komma in och prata med butikschefen.
Utförande Snabbspola fram till idag. Jag gick till Siba Kungsgatan och kontentan av vad jag sa var: -Jag tänker inte betala för servicen. Produkten lever inte upp till specifikationen och eftersom felet är av stor betydelse för mig skulle jag vilja häva köpet enligt konsumentköplagen.
Jag behövde inte ens använda mitt hemliga vapen, Konsumentköplagen §19, stycke 2 om återförsäljarens ansvar för tidigare leds varuspecifikationer. Och efter väldigt lite motargument gick de med på upphävandet, de var faktiskt väldigt trevliga och tillmötesgående. Det hjälpte att jag hade kvar kartongen och alla tillbehör. Bra bemötande, Siba!
Slutsats Vet man bara sina rättigheter och inte är konflikträdd kan man lyckas med mycket mer än man tror som konsument. Även byta en dator man köpt för två månader sedan och samtidigt komma undan en dyr servicekostnad.
Epilog Det var inte kul att behövas skiljas från sin nyköpta bärbara, det gjorde ont att lämna den sådär. Den var snygg och kraftfull. Men vissa saker vet man är dömda på förhand, och jag kunde inte leva med någonting med så kort batteritid som dessutom blev ganska varm och högljudd. Sådant som är bra på papperet är inte alltid det i verkligheten.
Men det blir bättre såhär. Får jag jobb på datoraffären hoppas jag på personalrabatt. Dessutom är Intels nya processorarkitektur på väg att rulla in på allvar. Och nästa gång ska jag försöka att låta bli att köpa en sådan extrem dator! Balans är nog inte så dumt.
Albumöppnaren till Queens of the Stone Ages självbetitlade album.
Fick veta idag att de nysläpper sitt första album, och att de samtidigt åker ut på turné igen. Så de spelar på Cirkus i Stockholm den 6:e maj. Jag känner inget större behov att se dem igen, men det rekommenderas absolut för alla som gillar dem.
Idag har jag promenerat runt i Sundsvalls kommunhus och känt mig som en local. Jag känner ganska många där så jag har gått runt och hejat på folk, suttit i fikarummet, snackat med min projekthandledare. Allting känns än mer klart nu och jag är taggad på att börja gräva.
Har också kommit ännu ett steg närmare det där jobbet jag vill ha. Har sett vinter-X-Games ikväll där Sverige tog en guldmedalj, samt följt början av slutet för Gaddafi. Jag hoppas det tar slut snart och att armén vänder sig mot honom nu.
Tyckte att The Social Network borde ha nominerats för bästa filmmusik och mycket riktigt, den låg där i listan. Jag hoppas och tror att Trent Reznor och Atticus Ross även vinner den, för det är inte riktigt den traditionella filmmusiken utan istället starkt präglad av Trent Reznors Nine Inch Nails.
Inception fick också en nominering och även det är välförtjänt, musiken var bra men även klassiskt Hans Zimmer och ganska förutsägbar. Hoppas på The Social Network istället!
En mystisk video med Yeah Yeah Yeahs. Y Control. Den är med på Colin McRae Dirt 2 som farsan köpte igår, och som vi spelat en hel del. Det är riktigt roligt.
Det blev en del Karen O igår kväll då jag var ute med Sofia och en kompis till henne som blev lite av en ny bekantskap men en kär sådan. Det var en perfekt kväll där förfesten faktiskt var det bästa: mycket kärlek och nostalgi. Men att hoppa runt till electro i Sundsvalls kårhus källarvalv var riktigt kul även det.
Fick en födelsedagspresent i förskott idag och jag börjar känna mig riktigt gammal nu, det är svårt att få det att sjunka in. Men jag ger inte upp än, utan har köpt och betalat biljetter till Where The Action Is och Dans Dakar, endagsfestivaler i juni som ska bli riktigt episka.
Rytmisk gitarrpop och Jose Gonzalez stämma kan jag lova er den 4:de mars på Debaser Medis, då bandet han är med i - Junip - gör en spelning. Den är dessutom gratis innan kl. 22. Jag ska definitivt försöka att gå på spelningen. Gonzalez röst och gitarr i ett bra band är helt rätt.
