johnfromscratch

Jag är återetablerad i Sundsvall nu. De här dagarna jobbar hela min familj, så jag står för markservicen. Det innebär att i stort sett allt jag gjort de senaste två dagarna är att köra bil.

Det är mycket som ska göras. Hundar ska tas omhand, mor och bror ska till jobben, det ska socialiseras med mina vänner, vänner till familjen och morföräldrar, julmaten inhandlas och julklappar köpas tillsammans med olika människor i diverse konstellationer. Idag plockade jag upp ännu en hemvändare, en vän från gymnasiet, från tågstationen och åt lunch. Så jag bokstavligt talat glider runt i en bakhjulsdriven Mercedes-Benz och utför alla dessa ärenden i den glashalka som bildats på grund av det ständiga snöandet, och trots den stränga kylan. Men det är roligt. Lite för mycket gas och en snabb snärt med ratten genererar ett kontrollerat bredställ som man lätt häver genom att lätta gasen, styra emot eller vänta på att det relativt långsamma antisladdsystemet sparkar in, ifall man har det igång.

Tog sedan tjuren vid hornen och träffade den där tjejen som frågat efter mig, en tjej jag växte upp med som gick i min klass i grundskolan, som jag faktiskt såg fem dagar i veckan två tredjedelar av året mellan att vi var 7 till 15 år gamla. Jag har inte pratat med henne sedan dess. Herregud vad vi växt upp! Hon var vacker, och den välbekanta blicken ryckte upp en brokig rad av känslor. Upplevelsen var omskakande, vilket man får säga är förståligt då vi faktiskt direkt och indirekt påverkat och format varandra, nästan hör samman, precis som den familj man blir när man växer upp tillsammans. Jag skulle vilja träffa dem alla i grundskoleklassen, de flesta av dem gick jag ju faktiskt nio år med.

Efter en så här psykiskt och fysiskt ansträngande dag kopplade jag av genom att höfta ihop en middag tillsammans med morsan som omedvetet fick spanska influenser då vi pratade om Barcelona, samtidigt som vi drack konjak och jag spelade Whitey, ovan. Det som skulle bli en råraka blev tortilla española, med fläskkotletter jag gnuggade in chili, vitlök och lime i, och som tillbehör mixade jag ihop soltorkade tomater, färsk röd paprika, kalamataoliver och lite rödlök tillsammans med rapsolja till en salsa. Hon ville att jag skulle mellanlanda här en natt med mina sex vänner då vi åker till Åre, så kunde hon utrymma under tiden. Det är en fin gest men behövs egentligen inte.

Imorgon ska jag ta det lugnt och stanna hemma, sedan går jag ut och tar en öl med granntjejen på kvällen. Och sedan kommer det fortsätta ungefär så här... träffa vänner och familj, laga mat, flänga lite fram och tillbaka, gå ut, konsumeras. I stort sett är det min vardag här. Att bara glida runt på det här viset lockar mig ju alltid hem, men jag skulle nog inte vilja göra det under någon längre tid. Däremot märker jag hur välgörande och lugnande det är, och hur mycket bättre jag mår, så det fyller sin funktion i uppladdningen inför nästa termin.