johnfromscratch

När jag såg White Lies i somras fattade jag inte grejen med dem - de låter som The Killers, lite mesigt och samtidigt storslaget, irriterande. Men jag lyssnade igenom albumet igen när jag satt på tåget från Sundsvall förut. Det är inte dumt ändå, inte dumt alls.

Nu har jag börjat känna mig sådär våreuforisk som man kan bli när snön smälter och man kan lämna jackan hemma, så igår fick jag för mig att gå ut och fira. Fick inledningvis ingen utom Chrystal med mig, som ville gå på Nivå 22. Sedan slöt även Meng upp. Så vi gick dit, till Stockholms sunkhak numero uno: ökända Nivå 22, precis lika nedgånget som man föreställer sig, med sina 20-kronors-shots och Sveriges billigaste Norrlands Guld utanför Systemet (25 kr/50 cl) och lika billigt klientel: en massa unga ungdomar glada över de låga priserna och 18-årsgränsen. Detta var även polisen medvetna om eftersom tre piketbussar och en radiobil väntade utanför när vi gick.

Av någon sjuk anledning trivs jag väldigt bra på sådana ställen. Kanske för att det väcker minnen om hur det var när jag var 19, sommaren då jag tagit studenten och gick på just sådana här opretentiösa, småsunkiga ställen med 18-årsgräns tillsammans med mina gamla drular uppe i Sundsvall och Härnösand. Så det är vad jag kommit att associera till tidig sommar och ungdomens fagraste vår.

Det gör uppenbarligen Chrystal också, för hon har motsvarande minnen men specifikt för Nivå 22. Så jag fattade exakt var hon menade när hon förklarade varför hon ville gå dit.

Jag ska hur som helst försöka se till att gå ut mycket i vår. Det är en fantastisk tid på året - och än är vi unga!