johnfromscratch

In these bodies we will live, in these bodies we will die. Where you invest your love, you invest your life

Mumford & Sons gjorde Way Out West avgjort vackraste spelning med sin finstämda folk: järnsmidd bromance i låtar som Timshel och livsvisdom i den här låten. Efter ett par öl på kullen i Slottskogen gick jag, min lillebror och vår kompis ner till scenen och såg dem spela och jag fick skälvningar av de textraderna. Sedan satte vi oss och tog det lugnt medan Håkan Hellström spelade. Honom vill man ju fan inte se.

Kompisen har kommit in på Chalmers och vi fick se hans lägenhet, tacka av honom och lämna honom där i götet. Inte fy skam det heller, jag hann bli kär i stan medan jag var där. Någon gång kommer jag bo där också, det är jag övertygad om. Kunde man ta ett skolår annorstädes istället för utomlands skulle jag nog gärna göra det. Vi gick på gatorna, njöt av miljöerna och någon enstaka engelsk pub. Kanske inte konstigt att jag gillar staden som förde samman mina föräldrar. Det är något skönt gammaldags lugnt över Göteborg, trots att staden är så stor.

På vägen hem spelade vi det här albumet i bilen. Jag susade fram på E20 medan brorsan lade sig ner och sov i baksätet.