Futurecops låtar och videor slår nog an hos de flesta med sin åttiotalsmusik och videorna med ihopklippta åttiotalsfilmer, jag vet inte ens vilka hälften av dem är. Men vilken känsla!
Idag har jag åkt till Kungsholmen, promenerat lite längs Norrmälarstrand och letat mig fram till Petite France där jag köpte croissanter och lite annat. De var goda om än lite små och kompakta, något fransmannen i kassan också tyckte och gav mig en extra gratis.
Jag har också ätit ett rått ägg (protein!) för första gången, och det var väl dagens konstigaste upplevelse. Långt ifrån så äckligt som jag trodde, och nu känner jag mig som en riktigt Bear Grylls...
Jag har varit i nittiotalets altrock en hel del idag. Stone Temple Pilots, Depeche Mode, The Pixies. Vissa band kräver lite mognad innan man kan lyssna på dem, och det är inte förrän nu jag verkligen uppskattar The Pixies. Men vilket band de är... en massa, massa känslor.
Interstate Love Song, känd låt av Stone Temple Pilots
Idag har jag gått igenom kommunhemsida efter kommunhemsida och undersökt deras GIS- och bygglovsansökningsrutiner. Det finns 290 st. kommuner i Sverige, en del av dem har jag aldrig hört talas om. Jag gör inte det här ensam, men idag har jag gått igenom ca. 40 st.
Ledig tid ägnas åt att städa, tvätta, lyssna på Stone Temple Pilots och läsa Generation Kill. Jag har ju sett serien och den är nog så fantastisk, men att läsa den tillför ännu en dimension av upplevelsen: man får den överblick man aldrig hade i serien. Man får veta mer än om bara den lilla stridsgruppen och plutonen. Boken är dokumentär och skriven av den Rolling Stone-journalist som dyker upp i serien lite då och då. Alla personer som medverkar i den är verkliga.
Så det är en häftigt och framför allt väldigt intressant om vad krigets vardag på 2000-talet handlar om, och en nyanserad skildring av ungdomar som helst av allt vill testa sina gränser, en blandning av gamla gängmedlemmar tillsammans med högutbildade ungdomar från elituniversitet. Man förstår verkligen vad som driver dem, vilket man inte riktigt gör i serien. Läs!
Den här låten är så bra att det inte gör något att videon är jättehumoristisk. Visst, den är regisserad av Anton Corbijn (The American, Control, och en lång rad musikvideor) men ändå. Och låten är tung och häftig.
Från och med idag har min period av ständig sysselsättning tagit slut och det enda jag nu kan göra är att jobba hemifrån. Jag trodde att det skulle bli skönt att ta det lite lugnt... men nu känns det bara understimuleranade :P
Satt mig ner och såg på TV för första gången på ett bra tag. Kobra var orädda idag och ägnade ett helt program om musikgenren könsrock - vi snackar Eddie Meduza, Onkel Kånkel och nya stjärnskottet Lilla Lovis. Könsrock är ett sätt att "ta ner överheten" helt enkelt, en subgenre till punken. I tjejen-som-kallar-sig-Lilla-Lovis fall startade det hela när en bild på henne snoddes av en porrsajt och då ville hon "ta tillbaka makten över sig själv, och bilden av sig själv", enligt Kristofer Lundström i Kobra. Då började hon göra den här typen av musik. Se programmet på SVT Play. http://svtplay.se/v/2375602/kobra/del_3_av_26_kobra_om_konsrock
Det är alltid lika roligt att visa Stockholms bästa sidor för de som inte sett staden "på riktigt" förut. Jag fortsatte guidningen idag. Efter att jag varit på föreläsning i Kista blev det Brunogallerian, Sneakers'n'Stuff och andra klädaffärer på Södermalm, fika på Xoko vid S:t Eriksplan, därefter tillbaka till söder där vi tog ett par tre öl och lyssnade på bra musik på Nada Bar, därefter Östermalm där vi gick på middag och åt meze på Halv grek plus turk. Kyckling- och bläckfiskbollar!
