johnfromscratch

Har hållit min motionsrutin till och med bättre än jag tänkt, har sprungit två morgnar i rad nu. Det som driver är viljan att kunna springa snabbare, kunna hålla uppe pulsen längre och få bättre syreupptagningsförmåga. Jag är ingen stor tävlingsmänniska gentemot andra, har aldrig varit, men mot mig själv är det en helt annan sak. Hur hårt går det att pressa sig, var finns gränserna?

Ikväll är dagen innan tentan, så för att varva ner såg jag faktiskt på Eurovisions-schlagerfestivalen, eller kvalet till denna, om man är musikintresserad kan ett och annat gott komma ur det. Sverige gjorde dock som vi alltid gjort på senare år, floppade totalt mot allas förmodan. Jag kan bara skratta lätt åt spektaklet.

Min favoritlåt, den där Depeche Mode-liknande historien från Estland, gjorde ett likadant magplask. Men jag hittade en ny favorit, som dessutom kvalade in till finalen.



Det var Ukrainas bidrag, som ingen riktigt trodde skulle ta sig vidare, med en OTROLIGT(!!) snygg sångerska (DAAAAAAAUMN!) och en låt och sång som var väldigt kraftfull och effektiv med en rytmik som tilltalar den gamle kalvskinnshamraren i mig. Japp, jag tände på alla cylindrar. Här är musikvideon, inspelad i (var annars, det är ju Ukraina :P) Pripyat.