johnfromscratch

Oavsett hur det nu gick för henne i finalen, var ett av argumenten till Anna Bergendahls storhet att låten var så fin och så vacker. Och det var nog rätt fint, hela den här ungdomliga Converse-trampande hela-livet-framför-sig-grejen.

Andra hade väl hävdat Melissa Horn, som också är en ung debutant med vacker, intim balladmusik att älska till (been there) men som även den blir lite pekoral åt andra hållet. Det blir liksom lite för vackert, nästan konstlat.

Sedan har vi också ingen skönhet utan lidande-skolan. Eskobars och Heather Novas låt Someone New är väl ett prima exempel på en riktigt sentimental ballad. När den kom tyckte jag att den var fantastisk. Den lyckas vara sorgsen, vacker, hoppfull och kärleksfull - samtidigt. Och även idag kan jag inte komma på något i närheten av den.



Eller jo, det kan jag. Det är i sådana fall Sia - Breathe Me, den är mindblowing. Den i sista scenen i sista avsnittet av Six Feet Under satt som ett satans spjut, och den lyckas sammanfatta serien som ett konstaterande om hur otroligt viktigt och stort livet är för oss och hur futtigt och bräckligt det samtidigt är.



Men uttrycket skönhet ligger i betraktarens öga är väl sällan så sant som när det gäller ballader?