Jag gillar Nada. När vi kom dit hade de precis öppnat och bartendern spelade disco/soul. Han var såklart pratglad och undrade vad jag gillade för musik. Idag hade jag lyssnat mycket på Aeroplane, så han drog igång Superstar följt av Chromeos tolkning som jag embeddat längst upp. Den är bombastisk.
Vi satt och drack öl och pratade. DJ:en spelade Bloc Party - Banquet som är en av mina top 10 absoluta favoritlåtar, texten är sexig och så mycket sommar, tonår, hormoner och elektrisk laddning.
Jag har kört hårt de senaste dagarna. Satt i ordning en butik, representationsfestat och även agerat guide i Stockholm åt en vän.
Så sedan i fredags har jag aldrig tagit det lugnt: jobb och middag och klubb till klockan 03, sedan kommer man hem, sover till halv tio och går och jobbar, tar på sig en medhavd skjorta och drar ut på middag och klubb, kommer hem klockan 01, sover till halv tio och går och jobbar... så har det varit. Men jag är stolt över vad vi åstadkommit med stället och jag ser fram emot att jobba mer där. Det är ett företag med samma värderingar som jag, och är fullt med en massa sköna typer.
Igår kväll agerade jag som sagt guide och tog med henne till Bonden Bar där de körde klubben Big Beat, en rockabilly/psychobillyklubb komplett med burlesk-striptease och liveband. Vi drack drinkar och hade det riktigt gôtt.
Om jag använder ordet gôtt mer än vanligt så skyller jag det på göteborgarna jag hängt med fyra dagar i streck nu.
Imorgon börjar en ny, ganska normal vecka, och det är bra - fan, det är verkligen på sin plats.
Det här är Friendly Fires nya singel. "Summer 2011 sorted", säger en högrankad Youtube-kommentar. Så sant, nu har jag en sommarplåga att se fram emot förutom Crystal Fighters album!
Jag har stått på benen (BOKSTAVLIGEN) i 18 timmar, och jag är helt slut. Hela butiken är ställd i ordning och vi har haft leverantörsmiddagen och -festen. Jag blev utsedd till mingelfotograf vilket jag gjorde halvhjärtat men okej, och sedan drog vi ut på stureplanskrogarna och Solidaritet.
Det var en grym kväll och jag har upptäckt en ny värld som tillhör datorkomponent-leverantörerna. Det är fantastiskt roligt, de bestod mest av relativt ungt affärsfolk där alla känner alla och konkurrensen är en gråskala. Man känner sig hemma och det hela är rätt informellt, VD:ar umgås med säljare. Vi gick allihop på nattklubb, beställde ett 22-personers-drinkbord och öl i långa banor (företages representationskonto tar allt) och dansade järnet till klockan 02 då jag kastade in handduken. Jag har träffat en del grymt roliga människor på min arbetsplats, och även en hel del utanför. Jag tycker verkligen att jag hittat rätt.
Släpp allt du gör, släck ner rummet, luta dig tillbaka och lyssna på det här. Glöm allt annat. Det är de mest avkopplande 10 minuterna du haft idag.
Idag har jag inte haft en avkopplande dag direkt, men däremot riktigt härlig! Första dagen på jobbet, jag har packat upp lagret i den nya butiken, satt upp en vepa på nio meter med livet som insats och rent allmänt jobbat väldigt hårt. Det är extremt roligt att göra det när man har ett klart mål och ett bra gäng att göra det tillsammans med! Imorgon snyggar vi till och träffar leverantörerna. Representerar. Sedan går vi ut med dem på kvällen. Det har potential att bli vilt!
Britpop. Inte mitt område, men den här låten är en klassiker. "No change, I can change, I can change, I can change, but I'm here in my mould, I am here in my mould."
