Fick gå och se The Sounds igår på ett utsålt Debaser Medis. Det var en riktigt bra konsert, även fast jag inte lyssnat på dem på många år - den enda låten jag ville höra var Tony the Beat, ovan, som inte är en av deras mest kända låtar men som de ändå spelade som näst sista låten. Men det var ett väldigt drag under hela konserten!
Gåendes längs Odengatan i duggregnet lyssnade jag på det här och fick en flashback till hur jag gick runt i Stadshagen i regnet, lyssnandes på Toxic Avenger och letades efter Fabriken där de hade Konstig Klubb, och stötte på random folk som också letade efter den. Det var första gången jag var där, hösten -08.
Var hemma och helt slut idag. Men så kom jag på att vi som är nya Foci hade vår första träff idag. Jag hade egentligen inte tänkt gå, men så slog det mig plötsligt alla var där sedan ett par timmar och uppvärmda så, vad fan, jag går väl åtminstone och spanar. Sagt och gjort slängde jag på mig jackan och drog ut i duggregnet, gick dit och hade en riktigt bra kväll. Fick träffa favoriterna: gamling-Mats och Johan Rooooooooth, dessutom mitt gamla fadderbarn-turned-gruppledare Cattis + gamla rävar och nya rävar. Dessutom hade Syster och Bror stand-up-kväll och efter ett par ärligt talat rätt kassa komiker fick jag se David Batra och han var bara awesome. Man borde verkligen gå oftare på komikkvällarna.
Herre. Gud.
I mitt förrförra inlägg skrev jag att jag skickade in min halvhyfsade krönika i Allmän Bildning till gamle datalogen och KTH-anden Henrik Eriksson. Nu fick jag svar:
"Du skriver mycket bra, som en yrkesskribent.
Bra bildningsreferenser också. Jag har satt
A på uppsatsen (men det Johan som bestämmer)
och du är ensam hittills om det betyget."
Jag har blivit lite chockad, särskilt över det där med "ensam hittills" :) Och den kommer ju i stort sett stå för hela betyget i kursen, så det är helt enkelt... win.
Slog precis på SVT1 och hamnade i ett "inför Eurovision 2010"-program där de spelade Estlands bidrag och blev hookad direkt. Det här var ju jättebra för att vara melodifestivalen. Föga förvånade gav schlager-nickedockorna med Niklas Strömstedt och Lena Philipsson i spetsen bidraget bara enpoängare och nollor(!) och kallade det "obehagligt" och "introvert" och "svårt" men vad vet de om musik? Egentligen? Skulle de INTE ha huvudet i sina arslen skulle de kanske se influenserna från extremt framgångsrika band som Grizzly Bear, Yeasayer, Mumford and Sons och att det här faktiskt funkar bra, riktigt bra, men det är väl totalt omöjligt i det oändliga circle-jerk som schlagercirkusen och inte minst svensk "löpsedelskultur" är. Om något är det minsta utanför ramarna vet de inte hur de ska förhålla sig till det.
Wow, det märks kanske att Eurovision inte är för mig!
John hittar ny, bra electro. Det här är Freeland, albumet finns på Spotify.
Har suttit hela kvällen och haft min humanistiska ådra flödandes. Skrev en halvhyfsad krönika som arbete i Allmän Bildning och som ämne tog jag nostalgi och sommar. Lyckades till och med väva in Watteaus rokoko-måleri under 1700-talet, Nivå 22 och två dikter av Karin Boye, och nu är den inlämnad och klar.
Att skriva krönikor är grymt roligt. Det är därför jag inte tröttnar på att blogga.
Jag återkommer alltid till Radiohead och albumet Kid A, som är helt otroligt. Att försöka beskriva musik med ord är som att beskriva smaker med ord - det låter bara löjligt och godtyckligt. Men jag måste ändå göra det: varje låt på Kid A är som en surrealisk tripp i ett storslaget landskap, eller om Salvador Dalì skulle göra musik... Men nu har jag låtit tillräckligt dum, kort sagt kan man säga att Radiohead är ett av de absolut bästa banden som finns.
