johnfromscratch

Jag upptäckte electropop-bandet Delphic idag och fastnade för det direkt. Om det är så värst bra vet jag inte, men det var väldigt skönt att lyssna på. Låter lite som ett ytligtare och glättigare Bloc Party som man börjat mata med Prozac mot deras värsta post-tonårsdepressioner och gett dem en synth att distrahera sig med. Fortfarande lite mellow, men utan riktig frustration ;)

Frustration, och storstad, och allmänt engelskt elände är dock Bloc Party duktiga på, så till den grad att jag associerar dem med det gulorange:a ljuset från natriumlamporna i gatlyktorna. Fan, jag slås fortfarande av hur overkligt bra de är.


Dessutom har jag läst Hjalmar Söderberg- och August Strindberg-noveller som en del av min läxa i Allmän Bildning, fyfan vad de kunde skriva. Särskilt Strindberg, han har ett modert språk med korthuggna meningar, även om alla ord kanske inte är purfärska så det är helt klart förståligt. Jag kollade precis när han skrev det jag läste, novellen "Ett halvt ark papper" (som jag, och säkert många av er andra, stötte på i gymnasiet), och det visade sig vara för 107 fucking år sedan! Men så var han ju banbrytande också.

Vill ni läsa Ett halvt ark papper så finns den här. Jag rekommenderar det starkt, det är knappt en A4-sida och man får en liten upplevelse. http://runeberg.org/strindbg/etthalvt.html (en parentes: tuberkelfri mjölk syftar på pastöriserad mjölk, som främst gavs till barn back in the days.)