johnfromscratch

Nu är jag hemma igen. Det har varit en skön vecka i Halmstad, en fantastisk helg i Göteborg på Way Out West, och en otrolig första dag på mottagningen som Foci.

I Halmstad laddade jag mest batterierna med bad och vilande. Göteborg blev helt otroligt och jag såg bland annat LCD Soundsystem, Mumford & Sons, Broken Bells, The National, The Chemical Brothers och M.I.A. Lite kär blev jag allt i M.I.A, som fått väldigt bra recensioner för senaste albumet. Metros recenserade konserten och tyckte att den var väldigt bra men revolutionsromantiserande. Jag skulle snarare kalla den lite förhärdad. Egentligen var det rätt spralligt med körsångerskorna i niqab, två manliga dansare i amerikansk soldatmundering, M.I.A:s weed-glasögon. Och LED-skärmen bakom som visade VJ-animationer, exempelvis från BP:s trasiga oljepipeline eller texten till låten "Story to be told" i grafiken ovan. Fast hon är faktiskt allvarlig i sina budskap och åsikter. Videon till Born Free som handlar om folkmord var så realistisk att den blev bannad från Youtube. Men under spelningen var hon lättsam. Nästan hela albumet var ihopmixat till en dansant entimmesmix, och den var otroligt färgsprakande och hade en stark avslutning med Paper Planes. Dagen efter kände jag mig tvungen att köpa en M.I.A-tröja, som har övre delen av motivet från skivomslaget till MAYA och som passade mig extremt bra: ett oräknerligt antal Youtube-progressbars. Ungefär som den här bloggen då.

Så kom jag hem och kastades rakt in i I-mottagningen 2010, men jag har ändå varit en toppen-Foci idag. Allt gick tokbra och vi är en grym grupp med skön inställning som är riktigt sammansvetsad redan nu, och vi gör allting inte bara som ett välsmort urverk utan vi har också riktigt roligt under tiden. Jag har inte samma ansvar som när jag var en fadder men tack vare det kan jag slappna av, ha kul och göra det jag är bra på: att lösa uppgifter kreativt i grupp under lite tidspress. Jag ångrar inte för en sekund att jag lägger den sista tiden av sommaren på mottagningen!

Men jag har faktiskt väldigt kul oavsett vad jag gör, jag känner mig lite som en 11-åring som upptäcker världen, är oförskämt positiv till det mesta. Och har samma 11-årings fascination för hur saker och ting funkar. Så i Namn och Nunor står det i faktan om mig "Intressen: Att vara maniskt intresserad av saker". DET ÄR JAG DET.


Album-arten till MAYA!