Kanada sliter i oss


Lite visuals till Arcade Fire's senaste album, The Suburbs.



Arcade Fire är ett av de där banden som betyder en del för en, och deras tredje album släpptes nyligen. Det levererar verkligen, så ni kan tänka er hur jag känner mig. Fick det på USB-minne av lillebror när han kom ner. Det är en ilande vacker skiva på temat villaghetto, lite mer hit-tät än tidigare Arcade Fire, men de har behållit sitt distinkta sound. Man får något sug efter kanadensiska förorter under 70-talet och tänker lite på Virgin Suicides och Into The Wild. Och jag känner att Kanada, Arcade Fire's hemland, drar. Apropå det fick jag höra att min yngsta kusin flyttar till Ottawa om någon vecka. Jag blir faktiskt sugen själv, Kanada är den bättre, sundare sidan av Nordamerika och jag behöver åka dit någon gång. Men det får väl vänta lite.



Gjorde ledarskapsintervjun ikväll, det var jättetrevligt och var mer som en pratstund gamla vänner emellan eftersom det var det. Ledarskapen har gett mig mycket, om så bara för att man får lite bekräftelse på vad man är för sorts människa och kan arbeta utifrån det. Sedan åkte jag hem, gick på kött- och baljväxtsrampage i mataffären och gjorde en köttgryta med linser och till det en bra bönsallad på burk. Matvete, kidneybönor, cannellinibönor och kikärter. Köpte även ett paket mathavre, som är smart eftersom det ger mycket mindre klimatpåverkan än quinoa, ris, couscous, bulgur osv. som inte odlas särskilt nära och/eller resurseffektivt. Sedan gjorde jag någon sorts hummusderivat också. Det blev gott och ett bra avbrott från all satans pasta jag gör när jag inte orkar laga mat...



...men jag har fortfarande svårt att smälta att cynism, enligt Meredith Belbin, är oacceptabelt

0 Responses on "Kanada sliter i oss"

Skicka en kommentar