Har städat idag samt varit i skolan en sväng. Min hyresvärds dotter var här idag och tog med sig hunden, en stor schäfer. Den är alltid lite orolig i lägenheten eftersom det är så mycket ljud i huset och hon gärna vill vakta, och därför går den alltid fram och skäller oroligt på mig när jag kommer ut från mitt rum. Då brukar jag sätta mig ner och prata lugnande med henne även fast hon skäller mig i ansiktet - hundar är perceptiva så utstrålar man självförtroende och lugn, så smittar det av sig. Den här gången lät jag också hunden gå runt i mitt rum och undersöka, vilket lugnade ner den ytterligare. Jag satt och kliade den bakom öronen och när jag lade pannbenet mot dess huvud fick jag en blöt tunga i ansiktet. Hundar är okomplicerade och så uttrycksfulla bara genom sitt kroppsspråk, vilket gör dem lätta att förstå och kommunicera med. Tänk om människor så lätt kunde uttrycka vad de tänkte och kände!
Ikväll var roligt, jag var på musikquiz och det var svårt. För en gångs skull var jag lost i ett musikquiz, vilket berodde på att det hade temat 60- till 90-tal och bara innehöll schlager, motownsoul- och disco, one-hit-wonders från 80-talet och britpop. Damn!
Men det var kul, och vi fick tröstpris - jag rodde, saligt lycklig, hem ett par traditionellt knall-orange:a Jägermeister-hängslen. Perfekta till ovven!
Hörde den här låten från The Chemical Brothers nya album och associerade till Friendly Fires - Paris (Aeroplane remix). Jag var visst inte ensam om det, någon beskrev likheterna bra: "Something about Another World really reminds me of Paris by Friendly Fires, both the chords and the huge warm fuzzy synth glow. Sounds like they're trying to split the difference between the original and the Aeroplane/Au Revoir Simone remix." Tonerna och rytmerna och känslan är väldigt lika.
Oh well, livet går vidare och det är bra att man har släkt och vänner att umgås med. Har haft en väldigt lång och bra dag och mer blir det imorgon. Lite skola, lite ta det lugnt på eftermiddagen, och sedan pub quiz night! Nya jobbet börjar på torsdag!
Det här är den sista av de låtar som ligger på Radioheads mästerliga album Kid A. Jag vill hylla en kvinna som betyder mycket för mig och som inte kommer att finnas hos oss så länge till. Men hon tycker om det här albumet precis som jag gör, hon har det på CD och vi har spelat det någon gång i deras kök då vi lagat middag, våra familjer tillsammans. Det har blivit en del middagar där vi suttit alla åtta som en stor högljudd italiensk familj och skämtat och jävlats med varandra. Dödsföraktande åkt pulka i slalombacken på kvällen, hyrt ett hus en regnig vecka på västkusten. Vi har båda en ganska pragmatisk livssyn och jag vill inte göra någon stor dramatik av det här, utan helt enkelt minnas hur kul det var. Man måste leva livet utan osäkerhet, komplex, rädsla, hämningar och konstiga principer - för plötsligt kan man få höra att man har två månader kvar. Och med all hennes energi och glädje känns det som att hon levt fullt ut. Eva.
Idag har jag ingen som helst lust att röra på mig. En potatissoppa står på spisen, innehållandes muscovadokaramelliserad potatis, vitlök och chili. Jag följer tweets och nyhetsbevakningen om kriget i Libyen. Mailar och ringer runt lite. Jag behöver lite tid ensam, så mer än så tänker jag inte göra idag.
Var idag till Vingåker för lite outletshopping. De hade inte riktigt det utbud jag hoppats på, men jag fick lite köpt och det var en otroligt bra utflykt, det är kul att träffa ny människor. Köpte ett skärp för att det hade det allseende ögat på spännet, något jag såklart refererar till frimurare och New World Order.
Hur som helst hade jag ett riktigt bright sällskap och det är fantastiskt när man möter tjejer som är med i svängarna och har en åsikt när man snackar om saker som modern historia, musik eller rent allmänt diskuterar. Vi hade inte riktigt samma musiksmak så jag bad henne ge mig ett band jag skulle lyssna på. Hon gav mig Queen, därav låten ovan. Queen är bra, jag är inte helt såld än, men de har sina kvaliteter.
