johnfromscratch

Först vill jag bara deklarera att Jason Derülo (alla älskar meningslösa umlauts à la Motörhead) är ett autotuning-offer nästan i samma klass som Flo Rida, som är mitt skräckexempel på talangbefriad R&B-pop. Med det ur vägen ska jag säga att i hitten Watcha Say har han samplat en remix på Imogen Heap vid 4.08 i Enigmas dubstep-mix på Hide and Seek när hon sjunger sådär otroligt snyggt.

Det här veckoslutet har varit otroligt givande. Jag har återfått kontakten med en massa folk, en vän till morsan som gick med på att bli objekt för min ledarskapsintervju som jag ska utföra på tisdag, träffade en annan vän till henne som också bor i stan och idag brunchade vi med min äldsta kusin och hennes pojkvän som numera, åtminsone tillfälligt, bosatt sig i stan.

Nordic Light Hotels brunch var riktigt bra, och det var trevligt att sitta en tvåtimmarssittning, äta långsamt och umgås. Maten var ganska amerikansk med minihamburgare, cajunräkor, ribs och Oreo-kaka bland annat, och rätt bra. Nordic Light är ett riktigt trevligt ställe att sitta och hänga på: Lobbyn är väldigt designad, luftig och ljussatt med mycket konst och skön musik, och servicen är utmärkt. Vi satt i White Room och där var det mycket lugnare än i lobbyn. Det var ett bra avbrott.


Högupplöst rendering av White Room på Nordic Light. Det är verkligen arketypen för skandinavisk design och förmodligen toppmodernt när det invigdes 2005. Men redan nu börjar det bli lite ute med steril, vit design.

Ja, rent allmänt har det varit skönt att ta ett avbrott från studentlivet, att vara i Stockholm på någon annans premisser, med andra mål och medel än mina.