Igår var en grrym dag! Steg upp halv sju och jobbade till halv fyra, åkte hem och träffade ett par kompisar på besök i stan, bytte om och gick och firade Carros födelsedag. Det var riktigt bra, och plötsligt slog det mig hur hemma jag känner mig tillsammans med dessa personer. Jag ville inte att kvällen skulle ta slut, men samtidigt hade jag lovat att sluta upp med mina kompisar på besök. Gick ut i vårnatten och åkte till Söder och träffade ett gäng på 15 personer som vanligtvis spelade World of Warcraft tillsammans. Jag hade inte direkt några förhoppningar på sällskapet, men jag hittade snabbt en väldigt sympatisk 30-årig marknadsanalytiker att prata fjällvandring och mat med, som även han flyttat ner från Sundsvall och varit stockholmare sedan många år nu. Så jag hade en bra kväll i båda sällskap och var hemma igen halv fyra på natten.
Le Fever på Debaser Slussen för ett par månader sedan. Prettoindie, men bra.
Ikväll var en riktigt vårig kväll. Och ett säkert tecken på att sommaren är i antågande är en lindrig styrstångsfylla ;)
Tog en mjöd på Sjätte Tunnan med en kompis och hans kusin, som visade sig vara en riktigt schysst rackare. Cyklade sedan hem, laddade om och tog T-banan ut till Landet, en otroligt fin resturang och bar (och dessvärre notoriskt tillhåll för wannabehipster som läst Vice lite för mycket) vid Telefonplan. Hade ingen aning om att Telefonplan låg så långt bort, det är ingen överdrift att säga att det ligger på... landet. I sällskap med fina vänner och deras vänner, däribland en sval skönhet som tyvärr var lika fantastiskt tråkig och blyg som hon var vacker, fick jag se svenska bandet Le Fever uppträda. Och det var faktiskt väldigt bra.
Imorgon: jobb, och sedan ska vi fira Caroline, 22 år, ORDENTLIGT! Sedan ska jag försöka få in en öl med några andra kompisar efter det.
Men sedan blir det fan omprio, måste få tid med pluggande också!
Länge har jag haft ett horn i sidan till tysk musik, men det är faktiskt inte alls så illa. Åtminstone inte på electrofronten. Digitalism, Boys Noize och Siriusmo som kör den energiska stilen.
Ellen Allien och Moderat (kan inte låta bli att skratta åt det namnet) kör den mörkare, softa stilen.
Det är bara ett par exempel på bra, tysk musik. Sedan finns det ju annat fint som Fuckpony, Thieves Like Us och en massa bra på Ellen Allien-grundade skivbolaget BPitch Control men det tar jag en annan dag...
Minns ni Uffie, hon låter som Kesha men som någon kommenterade: "hotter, dirtier and four years earlier"? Hon kommer till Stockholm dem 28:de maj för att promota sitt kommande album. Men den senaste singeln saknar jag ord för:
ADD SUV featuring Pharrell. Men ärligt talat, det bästa med den här låten är titeln för vad fan hände här? Pharrell? Det här är fan riktigt DÅLIGT. Lyckligvis kommer det att komma bra låtar på det nya albumet också. Som denna:
När jag såg White Lies i somras fattade jag inte grejen med dem - de låter som The Killers, lite mesigt och samtidigt storslaget, irriterande. Men jag lyssnade igenom albumet igen när jag satt på tåget från Sundsvall förut. Det är inte dumt ändå, inte dumt alls.
Nu har jag börjat känna mig sådär våreuforisk som man kan bli när snön smälter och man kan lämna jackan hemma, så igår fick jag för mig att gå ut och fira. Fick inledningvis ingen utom Chrystal med mig, som ville gå på Nivå 22. Sedan slöt även Meng upp. Så vi gick dit, till Stockholms sunkhak numero uno: ökända Nivå 22, precis lika nedgånget som man föreställer sig, med sina 20-kronors-shots och Sveriges billigaste Norrlands Guld utanför Systemet (25 kr/50 cl) och lika billigt klientel: en massa unga ungdomar glada över de låga priserna och 18-årsgränsen. Detta var även polisen medvetna om eftersom tre piketbussar och en radiobil väntade utanför när vi gick.