Jag har landat i Sundsvall och här är det ungefär som förut. Men det är lugnt. Alldeles för lugnt. Min bror är inte här eftersom han befinner sig i Australien och det känns lite konstigt.
Men jag har försökt hålla traditionen vid liv och har idag lekt och brottats med hundarna i snön och skottat en massa snö för av någon anledning har det snöat hur länge som helst här nästan oavbrutet. Trots att det är minus 16 grader är det snorhalt på vägarna och att köra upp för Branta Vägen (ja, den heter faktiskt så, vägen upp till Södermalm) utan antispinn var en sådan rysare att det kändes triumfatoriskt när jag tagit mig upp! Det känns befängt att det är så kallt och snöigt, man är inte beredd på det efter Stockholm.
Imorgon ska jag göra en radda ärenden och träffa folk, och sedan koka ihop en rejäl chili!
New Fang vann grammyn för årets hårdrockslåt! Kul tycker jag, eftersom Them Crooked Vultures är jävligt bra och Josh Homme är min favorithårdrockare.
För cirka en vecka sedan gick det av en eller annan anledning upp för mig att jag behövde en mer positiv inställning: 1) man behöver vara förlåtande mot sig själv 2) man mår genuint bättre av att tänka positivt 3) ensam är nödvändigtvis inte synonymt med stark 4) att vara cynisk är ofta ganska självdestruktivt och 5) det är otroligt stärkande att ha allting strukturerat.
Och det är väl i stort sett det som har präglat den här veckan, vilket lett till bättre humör, självkänsla, prestationer och relationer. Det märks kanske inte utifrån, men jag har nog hittat ett vinnande koncept här.
Och ja, det här är norsk disco, jag har väl postat den förut. Jag satte på en random spellista på väg till skolan idag och den här låten gick på. Det slog mig att det är ganska rolig musik som passar mig bra. Den dök senare också upp i Spotify-reklamen för Gulliver's Travels...
Wombats senaste singel, den finns även remixad av Crystal Fighters. De gör egentligen en lite för sockersöt typ av indiepop för min smak, men deras humoristiska och smarta texter tillsammans med den otroligt genomtänkta melodin gör att jag inte kan låta bli att gilla dem ändå. Spelar på Debaser Medis den 29:de mars.
Pff, jag är så high just nu. Jag precis avslutat en telefonintervju med personalchefen på Inet, det gick awesome och det är ett jobb jag verkligen vill ha. I stort sett en datornörds dröm, och det var roligt att prata om forumförlagd kundservice, Intels misstag med Sandy Bridge, grafikkortet i ens bärbara dator och Sveriges flora av datorföretag i en anställningsintervju.
Jag ligger säkert bra till, men konkurrensen är stenhård: när de är klara kommer de ha haft två veckor av intervjuer, så vi får se hur det går.
Igår på Grammy-utdelningen fick Arcade Fire pris för årets bästa skiva 2010 för The Suburbs. Jag tycker att det är otroligt välförtjänt då jag faktiskt kallade den årets skiva redan när den kom i höstas. Och det var ingenting som hade förändrats vid 2010 års slut. Det är en skiva som verkligen känns, och när jag hade lyssnat på det kunde jag knappt lyssna på annan musik eftersom den bara tycktes vara ytlig och enkel.
Arcade Fire har dessutom gjort en kortfilm tillsammans med Spike Jonze som handlar just om "The Suburban War", och utdrag ur den finns i videon ovan. Det kommer bli totalt mindblowing för det sätter de känslor av ungdom och framtidsovisshet som Arcade Fire alltid har förmedlat i bilder. Den är 30 minuter lång och kommer först visas på Berlins filmfestival, som nyss startat.
Nä, fuck that, det här är bara ett litet kort tips. Jag hade ingen lunchlåda hemma så jag bestämde mig för att göra en fiskgryta på morgonen innan jag skulle till Kårhuset kl. 10. Det som gör den så briljant är att den är både nyttig, extremt god och så lättlagad att även den mest köksretarderade kan tillaga den.
