johnfromscratch

Jag ökar tempot lite med Armand van Helden - Koochy, en genomkitchig låt med banal text och en mördande hook snodd från Gary Numans hit Cars. Jag har hamnat i en Nine Inch Nails-period, och Gary Numan har varit stort inflytande för Trent Reznor, killen som är Nine Inch Nails, och på så vis snubblade jag över denna.

Imorgon är det sista jobbdagen... Det var faktiskt blivit roligare att jobba allt eftersom. Samtidigt har jag lärt känna stamkunderna bättre. Har speciellt fastnat för ett sällskap som blev stammisar samtidigt som jag började jobba och de har återkommit under de här två veckorna: En Pall Mall-rökande sjukpensionär och hans dotter. Man står och hänger och snackar småpratar med farsan, skojar lite fräckt med dottern. Man får faktiskt ett visst mått av uppskattning och ger lite tillbaka - man gullar lite med tanterna, gnäller lite om vad som är dagsaktuellt med gubbarna, är lite lekfull och skälmsk med kvinnorna, är rolig och rak med männen. Barn räcker det mest att le lite åt och ge vad de vill ha, så vinner man deras gunst.

Och det är tillfredsställande, för det märks att man uppskattas. Folk blir glada av ett glatt bemötande och när man lägger lite själ i jobbet. Jag kunde göra samma jobb och inte bemöta kunderna med fler ord än nödvändigt men det skulle verkligen vara dötråkigt. För i ett jobb där det allt är rutiner är det människorna som ger variation och utmaningar.