Drog hem och sov efter de 30 mil som resan innefattade, och försvann sedan på förfest hos några jag känner men inte riktigt umgåtts med förut. Det var personligt och roligt, jag ägde på dansmatta men fick stryk i Singstar och innan vi skildes åt vid tunnelbanan efter tentapubrundan gick vi och pratade passionerat om elektronisk musik.
All-in-all var det en otrolig dag och jag har verkligen fått stimulans. Det är en skön känsla när man umgås med människor och får ett ömsesidigt utbyte.
Att sedan hoppa runt på dansgolvet gav mig inte så mycket utom att ensam hoppa loss till Deadmau5 och röja som om det inte fanns något annat i hela världen. I övrigt har en sak sjunkit in, efter denna kväll och andra erfarenheter: att ragga på dansgolv och klubbar ger mig ofta nästan ingenting, jag är inte intresserad av att mötas på det viset. Men att prata och verkligen lära en känna en tjej är magiskt.
Kom tillbaka från Åre igår kväll. Det har varit ett par roliga dagar i pisten som verkligen tände mig på utförsåkning. Det var ju några år sedan sist jag åkte på riktigt.
Jag har väl aldrig varit en riktig adrenalinjunkie men utförsåkning är något speciellt: när man arbetar sig ned för berget och märker hur krafterna som påverkar kroppen ökar alltmer då farten ökar. Hur man känner gravitationskraften när man hoppar och hur man får arbeta för att dämpa landningen. Hur vaderna och låren för arbeta som fjädring när man åker i pucklig terräng. När man pumpar med knäna i nedförsbacken för att vinna mer fart.
Men jag var också väldigt glad över att få vara uppe i fjällen igen, med det här storslagna landskapet och solen som reflekteras i snön på milsvida längor av berg. Jag hade bara velat vara där längre.
På tåget hem fick jag en SMS-avisering om att jag hade ett paket att hämta ut: farsan hade sagt att han skickat en present åt mig. I aviseringen stod Sportamore som avsändaren och då kände jag på mig att det var ett squashracket. Han vet ju att jag spelar och att jag inte har något eget. Och det var precis vad som väntade mig i kartogen när jag öppnade det idag.
Fräck dubstep. Det finns alltför lite bra dubstep, ofta tycker jag att den är för seg, men den här är riktigt kraftfull och innehåller en massa fina hjortar. Dubstep verkar för övrigt kunna bli den nya trenden inom pop efter den electropop-surge som varit.
Har börjat packa ordentligt inför imorgon, är taggad på att åka, det kommer att bli så grymt kul att festa och åka skidor och steka i solen och njuta. Runt nollgradigt med svag vind, och soligt och klart under hela tiden vi är där, det kan verkligen inte bli bättre!
Good morning. Det är en otrolig vårdag med strålande sol och helt blå himmel så idag blir det solglasögon, det blir att läsa "Ett land i gryningen" på något café, och det blir middag på kubansk restaurang. Jag har inget jag måste göra!
Nu fanns den här inte i bra kvalitet på Youtube, men på Soundcloud kan man (nästan) alltid hitta något i bra kvalitet. Det är en låt som heter Machu Picchu från The Strokes kommande album Angels, som släpps den 21:a mars. Singeln Under Cover of Darkness gillar jag inte alls, den har inget driv, men den här låten är så grym och melodisk. Höjdpunkten då tjejen kommer in och gör backing vocals i 2.34...
Idag: squash och lunch. Kanske kan sägas vara kontraproduktivt att äta en pizza efter att man tränat, men sådant händer när man det står "pizza" och man läser "pasta".
Inte för att det gör mig något, jag lägger inte på mig och den lilla träning jag gjort i vår (ströpromenader tillsammans med 5-10 minuter armhävningar/situps varje morgon) har faktiskt hjälpt att bilda muskler och bränna lite fett, så jag är nöjd.
