Att ha som mål att lära sig någonting nästan jämt

Om det är någon som undrar varför jag, till synes, ser på udda program på SVT hela tiden är det bara för att jag vill varva ner på kvällarna och slår således på TV:n. Men vi lever för att lära, och det är en princip jag lever efter. Och SVT är "like a box of chocolate, you never know what you're gonna get".

Kvällens var en 30-minuters UR-dokumentär om tortyrskador (tjofaderittan!). Vad som överraskade mig var hur vanligt det är bland flyktingar, 1 av 4 som tas emot till Sverige har spår efter det. De intervjuade en dansk kvinna, Inge Genefke, som tog fram behandlingsplaner för tortyroffer när sådana började tas emot från Chile på 70-talet. De pratade också om hur vanligt det var med sexuell tortyr i Bosnien, och då kopplade jag vagt till en film jag såg för ett par år sedan, The Secret Life of Words, som handlade om en flicka från Bosnien som så många andra fallit offer för detta, allt med mål att knäcka befolkningen. Filmen var stillsam och bra men som lite svår att greppa.

Tyckte jag då. När jag nu tänker tillbaka på filmen faller allt på plats. Vad hon råkade ut för, de kvarvarande menen. Och, som en liten referens till verklighetens hjälte, att hennes terapeut på det danska tortyrcentrumet hette Inge.

Verkligheten är inte alltid munter, men det är viktigt att förstå den. Och det är en bra film, se den!

0 Responses on "Att ha som mål att lära sig någonting nästan jämt"

Skicka en kommentar