Recension av q-JAYS



Genom en bekant som blev produktchef på JAYS AB fick jag tillsammans med ca tio andra den lite väl svulstiga titeln Ambassadör för ett par år sedan. Det har visat sig genom att jag fått ta del av deras produkter och testa prototyper innan lansering, egentligen utan någon direkt motprestation förutom att synas med dem och svara på frågor om dem.

Och jag tycker att det är riktigt bra grejer - designade och konstruerade i Sverige och tillverkade i Kina. De hade lite kvalitetsproblem i början men nu har de fått bukt på dem.

Jag bumpade lite på honom om att vi ambassadörer borde få rabatt på sortimentet. Det gick igenom, och jag köpte därför ett par av flaggskeppsmodellen, q-JAYS. Det femte paret JAYS de skickat mig (dock det första jag betalat), och de kom idag!


Förpackingen är snygg, minimalistisk och liten. Men den är ordentligt fylld med grejer - silikonpluggar i fem storlekar, ett extrapar medium och ett par i skum. Flygplansadapter och splitter. Åtta par extrafilter, manual, två förlängningssladdar; en med rak anslutning och en L-formad, ett läderetui och naturligtvis in-ear-lurarna själva!

Mediumpluggarna som satt på lurarna passade bra och jag kopplade raskt in dem i min iPod och satte på en favoritlåt, Soft Shock med Yeah Yeah Yeahs. Grymt fin ljudbild, men diskanten var lite väl vass - virveltrumslag, hi-hat och cymbaler skar lite i öronen. Det kunde bero på mp3-kompressionen, och mycket riktigt - det visade sig vara 192 kbps mp3, något jag annars inte ansett haft för dålig kvalitet, men ju bättre man kan återge källan, ju bättre kvalitet behöver källan ha. Sätter på Massive Attack - Pray for Rain från nya albumet Heligoland i 320 kbps, lägger mig ner på sängen och sluter ögonen. Ljudet är smått otroligt för att vara in-ear-lurar. Basen är fast men kan ryta till bra ändå, mycket, mycket bättre än jag förväntat mig, mellanregistret är väldigt detaljerat och diskanten hörs klart och tydligt men inte vasst. Det fungerade till och med bra att lyssna på en del electro, Justice aggressiva synthattacker gör sig galet bra i dem! Stort plus är att de inte har så hög känslighet, och således hör man inget bakgrundsbrus även om de medför att man får höja volymen lite mer.

Ni kanske tänker att jag inte kan recensera ljudet förrän jag spelat in dem, men så är inte fallet. För det här är inte lurar med dynamiska drivare, q-JAYS är IEM:s - in ear monitors, och de använder balanserade armaturer som inte kräver inspelning. På sin höjd ska öronen vänja sig vid dem.


Designen är trevlig, inte uppseendeväckande utan återigen: minimalistisk. Och minimala - de här har TVÅ armaturer, en för bas och en för mellanregister och diskant - och ändå är de mindre än några andra in-ear-lurar jag sett. De har dessutom påkostade lösningar som kevlarförstärkt sladd, vilket ger bra hållbarhet men tyvärr fortplantas skrapljud ganska lätt i sladden.

I andra tester har q-JAYS överlag fått väldigt bra betyg, de har jämförts med in-ear-lurar i 2000-3000-klassen. I skrivande stund går de att få tag på för 1300 kr, och det får nog ses som väl värt det, om man vill ha riktigt bra ljud i liten storlek och är beredd att betala för det.

Några frågor på det?

0 Responses on "Recension av q-JAYS"

Skicka en kommentar