Har börjat preliminärpacka i brist på bättre saker att göra. Är i det där stadiet av rastlös avkoppling som man är i just efter en stor inlämning, då man regelbundet rycker till och för en nanosekund tänker "nej, nu måste jag verkligen jobba" bara för att inse att man inte har en arbetsuppgift.
Det enda som hindrar mig från att uppnå zen är att det är lite stökigt på mitt rum och att jag är tvungen att göra armhävningar i gruset, allt grus på golvet som mina grova kängor dragit in. Ska nog städa lite. När det är det enda man har att klaga på är livet riktigt gôtt!
Okej, eftersom jag lämnade in hemtentan ikväll har jag äntligen återvänt till de levandes land, och försöker sätta mig in i vad jag missat på senare tid. Och det här är vad jag missat, tydligen.
Okej, har missat lite Mellanöstern också. SVT körde ett väldigt bra extrainsatt direktsänt program om situationen med bra gäster som satte lite fokus på de saker som inte nämns så mycket i den övriga nyhetsrapporteringen: förföljelsen mot kopter (kristna araber) i Egypten, som även fortfarande är väldigt svår. Muslimska brödraskapet och hur de kan få större fotfäste i Mellanöstern, även om det nödvändigtvis inte blir så illa trots allt (även om de hade en kopter i studion som gjorde ett nojjigt inpass om att MB vill ha världsdominans).
Det var utrikespolitiken. På nöjessidan är det mest Charlie Sheen som dominerar. Och som han dominerar! Han gjorde en helt fantastisk intervju med fortsättning. Han lever verkligen upp till Hollywood-livet om man säger så, gör inga försök att vara inställsam, där han sitter och röker och häver ur sig episka kommentarer som "I'm on a drug, it's Called "Charlie Sheen"". Men han verkar inte direkt vara i något bra skick.
Och det senaste är att 2½ Men är nedlagt. Inte märkligt då CBS sa upp kontraktet i slutet av februari. Good riddance, säger jag, för det var inte mer än småkul på sin höjd. Med de $2m USD han fick för varje inspelat avsnitt var han den bäst betalda TV-skådespelaren i USA. Men han lär inte gå miste om inkomst: På frågan om han skulle stämma produktionsföretaget för kontraktsbrott SMS:ade han: "BIG".
Skön remix på The Shins gjord av RAC, Remix Artist Collective. De gör remixer på beställning för leverans inom 3-7 dagar, intressant affärsidé. Men de gör det förbannat bra.
Jag är redo. Jag skrev om en stor del av min hemtenta idag och det känns bra, för jag var inte riktigt nöjd med den förut. Skidutrustning är bokad, fredagsmiddagen är bokad, ytterligare 21 album musik är fixade inför resan och högtalarna är funktionsdugliga. Imorgon blir det squash och sedan ölkväll med pannkakor på Gula Villan.
Det här är extatisk lycka uppskruvad till max, det är nästan löjligt med allt färgglitter, himmel, hav och delfiner men det är ändå så perfekt, för det är vår och generell lycka.
Japp, jag har fått en semla idag, i form av en hetvägg - en semla i en djuptallrik i varm mjölk. Det är riktigt mättande och väldigt gott. Vissa tillsätter också kanel men det tycker jag att man kan vara utan.
Kan man kalla det här vårens första dag? Enligt mig: ja, det verkar som det, för det var som om hela Stockholm kollektivt kände det. Jag tog på mig en kort jacka och promenerade i solen. Fick en tidig födelsedagspresent, en djävulskt fin necessär i brunt läder. Känns oheligt att använda den för tandborstar och tvålflaskor med tanke på hur min nuvarande necessär ser ut, men den här ska jag ta hand om!
Ute på gatorna var det helt enkelt vår. Leende vackra människor. Och man kunde känna alla de dofter våren för med sig eftersom den varmare luften lättare för med sig dem och den översta tjälen börjat släppa. Doften av gödsel och jord. Doften av asfalt och avgaser. Doften av parfym när tjejerna går förbi på trottoaren.
