johnfromscratch

Tre minuter och fem sekunder in i "Dance Yourself Clean", öppningsspåret på LCD Soundsystems nya skiva, byts en vän syntslinga mot ett spralligt basgroove som visar att James Murphy fortfarande besitter Brooklyns mest avundsvärda rytmkänsla. -Fredrik Strage, DN Kultur sid. 8, igår. Det är deras sista album, och det beklagar jag lika mycket som Strage, för det lilla jag hört är väldigt bra. Och det där basgroovet alltså... daaamn heavy. Försök att inte svepas med.

Idag kände jag mig som ett litet barn som inte ville sluta leka och gå in. Efter plugg i biblioteket till 17 gick jag till Vasaparken och satte mig och läste ett tag. Sedan spritte det lite i kroppen, så jag gick hem och snörade på mig skorna och tog en joggingtur runt i Hagaparken. Det tog 25 minuter, rätt lagom.

Gårdagens kulturutbyte, förutom en rejäl dos Tarantinomusik, bestod i en dansk serie som heter Livvakterna, och som man tror ska vara såhär pajig som nordiska serier brukar vara. Det visade sig fel (det är nog bara svenska serier som är pajiga) för det här var BITANDE. Långa scener, en kamera som ständigt ser över axeln på rollfigurerna och en känsla av att "fan, snart kommer något gå åt helvete" får en att verkligen sugas in. Handligen är övertygande: i det avsnitt jag såg följdes en grupp som vakade över en dansk Muhammedtecknare, och en grupp som sonderade i Pakistan för att hitta en, ur säkerhetssynpunkt, tillräckligt bra flickskola för att en dansk minister ska kunna besöka den för lite PR. Tydligen hade serien fått någon Emmy också, och avsnittet jag såg var det första av tio på den andra, nya säsongen. SVT2, onsdagar kl. 21.