johnfromscratch

Skotska 80-talspopbande Cocteau Twins i låten Cherry-coloured Funk från albumet Heaven or Las Vegas. Det kan vara det vackraste som kommit ur det årtiondet, och den har en given plats i min vinter-spellista mitt emellan Yeasayer - I Remember och The Doves - The Man Who Told Everything.

Den här dagen har jag gått på en marsch som tog 2 timmar bland nedfallna gulröda löv blandade med nysnön och blev omskrittad av en häst. Det var en fin, kall eftermiddag och jag kunde ta ut svängarna i promenaden lite med min nya telefons GPS.

För igår kväll vid åttatiden besökte jag studentbostäderna vid AlbaNova och hämtade upp min telefon hos en kille i min ålder i ett stökigt studentrum belamrat med prylar och verktyg. Han frågade om jag hade en torx-mejsel och höll upp sin 3G-dongle, en likadan vit Huawei E220 som jag har. Jag förstod direkt att han tänkte göra en antennmod eftersom jag vet att det är populärt på E220:orna, vilket han bekräftade. Men tyvärr hade jag ingen torx.

Det var bara en snubbe, men han var precis som jag hade föreställt mig att Swedroid-klientelet skulle vara - tekniska ungdomar av samma generation som jag, de första i sina kompiskretsar som chippade sina Playstations och Xboxar, köpte upper mid-end-grafikkort och moddade dem till high-end, använde Nokias första Symbian-telefoner, överklockade sina datorer och TCP/IP-LAN:ade Warcraft II mellan ett par 300 MHz:are. De har växt upp samtidigt som Internet utan att deras föräldrar hade en aning om vad de gjorde, de brände skivor åt sina vänner och hjälpte sina grannar med datorproblemen och har aldrig slutat piratkopiera eftersom de inte ser den moraliska tveksamheten i det. Jag var en av dem, och nu förstår jag att jag hittat tillbaka till det forumhängande, moddande/lödande/hackande communityt. Alla är lite äldre, men alla är samma grabbar som de var på tidens communitys. Vare sig det var på IRQ eller något av alla forum jag frekventerade: Xbox-SE, N-Gage Gaming, Sweclockers, 64 Bits, Pricerunner, Nordic Hardware, Meizu ME, Prisjakt osv. Gissa varför jag gick EC i gymnasiet?


Så jag fick min Orange San Francisco och gick hem och gjorde min återkomst i communityt. Betalade $3 via PayPal på en skum sida, bifogade mitt IMEI och 15 minuter senare fick jag en åttasiffrig kod via mailen trots att klockan var närmare nio på kvällen. Den låste upp telefonen så den godtog mitt Tele2-SIM, sedan matade jag in Tele2:s datainställningar och MMS-inställningar som en snäll själ lagt upp på Swedroid och började dra hem appar.

Jag är oerhört glad över telefonen och förstår inte hur jag kunnat leva utan den. Redan nu är det en förlängning av mig som gör att jag alltid vet vart jag ska och när jag ska dit, som syncar mitt schema och min mail och min Facebook, jag kan lyssna på SR och jag kommer åt alla bilder - den har kopplat allas Facebook-bilder till mina kontakter i telefonboken OCH synkat alla bilder jag laddat upp på den här bloggen till telefonen utan att jag ens matat in några uppgifter om att jag har en blogg! - och jag kan komma åt hela Internet, dessutom snart med flash i nästa Android-version. Till råga på allt är Internetanslutningen snabbare än min stackars gamla Huawei E220-dongle.

Trots 600 MHz-processorn och trots att Orange skickar med ganska mycket skräp-programvara som man inte kan avinstallera, känns telefonen snabb och responsiv. Förmodligen tack vare arbetsminnet på en halv gigabyte. Till utseendet är den anonym men kvalitetskänslan är bra. AMOLED-skärmen på 800x480 pixlar är otrolig. Det var väldigt länge sedan jag var så här ohämmat glad efter ett köp - talesättet "barn på nytt" har inte varit såhär passande på länge.