Det här är remix, kan man kalla det så när en låt blivit totalt omgjord? på Iggy Pop - Sixteen. Inte pk, men asbra. Den kommer från hans antagligen bästa - och med säkerhet mest ikoniska - album, Lust For Life från 1977. Har den skivan hemma, och den spelades då och då i min barndom. Det var jättemånga år sedan jag hörde den, men när jag lyssnar på den nu känner jag igen melodierna.
Brr. Det har varit en lång dag idag men det var ändå värt det. De sista två timmarna mellan kl. 19-21 då vi gick igenom våra tankar om kunskapsbildningen var givande. Och jag lägger inte av nu: det är dags att skriva!
Sjukt smooth Alan Braxe-remix på Ellie Goulding. Daft Punks ande hänger lågt över alltihop.
Har mailat en massa till kommunerna idag samt utvecklat en företagsenkät. På sidan om det har jag verkligen läst in mig på de senaste pryl- och datortrenderna, och här är ett utdrag från vad jag sett.
Hett: Plattor. Ipad 2 börjar säljas utanför USA den 25:e mars, och den verkar vara en sjukt bra enhet, märkbart snabbare än den första versionen. Däremot har den fortfarande ett ganska begränsat OS och fortfarande inga USB-portar eller likanande.
Apple kallade 2011 för "Year of the iPad 2" under keynoten den 2:a mars då den lanserades, vilket tyder på att det inte kommer någon trea i år. Vad som däremot kommer på riktigt nu är Android-plattorna.
Android-plattorna har tidigare mest varit ett dåligt skämt i jämförelse med iPad, men nu kommer två avgörande tekniker som kommer att trappa upp det hela lite.
1) Hårdvaran: Nvidias Tegra 2-plattform som kombinerar en strömsnål, dubbelkärnig processor med ARM-arkitektur med en kraftfull men lika strömsnål grafikkrets. Dess Thermal Design Power, maximala effekt, är på ca. 0,2 W. Jämför detta med en dualcore-netbook med Intel Atom N550, som är en väldigt strömsnål processor men med x86-arkitektur (den vanliga Windows-datorer använder). Den har en TDP på 8,5 W.
2) Mjukvaran: Android 3.0 kommer nu i fler surfplattor, och det har ett seriöst snabbt gränssnitt, ofta övertrumfandes Ipad 2. Det är användarvänligt, men långt ifrån lika användarvänligt som en Ipad 2, vilket talar för att Android-plattan fortfarande kommer vara lite av en nisch-produkt för entusiaster som mig. Stor nackdel är också att det inte finns så många appar speciellt för Android-plattor, det behöver kommer fler nu med detsamma.
Motorola Xoom
Den första stora plattan att lanseras med dessa två framgångsfaktorer är Motorola Xoom, som nu säljs i USA. Det ska bli den produkt med vilken Motorola gör återtåg till den svenska marknaden.
Post-PC
Hett: Apple. Apple kör fortfarande sitt eget race och har lanserat nya Macbooks. Hårdvaran är trist, men Apple har lanserat sitt eget begrepp: Efter-PC-tiden, en tid då fokus ligger på helhetsupplevelsen i användandet, inte megahertz och gigabyte. Det är marknadsföringsprat men de har rätt. Medan alla andra tillverkare försöker övertrumfa varandra med modernare teknik säljer Apple på "irrationella" argument som kvalitetskänsla och användarvänlighet. Och de vinner.
Men det finns moln på himlen. Steve Jobs är sjuk och enligt mindre nogräknade tabloidtidningar kan han vara död om sex veckor. Det här har den annars rusande Apple-aktien att segna nedåt. Och frågan är hur Apple kommer fungera utan Steve Jobs? Han är karismatisk, han är en perfektionist - och det är därför produkterna har gått så bra - men kommer en efterträdare att kunna göra det lika bra?
