johnfromscratch

Från soundtracket till filmen Gone Baby Gone. Stilen i musiken säger mycket om stilen i böckerna.

Den tionde november släpptes Dennis Lehanes nya bok i serien om Patrick Kenzie och Angela Gennaro, en bokserie som kom under 90-talet. Den heter En mörk välsignelse (Moonlight Mile i orginal) och är den sjätte om dem.

Jag vet inte hur just den är, men jag har läst de tidigare fem, några på svenska och några på engelska, och de är bra på ett underligt sätt. Premissen är cheesy och väldigt noir, med en ung man och ung kvinna (båda naturligtvis oerhört snygga) som växt upp tillsammans i ett ruffigt område i Boston och blivit privatdetektiver med kontor i ett gammalt kyrkklocktorn och hela tiden finns den här oerhörda sexuell laddningen mellan dem som inte fullbordas, ett klassiskt dramatiskt grepp. De strör one-liners omkring sig och allt är lite lite väl flashigt, dramatiskt, våldsamt och väl inlindat. De är råbarkade actionhjältar på gott och ont: det är grymt bra driv och man har andan i halsgropen men man storknar lite grand när det blir för mycket Sin City över det hela.

Men det man verkligen faller för är den pragmatism och avsaknad av resonemang böckerna har. Det är en berättelse man följer och inte mycket mer och det finns inte alltid någon bra förklaring till händelserna som sker, precis som i en Tarantino-film. Det finns ingen jätteskurk i slutet av varje bok. Istället är det moraliska tveksamheter, rasism, sadism och girighet; hela den mänskliga naturen är motivet! Man får inte alltid en bov levererad, istället får huvudpersonerna och man själv ett konstaterande om att världen är ond. Det reagerar på samma sätt som man själv skulle göra: hopplöshet, ilska och raseri, och det är där deras actionhjälteglans mattas av, man inser att de har en personlighet under den välpolerade, tuffa ytan. Slutsatserna finns bra sammanfattade på några rader här. Detektivparet är med om våldsamma möten och intrikata konspirationer, men de är inga övermänniskor; ondskan sätter sina spår tillsammans med skottskadorna och genom böckerna förändras de.

Den fjärde boken i serien, Gone Baby Gone, har filmatiserats med Casey Affleck och även om den var relativt likgiltig jämfört med boken så fick den en respektabel framgång, och kanske är det på grund av den och framför allt Mystic River och hans Scorsese-filmatiserade bok Shutter Island, som han skrivit denna uppföljare. Dennis Lehane har vinden i ryggen just nu och Moonlight Mile har alla förutsättningar att bli en succé. Vill ni har en riktig recension redan nu kan ni läsa Aftonbladets, som publicerades idag.