Du behöver: Ett fryst fiskblock à 400g, jag tog sej för det var billigast... En burk kokosmjölk, jag använde en en regular ekologisk à 400 ml Två grönsaksbuljongtärningar, jag tog en god ekologisk buljong utan tillsatser från Biofood En paprika, jag hade en röd hemma En färsk broccolibukett på 250g men fryst går nog lika bra 2,5 tsk röd currypaste men det är egentligen efter egen smak En lime att stänka över lite vid servering
Det behövs inget salt eller peppar, och jag fick en otroligt bra balans av sälta och syra. Det behövs knappt några instruktioner för tillvägagångssättet, men jag kan berätta ändå:
Tina fisken lite så den inte blir så överjävlig att skära i kuber. Skär fisken i kuber. Skär broccolin i lagom bitar Skär paprikan i lagom bitar Jag fräste fisken i lite smör från början men det behöver man egentligen inte göra, så det är bara att slänga ner alla ingredienser utom lime i en gryta och koka upp. Det behöver inte tillsättas någon vätska utöver kokosmjölken. Låt koka under lock i 5-10 minuter så fisken är genomlagad. Pressa lime över. Ät.
Haha, Radiohead är riktigt sneaky. De offentliggjorde idag att de ska släppa ett album den 19:de, OM FEM DAGAR, fastän deras tidigare ståndpunkt var att de inte tänkte släppa några fler album! Låten ovan, Reckoner, är från deras tidigare album. De har inte släppt några singlar eller ens en track list. Det enda de har sagt är att det ska bli ett lite bullrigare album. Spännande.
Ännu en låt om letar sig fram ur dimbankerna av igår. Gammal electrodisco, drop the pressure!
Jag tror att jag ska bli lika resident på klubb Loaded som deejayarna MRTN och Dinamarca. Det var verkligen astrevligt igår med riktigt bra stämning och MRTN får plus i kanten för sitt sociala och trevliga twittrande.
Igår var det spanskengelsk crossoverelectro/-pop. Nästa gång, om två veckor minus en dag, kommer franska electrohouse-hjälten Surkin och då blir det, just det, fransk electro, min favorit! Ska gå om jag har tid.
Debaser Medis var ett fantastiskt ställe att vara på igår. Jag och Wille, som slaggade över hos mig eftersom han skulle med ett plan till Irland som gick imorse, laddade med pizza och öl innan vi drog iväg dit, och även på plats var allt på topp. Mycket öl, många trevliga människor att hälsa på, en I:artjej och en del annat folk jag känner. Crystal Fighters röjde järnet och piskade upp en energisk, somrig stämning som kraftigt förstärktes av den doft rökmaskinerna avgav, doften av ett sommarregn på het asfalt.
Trots att Dans Dakar-lineup:en offentliggjordes i fredags var DJ:erna som spelade före och efter Crystal Fighters förmodligen medvetna om den: båda spelade Tiga-låtar och han spelas sällan annars. Vi fick Crookers - Jump Up, Soulwax - E Talking, Armand Van Helden-remixen på ADD SUV och annan bra musik. Det var grymt, som alltid när MRTN DJ:ar.
Så ikväll är det äntligen dags att gå på Crystal Fighters på Debaser Medis. Deras musik är så väldigt levande, både i avseendet att den är energisk och i det avseendet att den är väldigt föränderlig. De gör både mäktig pop och ren electro i en glidande skala, och de klarar allting galant.
Vi blir ett gäng som går, och alla får gärna ansluta till oss!
Det är lätt att bli hemmablind. När det finns så mycket fantastiskt musik från Kanada, Australien, Storbritannien och västra och centrala Europa är det lätt att glömma vad vi har själva. Förutom det uppenbara, som Robyn.
The xx's Intro med jj-Elins vocals
Jag har varken uppmärksammat jj eller ceo särskilt mycket men de är båda fantastiska band. Ecstacy av JJ låter som en låt The xx kunde ha gjort, var min första tanke. Faktum är att de har turnerat tillsammans.