Av någon sjuk anledning trivs jag väldigt bra på sådana ställen. Kanske för att det väcker minnen om hur det var när jag var 19, sommaren då jag tagit studenten och gick på just sådana här opretentiösa, småsunkiga ställen med 18-årsgräns tillsammans med mina gamla drular uppe i Sundsvall och Härnösand. Så det är vad jag kommit att associera till tidig sommar och ungdomens fagraste vår.
Det gör uppenbarligen Chrystal också, för hon har motsvarande minnen men specifikt för Nivå 22. Så jag fattade exakt var hon menade när hon förklarade varför hon ville gå dit.
Jag ska hur som helst försöka se till att gå ut mycket i vår. Det är en fantastisk tid på året - och än är vi unga!
Bonobo har efter fyra år släppt nytt album. Det heter Black Sands, och kom för två veckor sedan. Bra chillout från skivbolaget Ninja Tune, samma bolag som Mr. Scruff ligger på, och de delar båda sångerskan Andreya Triana. Hon jobbar för övrigt på ett eget album just nu, och det har alla förutsättningar att bli bra.
Fick hem Battlefield: Bad Company 2 idag! Spelmässigt känns det som en fortsättning på rysslaktandet i Call of Duty: Modern Warfare 2 - även här ska man hindra ett krig mellan Ryssland och USA genom att skjuta sig igenom en magnifik flora av etnisk mångfald. Men det är ett rätt bra spel, och man blir desto mer lokalpatriotisk blir man när man ser förtexterna rulla förbi man inbillar sig alla människor som jobbat med spelet sitta där uppe på Slussen i huset bredvid Katarinahissen och koka ihop det. I mina dagar har jag spelat mig igenom rätt mycket av var de kodat, och jag ser fram emot det projekt de jobbar på nu, nämligen nästa spel i Medal of Honor-serien. Då är det dags för Afghanistan...
LCD Soundsystem har släppt en singel nyligen, Drunk Girls, som kommer på det nya albumet framöver. Texten är lite bra: "Drunk girls cause a couple of heart attacks//Drunk girls are unusually mild//Drunk boys keep in pace with the pedophiles//Drunk girls are boringly wild". Ja, Drunk Girls... Min nattsömn stördes när jag blev påhälsad av en sådan runt halv tre på natten i förrgår, men jag kan inte klaga på det...
Visst ser ni hur lätt sociala medier gör det att dela med sig av sitt liv? Önskar man att det vore lättare att göra det på språng? Microsoft tror det - de lanserade ikväll KIN, ett par ganska enkla Sharp-tillverkade dumb-phones men med Facebook, Twitter, MySpace, Blogger och fan och hans moster, med fokus på att det ska vara enkelt och sömlöst. Och även om det inte är något för din genomsnittliga tekniknörd (mig) så är det förmodligen det för din lillasyster...
Kommer till USA nästa månad och Storbritannien i höst.
KIN.com
Sommar och electro snart? Det drar ihop sig.
I Norrland var det grått och duggregn hela tiden. Men idag, tillbaka i Stockholm, var det perfekt. Solglasögonväder.
Kom ut på gatan vid 20.30-tiden. Fåglarna kvittrade som maniska och ljuset var precis som det i gryningen på sommaren, gatan var lite öde och det mesta ljud som hördes var klickandet från övergångsstället. Sommarflashbacks. Snart kommer den.
Sitter för närvarande på tåget till Stockholm och lyssnar på bohem-rock av Jet, Dandy Warhols och Wombats. Färgpaletten utanför fönstret består bara av svart och vitt blandat i en entonig gegga och trista nyanser av grön och brunt, men på tåget är det extremt trivsamt. Jag har Battlefield: Bad Company 2 på mitt utlämningsställe och Forza 3 i bagaget, det sistnämnda fick jag en del träning i igår när jag träffade ett par gamla kompisar och spelade, åt chips och såg en riktigt stenhård Chuck Norris-film hemma hos en kompis med en grymt fin ny lägenhet långt in på småtimmarna.
Ser visserligen fram emot att komma till Stockholm, men som jag brukar säga: färden är halva resan! Nu ska jag kila iväg till bistron och fixa kaffe och bulle ;)
Brutal Weapons av Slagsmålsklubben är så grymt skön, men det låter verkligen verkligen som Simian Mobile Disco.