Tick-tock: Intels produktcykelmodell. Att om vartannat introducera en mindre tillverkningsteknik (tick) varvat med en ny arkitektur (tock).
Ljummet: Intel Sandy Bridge. Intel gjorde verkligen en tabbe då de började släppa moderkort för nya processordesignen och -sockeln Sandy Bridge, utan att ha tillräcklig kvalitetskontroll. Det visade sig att styrkretsarna till 3 Gb/s-SATA-portarna till sist blev dåliga och pajade, så de fick återkalla ALLA moderkort och därmed har de varken kunnat sälja några bärbara datorer med Sandy Bridge eller sockel 1155-moderkort. Nu har dock revision B3 av deras H67 och P67-moderkort börjat kommer in i butikerna och allt verkar ordna sig. Men det har fortfarande gått trögt för Sandy Bridge-laptops att komma.
Ni kanske undrar vad som är grejen med Sandy Bridge? Jag har skrivit ett inlägg om det förut, men för att påminna er, så är det processorer med högre klockfrekvens och en liten grafikkrets inbyggd på samma PCB som processorn. Den kan även användas till videoavkodning och att spara batteri. Protip: Köp en dator med Sandy Bridge om ni ska köpa en idag. Hur vet man då att en dator har det? Bärbar: Processormodeller heter Intel i3-2xxxab, Intel i5-2xxxab eller Intel i7-2xxxab där xxx är tre siffror och ab en eller två bokstäver. Stationär: se bara till att den bygger på Sockel 1155. Enkelt!
Futurecop! är lite fantastiska: 80-talsosande musik kombinerat med utdrag ur 80-talets matinéfilmer, det är sprudlande nostalgi.
Var lite uttråkad igår kväll och såg på en komediserie på SVT1: The Big C, om en 42-årig kvinna som hade diagnostiserats med obotlig cancer. Det låter ganska kontroversiellt, men i själva verket var det en ganska lam och snäll historia. Det intressantaste var att just det avsnittet fungerade som ett inlägg i debatten om positivt tänkande: "Se cancern som en gåva! Den hjälper dig att försonas med livet och se det med nya ögon!". Huvudrollskaraktären tyckte att det var totalt skitsnack.
Boken av Barbara Ehrenreich, Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande tar upp den här positiva kulturen, hur hon fick höra just detta när hon fick cancer, och att man kan besegra cancern om man bara är positiv. Något som hon även hon anser är totalt skitsnack, och hur hon senare utvecklar en tes ur detta: att USA just nu är i fritt fall just på grund av detta, hur blind optimism och "det ordnar sig nog!"-tänket har gett en slapp attityd.
När det gäller att besegra cancer tror jag inte optimism hjälper. Däremot är jag säker på att mental styrka och kämpaglöd krävs, och de flesta får säkert detta ur just positivt tänkande, så jag inte säga att det är något fel på det. Jag fick idag reda på att en nära vän till familjen i min mors ålder har diagnostiserats med cancer. En hjärntumör. Samtidigt är hon som har den en av de roligaste, mest bitska, härliga människor jag känner. Och hon är stark som fan. Så jag är hoppfull: om någon har förutsättning att klara det, så är det hon.
En annorlunda och lite mer peppad tolkning av Under The Bridge av RHCP.
En lat lördag ägnad åt att slipa klart mitt kunskapsbildningsarbete. Men det är inte över förrän det är över, jag skulle inte ha något emot att åka till museumet en sista gång, insikten kan alltid överrumpla i sista minuten.
Det har varit vackert väder idag och jag har lufsat runt på stan. Tänk att klockan är 17 och solen är inte nere än. Vår - det finns ingen bättre tid på året än då man har den långa tiden av ljus framför sig.
Viewer discretion is adviced - trots att det inte är värre än någon av de Shinichi Osawa VJ-videor jag postat. Jag släcker ner och kör den på fullskärm.