Det tog sin man att kämpa sig igenom snöstormen till skolan. Med jag kämpade mig fram samtidigt som jag lyssnade på Yeasayer och när jag gick över bussterminalen och tillsammans med den här musiken kändes det som om jag befann mig i en sandstorm ur en 60-tals-mastodontfilm i ökenmiljö. Trots att det var kallt. Det här är Yeasayer när de kanaliserar Ben-Hur och Lawrence av Arabien.
Skulle ha sett Yeasayer när de var i Stockholm; för fyra dagar sedan var de i Sydney och några av brosans kompisar gick och såg dem.
FUCK. ME. Det här är nog första och enda gången jag älskar SU men de håller Dans Dakar vid Gula Villan den 4:e juni och då har de dragit dit bland annat dessa tre legendarer.
Äntligen vila. Ett tvådagars seminarium på ett ämne man inte vet något om gör att man lär sig en himla massa på kort tid, och då blir man trött. Särskilt när man ska vara social med en massa människor man inte känner också, särskilt när en del av dessa människor man inte känner känner ens föräldrar. Ja, jag förstår inte riktigt hur det går till men det var någon gammal skolkamrat till morsan från Luleå som visste vem jag är, och folk i min projektgrupp som känner henne genom jobbet osv. Norrland är ju inte direkt litet men det kanske den grupp som sysslar med regional utveckling och går på sådana här seminarium är... Det stör mig lite men det är trots allt tack vare sådana kontakter som vi fått ett så ansvarsfullt och meriterande kandidatexarbete.
Vi har i alla fall introducerat oss för projektgruppen och rent tekniskt kan vi börja med våra undersökningar nu. Vi har väldigt fria händer, och ska formulera en frågeställning vi ska utgå ifrån. Jag åker till Sundsvall nästa vecka och lägger fram den för hon som håller i projektet.
Det var en lång dag på konferenscentret. Ganska givande, jag har verkligen lärt mig något idag. Det var en lång trerättermiddag med sång efteråt, precis som en KTH-sittning men utan gyckel, och jag var lite för trött efter att ha ansträngt mig så mycket, socialt och intellektuellt, hela dagen. Men det var nyttigt, det var det. Nu ska jag bara däcka och sova till åtta...
Avslutar dagen med en gammal låt av The Ting Tings med en fin vibe, Be The One. Jag har en stor dag imorgon, fylld med ett SKL-arrangerat seminarium och träff med projektledararna och -medarbetarna.
Jag lämnade in min dator på service idag, för jag uppmätte batteritiden till 1,5 timme och jag kan inte riktigt leva med det, den borde hålla upp till tre timmar. Att kunna klara en föreläsning är inte för mycket begärt.
Så jag lämnade den till grabbarna i servicedisken på Siba Kungsgatan och muttrade "jaha, nu måste den väl iväg till Irland..." eftersom jag erinrade mig att bland annat HP och Dell har jätteverkstäder där, men de betryggade mig om att de hade en servicepartner i Göteborg så de behöver inte skicka iväg den utomlands. Men det skulle ändå ta två veckor, så jag har dammat av min stationära dator.
Efter att jag skrivit mitt förra Crystal Fighters-inlägg och stod och gjorde broccoligratäng ringde min telefon. Det var en kompis från Sundsvall. -Jag undrar om jag kan sova över hos dig natten till söndag, för jag ska flyga till Irland. Jag har fått jobb där. -Javisst. På HP eller Dell, frågade jag muntert och var väldigt nära sanningen. -På Sony, för deras Vaio-datorer, svarade han.
Så (nästan) allting ska till Irland. Och på köpet fick jag någon att gå på Crystal Fighters med!
Det baskiska bandet jag så entusiastiskt postat låtar av här kommer till Stockholm och uppträder på Debaser Medis på lördag, och jag ska gå. Mest pga. låtarna At Home och Follow. Det är gratis före kl 22.
För att övertyga er alla om att gå postar jag om At Home och Follow när nedanför.
Har haft en relativt lugn helg. Förutom det mycket trevliga sociala livet har jag också spelat Alan Wake, skapat av den finska spelstudion Remedy, som inte släppt något sedan Max Payne.