Jag har haft en fantastisk kväll ute och en fantastisk vecka i Sundsvall men jag kan inte låta bli att observera ett par saker.
- Alla mina vänner har förlorat de jobb de haft. ALLA.
- Nästan alla mina vänner har hoppat av sina utbildningar de börjat på
- Några av mina vänner tänker flytta utomlands bara för att få jobb
Är inte det rätt illa? Jag skulle i alla fall säga det. Jävla otur om inte annat. Hoppas verkligen att det blir bättre framöver.
Boka in datumet 14 maj i kalendern. Då spelar äntligen Malmöska Lo-Fi-Fnk i Sverige, efter ett par års uppehåll, på klubben Heroine på Debaser Medis, inget förköp. De är signade på La Vida Locash och är ett av de allra bästa svenska banden enligt mig.
Detta är deras nya låt. Tror man mest uppskattar videon om man är lite påverkad/inte har klimatångest/tycker att naturen är så nice att man inte har något emot faktumet att man kommer att dö som en del av den. Men låten är rätt nice fastän inte lika poppiga som deras äldre.
Vackert det här. Boys Noize släppte sitt andra album för evigheter sedan och jag har inte märkt ett dugg. Den här låten, Jeffer, blandar party och vemod på ett sätt som gör den farligt bra
Jag är i Sundsvall och hälsar på familjen, och här går livet sin gilla gång. Jag kom upp lagom till påsken, vilket innebär att det i stort sett varit ett oavbrutet ätande i två dagar. Och umgås. Och göra mojitos. Och titta på gamla bilder från barndomen. Och träffa gamla vänner. Shopping, bilkörande och festande har också sin plats.
Det är bra här, men jag längtar ner också. Det är rätt uppenbart att många extremt viktiga komponenter i mitt liv finns på annan ort.
Fick mersmak av Does It Offend You, Yeah? igår. Det påminde mig om ett annat skrikigt brittiskt band med interpunktion som faktiskt låter rätt likt, nämligen Hadouken! som jag vilat från ett tag. Visade sig att de släppte nytt album i början av det här året och ja, ärligt talat är det väl inte så jättebra jämfört med det gamla. Men jag hittade en pärla, det är lite Justice över det hela.
Det gamla albumet, Music for an Accelerated Culture, var bättre och väldigt nice på det sättet bara skrikande, frustrerad brittisk ungdom kan vara. Tror jag postat den här förut.
Hadouken! kör lite mer åt grime-hållet än DIOYY? men det har energi och kan med god vilja sägas vara lite åt Drum & Bass-hållet så det kvalificerar in i min musiksmak. Likaså gör Maskinen med sin fucking underbara MSTRKRFT-plankning Pengar, men det är det bäst att jag tar jag en annan dag... Imorgon till exempel, jag behöver all energisk musik jag kan få med en dag som börjar 05.00 med att jag stiger upp och går till jobbet, går hem och packar klockan 14, åker 40 mil norrut vid kl. 18 och kommer fram kl. 22. Ös!
Hemma från Does It Offend You, Yeah? och jag måste säga att den här gratiskonserten bräckte de flesta 300-kronorskonserter jag varit på. FY FAN vilket drag. Det var inte en massa mesigt indiefolk inte, det som gällde där framme var svettigt hoppande, knuffande och tåtrampande. Does It Offend You, Yeah? skippade alla mespoppiga sånger utan tog alla grindiga, våldsamma mörs-låtar, både sådant man kände igen och det som kommer på albumet de inte släppt än. Det var bara jag och Tyskan (och min fd, tillika hennes fd. vän dök också upp ur tomma intet med hennes vänner, men det är en annan historia), men det var drag^2. De körde låten ovan som extranummer!
Så mycket bra musik som släpps just nu! Även New Young Pony Club har släppt nytt album nyligen, en uppföljare till debutalbumet från 2007. Det är fräck brittisk pop med snygga gitarrer, aldrig fel! För övrigt ser Youtube riktigt bra ut nu, de verkar ha skalat av allt visuellt fluff från sidan.
Jag har fredag idag. Jobb två dagar framöver så ikväll blir det PPAARRTTYY, vilket påminner mig om låten med Justice och Uffie:
Är det bara jag, eller har Kesha rippat henne totalt? De ser ju till och med likadana ut ;)