Stig Larsson om James Ellroy


En lång LCD Soundsystem-låt fick följa mig till skolan.

Idag har jag köpt kurslitteratur och fick för mig att söka lite andra böcker på Internet. Jag försöker hitta en James Ellroy-bok: Den stora tomheten, nästa i serien efter Den svarta dahlian. Den går inte att köpa på svenska och lite väl svår på engelska eftersom han använder många tidstypiska uttryck och den utspelar sig på 50-60-talen.

Jag hittade den bara som ljudbok på Stockholms stadsbibliotek. Däremot hittade jag en bra artikel i Svenskan av författaren Stig (inte Stieg) Larsson från i våras där han försökte sätta fingret på vad som är så fantastiskt med James Ellroy. Han kommer fram till att det är den där djupa spindelväven av referenser till personer som skymtar förbi hela tiden. Att man aldrig helt har bilden klar för sig vad som pågår. Frihetskänslan. Beskrivningen av mäns relationer. Det jag alltid slås av i de perioder jag läser Ellroy: hur man verkligen dras in i Ellroy-känslan och påverkas av den även när man inte sitter och läser. Och hur känslan av att det man läser bara är en liten del i ett större sammanhang i en värld som en gång var.

0 Responses on "Stig Larsson om James Ellroy"

Skicka en kommentar