Har lyssnat på Kanye Wests My Beautiful Dark Twisted Fantasy under dagen: musik till kunskapsbildningen och kexarbetet, och låt efter låt är fantastisk. All Of The Lights är mäktig - lyckas med konststycket att kombinera skitig vardagsrealism med fjärilen i Kanye Wests hjärna kallad egot.
Och allt det här jobbet jag gjort idag har varit helt självförvållat för jag kände att jag behövde göra detta, det var därför jag bannlyste sociala kontakter under dagen. Men hur ska jag kunna upprätthålla det under kvällen? Det var fredag... att dra på Debaser blev ett mål men genom missförstånd blev jag ändå själv till sist.
Men jag sitter där med två hårprodukter i håret och en förväntansfull tanke jag inte vill slå ur hågen. Kommer på vem jag inte träffat på ett bra tag, kontaktar, får respons, möter upp och tar ett glas vin på Banken. Perfekt, jag får en bra, värmande kväll till sist.
Ny låt av Yelle, videon släpptes för bara någon dag sedan. Det kan mycket väl bli en stor dansgolvshit för den är fet. Det går rätt bra för henne nu, hon ska turnera med Katy Perry i UK och nya albumet med namnet Safari Disco Club släpps på min födelsedag den 14:de.
Jag har äntligen fått lite lugn och ro nu när hela familjen har dragit hem. De lämnade av några paket med födelsedagspresenter precis innan. Det har varit riktigt trevligt.
Åt på Linguini igår och jag blev imponerad. De hade en fantastisk grill och imponerande vinkunskaper och smakerna var helt fantastiska.. Carpaccio - rå, uthamrad oxfilé (det dånade i hela restaurangen när de gjorde den) med en bra parmesan. Och så huvudrätten: det primala med smakkombinationen av en blodig oxfilés nötighet, ärtskidornas jordighet och svampen tillsammans med en fet sås som bröts av av en syrlig rödvinssås, och så ett riktigt kärvt och strävt rödvin gjorde att jag var ett ganska kasst middagssällskap - jag koncenterade mig hela tiden på smakerna!
Har gjort en photoshoot ikväll med för mitt nya jobb krävde att jag hade en bild på mig. Är fortfarande lite high efter det positiva beskedet. Och inte nog med att det är ett coolt jobb som passar mig perfekt, jag lär dessutom få fina förmåner och har en väldigt god vän på samma arbetsplats :)
Att kalla mig blasé var kanske att ta i. Man får kanske inte samma glädje-highs som man fick förr, men jag är lycklig för närvarande. Jag lyssnar på ett riktigt bra band som heter Balmorhea (jag hade postat en video men jag har tekniska svårigheter) medan bror sover. Mötte honom på flygplatsen igår och vi drog och åt en riktigt blodig biff på Mellow med blev så trötta att vi gick och lade oss kl. 21 och sov till kl. 06. Så vi har haft en lång, ljus dag idag, då vi åkt skridskor med kusinen och gått i affärer.
Igår fick jag även mailet om att jag fått extrajobbet på den där datorbutiken. Jag var visserligen väldigt säker på att jag skulle få det, men eftersom det är ett sådant toppenjobb känns det helt otroligt. Att jobba i butik är inte så prestigefyllt i grunden, men i mina ögon är det grymt coolt eftersom jag får göra det på Sveriges just nu hetaste datorbyggare/-återförsäljares nyöppnade flaggskeppsbutik och använda min märkliga men otroliga expertis i en rådgivande och representerande roll. Det är inte ett säljfokuserat jobb. Dessutom får jag vara med från grunden när den öppnar, och göra hela den resan.
Idag har jag skrivit kontrakt, och av en händelse fick vår kusin ett samtal idag och har även hon skrivit kontrakt för ett jobb här i stan. Kul att veta att man har kvar henne här, det är kul hur man har alla sina vänner i stan, och hur de som inte finns här på ett eller annat sätt ofta konvergerar hit till sist!
Ska iväg och äta på Linguini när våra föräldrar kommit - till dess, standby mode!
