johnfromscratch

Det finns åtskilliga scener inspirerade av den berömda från Eyes Wide Shut. Och i Hitman: Blood Money finns det just en sådan, där man går på en fest i ett hus där alla har venetiska masker, guldkonfetti singlar runt i ett ljust, luftigt rum och den här musiken av otrolige Jesper Kyd spelas. Kusligt snyggt.

Tog en Bloody Mary med Chrystal idag. Röda mattan var utrullad på Hötorget. Uppenbarligen fanns ingen plats för oss, utan vi hittade en lugn tvärgata till Sveavägen med uteserveringar och suits på After work.

Vi hyllade det härliga i att se en dålig film ibland. För i slutändan ska film ändå var underhållning, och finner man underhållning i en film spelar det ingen roll om man skrattar med filmen eller åt filmen. Inte heller behöver en film vara en intellektuell utmaning för att vara bra underhållning - det kan räcka med att få en berättelse återberättad för en.



Den senare sorten känner jag att jag fick ikväll. Jag såg nämligen på Stanley Kubricks sista film, Eyes Wide Shut. Den med den berömda scenen där Tom Cruises rollfigur går runt på en orgie med folk iförda venetianska masker.

Man får intrycket av att Kubrick gillar att berätta om mänsklig natur. På samma sätt som A Clockwork Orange verkade behandla våldstendenser, behandlar Eyes Wide Shut sexualitet. Och samma känsla infinner sig efter att ha sätt dem båda: man känner att man fått höra en bra historia men man har inte direkt fått så mycket att tänka på. Berättandet sker noggrant och i ganska makligt tempo. Scenerna är långa och intensiva, och det är väl det som är det bästa. En film behöver inte ha ofantligt genomtänkt budskap, sålänge den berättas bra.