Max Payne har jag skrivit om förr, en atmosfärisk skildring av en desillusionerad, hämnande, nedgången New York-snut, helt enkelt en klassisk noir-story med extra allt: snöstorm, sorgset cellosoundtrack och en familj i spillror. De fick en halvtam fortsättning i filmform med Mark Wahlberg och Mila Kunis.
Alla dessa projekt drevs till stor del av Sam Lake (Sami Järvi), som grundat Remedy och skrivit manus och skådespelat en del. På samma sätt skrev han manus till Alan Wake.
Även om det är vitt skilda typer av spel är atmosfären densamma. Alan Wake är en skräckhistoria i samma stil som "skräckmästaren" Stephen Kings berättelser, och handlar om en författare som drabbas av sitt eget skrivandes skapelser då han är på besök i en fikitionell småstad i den amerikanska nordvästern. I sann Stepen King-stil anfaller både poltergeists och övernaturliga fenomen såväl som onda skuggväsen som bara går att kuva genom ljus. Man sticker inte under stol med inspirationskällorna utan refererar entusiastiskt till King, H.P. Lovecraft och Bret Easton Ellis och även Deliverance och framför allt Twin Peaks. Men också Max Payne.
Istället för traditionella bokkapitel delar man, precis som i Twin Peaks, in berättandet i avsnitt med en musiksatt preview där låtar från bland annat Bowie, Roy Orbison, Nick Cave och Violet Indiana från Cocteau Twins dyker upp. Och singer/songwritern Poe. Vad som gör Poe intressant är att hon är syster till skräckförfattaren Mark Danielewski som skrivit den ergodiska boken House of Leaves. Att den är ergodisk innebär att bokens text är icke-linjär. De båda syskonen refererar mycket till varandras verk.
En sida ur House of Leaves. Många av fotnoterna i boken är referenser till böcker och verk som inte existerar
Det tydligaste exemplet på det är att Danielewski läser högt från House of Leaves i den ganska märkliga musikvideon till Hey Pretty. Precis som i Alan Wake och många Stepehen King-böcker har House of Leaves en allvetande berättare i första person.
De är alltid bra musik i högtalarna på Espresso House Odengatan, bland annat Queens of the Stone Age - Autopilot, idag ett par låtar av Eels och så har de kört Heartbreaker. Jag vet inte vad som ska hända i framtiden med MSTRKRFT, men nu ska Death From Above 1979 återförenas så de kanske läggs på is. Men antingen eller är helt OK med mig!
The Go! Teams nya album Rolling Blackouts har nyligen kommit ut. Mer energisk gladpop än såhär är svårt att hitta, men det passar mig bra just nu när allt går så toppen!
Det var lite tungt igår men det är mycket, mycket bättre nu. Slocknade och sov oavbrutet i 10,5 h och vaknade till en ny dag som blev riktigt skön, med museibesök och ett intressant showcase av Tele2. Och jag fick äntligen slutgiltigt klartecken om kandidatexjobbet så nu är vi en del av ett team på runt 30 personer med tvåsiffrigt antal EU-miljoner i ryggen. Vårt uppdrag är att lägga grund för ett treårigt projekt som ska förbättra samarbetet mellan kommunerna i Västernorrland, mina hemtrakter. Det kommer att bli spännande. Vi träffar dem nästa vecka då de ska ner till Stockholm på seminarium.
Låten ovan är från samma band som igår, Crystal Fighters. De har även gjort klubbplågan I Love London för några år sedan. At Home en fantastisk låt och dess triumfatoriska stämning passar bra nu när allt går så toppen.
Gillar verkligen de här. De kallar sig Crystal Fighters och är en Londonbaserad blanding av basker och britter, och de har släppt ett album fullt med bra musik. Jag kommer posta mer av dem framöver. Follow är en fantastisk och uppiggande låt, som liksom videon är full med spanska influenser.
