johnfromscratch

Påeldad av en föreläsning av entreprenören Douglas Roos och den oöverblickliga hierarkin i det internationella jätteföretag jag jobbar i, insåg jag idag att jag är trött på arbetslivet i den form jag har att göra med idag.

Kanske har jag tröttnat lite på lärandet, hela utbildningsapparaten som ständigt snurrat som en konstant under hela uppväxten. Inte utvecklingen och reflektionen, utan de här tomma kunskaperna och den eviga strömmen av saker man "ska kunna", saker man ska stå och säga ja tack och amen till utan att ifrågasätta.

Därför inspirerade Roos, där han satt nersjunken i en fotölj på scenen och ändå lyckades utstråla energi och kaxighet samtidigt som han muntert svor som en borstbindare. Han ifrågasatte "academia"; kunskaper spelar bara en viss roll. Drivkraft och karaktär kan däremot vara avgörande. Och att tro på sig själv.

Jag lägger till en annan sak, och det är att man ska tro på det man gör. Utbildningmässigt gör jag i grund och botten det. De kunskaper jag får - personligen såväl som på papperet - är bra verktyg för att ta sig dit man vill.

Yrkesmässigt gör jag det inte i dagsläget. Fortfarande känner jag mig understimulerad. Många yrken går ut på att vara ett mekaniskt, ersättligt verktyg och det tror jag inte på överhuvudtaget. En av människans största drivkrafter är att känna sig behövda, om inte på ett personligt plan så på ett yrkesmässigt. Och gör man inte det, om man inte gör någon skillnad - för andra människor; för sig själv - så kommer man oundvikligen sträva efter att göra det, för allt annat är emot människans natur. Alla behöver skapa ett värde, det är genetiskt inprogrammerat i oss.

Så varför inte skapa något man brinner för då, något som kan ge värde till andra och en själv? Min entreprenöriella sida eldades på av Douglas Roos. Det är inga tankebanor jag är främmande för, utan har haft snurrande sedan mp3-spelarens intåg i början av 2000-talet då en rad aktörer dök upp, alla unga människor med elektronikintresse och kunskaper, vilka bildade firma, fixade ett litet kapital, beställde hem produkter från Sydkorea och Kina och sålde från hemmet via Internet.

Vad som krävs är en bra idé som man tror på och lite koll på marknaden. Har man det, är man en bra bit på vägen. Att köpa i bulk från Asien är enkelt tack vare internethandeln, eller varför inte från en amerikansk grossist nu när dollarn är så låg och på väg än längre ner. Möjligheterna är oändliga om man hittar något man vill satsa till hundra procent på.

Man behöver inte ha en så traditionell syn på arbete, och det är skönt att ha fått den insikten.