Just nu är vi så nära att komma igång med kexarbetet men inte riktigt där än, och idag blev jag bara så trött av all den här ovissheten. Så jag åt middag med Elisabeth, såg en film och sippade på tequlia med äppeljuice hela kvällen och det var mitt i prick, få koppla bort alltihop. Med tiden emot oss försökte vi hitta en lite kortare film, och då var jag tvungen att vända mig till de jag fått från brorsan. Det blev Lost and Delirious (2001), ett kanadensiskt romatiskt drama rated R med Mischa Barton och Piper Perabo på flickinternatskola med en massa lesbisk kärlek. Och visst, det var nice och hade bra laddning, Piper Perabo var smoking, och de lyssnade på Violent Femmes. Men allt runt om hölls ihop ganska löst, det var väldigt överdramatiskt, halvhysteriskt och småklyschigt. Men man behöver en sådan film ibland, och när den var slut lämnades man ändå med ett positivt intryck.
Sjukt bra Lykke Li-remix gjord av Dave Sitek från TV on the Radio.
Min nya extrema Internetanslutning och galet kraftfulla dator har verkligen gjort sitt för att stimulera min informationshunger, och trots all multitasking kan jag inte köra hårdvaran i botten annat än i 3D-acceleration. Ja, jag är väldigt informationshungrig i vanliga fall men det här har tagit det till nya nivåer, idag till exempel: Jag har ett Youtube-fönster öppet där jag spelar någon låt alternativt lyssnar på Spotify. Jag läser nyheter och tweets, Twittrar och bloggar och Facebookar, samtidigt laddar jag ner filmer, serier och spel. Och under kvällen har jag Skypat och MSN-chattat samtidigt som jag spelat Counter-Strike med kompisar följt av Minecraft. Jag har programmerat i Eclipse samtidigt som jag sökt svar i Chrome. Spanat in det senaste på The Hype Machine. Sett på Top Gear i 720p, ett timlångt avsnitt som tog 20 min att ladda ner. Läst om aktier i DI och kollat fondstatistik hos Morningstar. Trots allt detta sitter jag inte bara vid datorn hela tiden, jag har faktiskt varit på språng hela dagen.
Morningstar är för övrigt ett fantastiskt verktyg som jag skapat konto hos, de är exakt det jag letat efter, de har en massa statistik som Beta- och Alfa-värden, Sharpe-kvot, volatilitet och de sammanställer en massa nyttiga fakta. Pris på fonderna, tillgångfördelningar och historik och så vidare. Man sätter samman alla sina tillgångar i en portfölj och så kan man se all statistik för den som helhet och tillämpa allt jag lärt mig från finansieringskursen! Det är otroligt.
Visserligen tycker Merrill Lynch att det är bättre att ha aktier i år eftersom de tror att utdelningarna kommer att bli höga, men om jag ska investera i aktier så ska det kännas rätt. Tills dess håller jag mig till fonder och andra finansiella instrument där risken är lite mer diversifierad.
FFUCK. Jag kom hem helt utpumpad och gled ner i kontorsstolen efter ett särskilt hårt squashspel och ringde omedelbart our benefactors i kandidatexarbetet. Efter att ha övertygat damen ifråga om vår förträfflighet i 22 minuter är vi på banan. Och det här är Yeah Yeah Yeahs-gitarristen Nick Zinners catchiga remix på deras egna låt Gold Lion.
Jag upptäckte att man vinner mycket på att snärta bollar i squash, inte spela som jag tidigare gjort med svepande tennisslag. Och genast blev spelet mycket hårdare, kul!
För övrigt är Coldplay klara för att komma till Sverige i sommar. Where The Action Is återuppstår igen och nu kommer den vara i Göteborg, så då får man ännu en anledning att åka dit.
Den enda artisten som är klar för WTAI än så länge är just Coldplay. Datumet är 28:de juni, biljetterna släpps den 7:e februari, och jag kommer förmodligen åka.
Nej alltså. Vad skulle hända om man tog de här bokstavsverifikationerna bokstavligt? Vad skulle man kunna tolka ur de bisarra orden? Så jävla roliga efterblivna saker.
Inglip och Captchan ligger högt på Buzzfeeds virals of 2010-lista. Låt 'tardandet börja!
